Senaste nytt

Årets Stockholmsbyggnad utsedd

2016-05-26 17:37

Rum för blivande pristagare vinnare i årets upplaga av Stockholms stads arkitekturtävling.

Krönika: Leva i lönndom

2016-05-19 15:17

Arkitekturs Annica Kvint om Forum för levande historias pågående Anne Frank-utställning – med utsällningsarkitektur signerad In Praise of Shadows. 

Po Tidholm om den svenska landsbygden: "Kapitalismens centraliseringar måste utmanas"

2016-05-10 13:10

Stad och land är temat för en dokumentärserie som kommer att sändas av SVT i höst. I programmet undersöker journalisten Po Tidholm den svenska landsbygdens nutid och framtid.

Årets Stockholmsbyggnad utsedd
2016-05-26 17:37
Krönika: Leva i lönndom
2016-05-19 15:17
Po Tidholm om den svenska landsbygden: "Kapitalismens centraliseringar måste utmanas"
2016-05-10 13:10
Imorgon invigs den 15e Arkitekturbiennalen i Venedig. Vi skriver Fusklappen på plats - och helgens självklara samtalsämnen är social arkitektur, värdet av en kulturminister och den nordiska närvaron.

Maslows behovstrappa är utgångspunkten för den nordiska paviljongens ArchDaily-kurerade utställning In Therapy - Nordic Countries Face to Face, som i lösbladsform kortkortpresenterar 278 till synes slumpmässigt utvalda projekt i en pyramidformad trätrappa. Som tur är representeras Sverige också i den betydligt mer fokuserade utställningen Forests of Venice, som initierats av Kjellander Sjöberg och visar svensk träarkitektur i samarbete med Folkhem och Svenska Institutet i ett fantastiskt växthus från 1895 i skarven mellan mässans två huvudområden. Utställningsproducent är Jan Åman och förutom Kjellander Sjöberg deltar Arkitekter utan gränser, Arrhov Frick, DinellJohansson, Horn Uggla, In Praise of Shadows, Carmen Izquierdo och Urbio. 

Att kulturministern Alice Bah Kuhnke dök upp på den Nordiska paviljongens invigning var lite sensationellt. Och välkommet. Hon är den förste svenska minister som har setts på plats. Det tog alltså 15 biennaler för att uppmärksamma den exportmöjlighet som arkitekturen utgör. Förutom att tala tog hon också del av några andra länders utställningar, möjligen för att förstå hur mycket som satsas för att verkligen få till en slagkraftig utställning. En sådan kunskap kommer dessutom väl till pass om ArkDes ska koncentrera sin verksamhet på arkitektur framöver och designen gå tillbaka till Nationalmuseum när det nyöppnar. En egen scen för arkitektur har varit efterlängtad. Inte minst för att Arkitekturutställningar ställer så specifika krav. Men om det inte innebär mer tilldelade medel, om anslagen blir små, kan det bli ett sätt att återföra ArkDes till en gammal position. Lite av ett sämre Berlinläge, poor med möjlighet att bli sexy.

Pritzkerpristagaren Alejandro Aravena är curator för årets biennal. I temat Reporting from the front ger han arkitekturen en given roll i världspolitiken, där vår tids migrationsströmmar och urbanisering står i centrum. De utvalda arkitekterna i temat, bland andra Kengo Kuma, Tyin, Tadao Ando, Assemble och Cecilia Puga, lyfter vikten av social hållbarhet, lokala material och processer. Andra, som tyska ingenjörerna Transsolar i samarbete med Anja Thierfelder, men kombinerar också den historiska bakgrunden med ny teknologi. En gemensam vilja att rädda världen genomsyrar temat. Men en får också känslan av att arkitekturen inte klarar sig ensam - ekonomiska och politiska makthavare måste ta situationen på allvar. 

Bilden: Christian Kerez "incidental space" i den Schweiziska paviljongen.

annons:

Banner Svenska kakel

Sverige vill bli Danmark, storpotäter äter småpotatis och Bonniers konsthall har blivit ännu mer avväpnande.

Sverige – det nya Danmark? Näringsdepartementet meddelade igår att det satsar 28 miljoner på att marknadsföra svensk arkitektur och design internationellt. Detta för att locka turister till Sverige för att konsumera svensk design, men också för att kunna exportera svenska arkitektkontor som sysslar med till exempel stadsbyggande och träarkitektur. Förebilden är givetvis dansk, då 20 procent av hela den danska arkitekturomsättningen exporteras. Arkitektur har länge varit lågprioriterat i Sverige, så satsningen är vällovlig. Förhoppningsvis begriper alla inblandade att framgång egentligen inte handlar om marknadsföring. Man måste ha något att marknadsföra också. Goda idéer som inte faller i själva utförandet.

De stora sväljer de små. För någon månad sedan meddelade teknikkonsultföretaget Tyréns att de köpt AQ Arkitekter. I veckan släpptes nyheten att ingenjörs- och konsultföretaget ÅF köpt SandellSandberg. Som det ser ut nu kommer Thomas Sandell att fortsätta som chefsarkitekt och SandellSandberg kommer att bo kvar i sina nuvarande lokaler. Exemplen talar sitt tydliga språk – teknikföretagen har börjat förstå vikten av gestaltning.  Hoppas att de mindre arkitekturfirmorna inte tappar sin själ när storföretagens rationella dimmor sänker sig över medarbetarna. Vem blir det härnäst som ska äta eller ätas?

Ammunition mot arenarocken. Ett nytt Kent-album och en låt till fotbolls EM av Max Martin gör att hela mediasverige står och skrålar upphetsade som ett genomsnittligt studentflak. Om man vill skruva ner volymen och är i Stockholm på söndag kan man strosa in på Bonniers Konsthall, som fått en ny gestalt av Marge Arkitekter. Det glasade huset, som upphovspersonen Johan Celsing beskrev som ”billig” – som i något som lånar sin estetik från något som ligger vid en motorväg – och som en avväpnande gest som bjuder in staden, har, enligt konsthallschefen Sara Arrhenius, fått en ännu större öppenhet och lägre trösklar. Ett helgtips for de som vill avväpna flaggviftandet och arenarocken. Är man inte i Stockholm utan i Malmö och letar efter frisk luft, kan man istället ta sig till Form- och Designcenter och se utställningen Imagine Open Skåne 2030. 66 visionära projekt för framtidens Skåne. Ett av dem är att bebygga Öresundsbron. Se där ett stycke rejäl avväpning.

Bild Bonniers konsthall Exteriör Per Kristiansen

Ett London som väljer det nödvändiga, ett Lilla London som gestaltar det upplösta och en ny akademiledamot som varit publicerad i Arkitektur.

London bortom jacuzzin. Sadiq Khan valdes till ny borgmästare i London. Han efterträder den på senare tid hårt kritiserade Boris Johnson. När Guardians arkitekturskribent Rowan Moore nyligen sammanfattade borgmästaren Boris Johnsons tid som stadsbyggare beskrev han London som en plats strösslad med spekulativa skyskrapor. Det planeras just nu 436 byggnader över 20 våningar i London. Moore liknar staden vid ett hus som byggts om, fått ett gym, en Jacuzzi och ett orangeri men där det mest nödvändiga, avloppen lämnats orörda. London har också blivit en av världens dyraste städer att bo i. Khan tycks vilja göra upp med det där. Kärnan i Khans budskap handlar om en annan möjlig stad, där billigare bostäder och transport är de två viktigaste komponenterna. Där 50 procent av alla nya hem är ”affordable” och där kostnaden för att åka kollektivt fryses. För bostadsbyggandet vill han använda mark som staden eller de ansvariga för transporterna i staden äger , och på så sätt också koppla bostadsbyggandet till nya infrastrukturprojekt. En stads jämlikhet byggs av bostäder och billiga transporter. Det är det nödvändiga, som avloppen under jacuzzin.

Gestaltad upplösning. Götaplatsen i Göteborg har fått ett nytt vattenspel i samband med ombyggnaden. Det ljussatta vattenspelet – som är en del i upprustningen av Avenyn och enligt uppgift kostat 30 miljoner – har upprört många. Arkitekturskribenten Mark Isitt beskrev projektet i Göteborgsposten som ett projekt med ”ett konsultförslag som havererade, en kulturförvaltning som sa nej till konstnärlig rådgivning, en projektledare utan skisser, en stadsarkitekt som inte hade en aning om vad som pågick”. Stadsarkitekten lyckades, skriver Isitt, stoppa ett av förslagen som var på väg att byggas och som enligt honom såg ut som ”ett mausoleum över en mongolisk fältherre”. Det förslag som nu byggs tycks blygsammare. Landskapsarkitekten Mattias Nordström som en gång gjort gestaltningsprogrammet för avenyn kallades in när bygget redan var igång och kunde konstatera att ”det gick ju inte att riva det som redan var installerat i gatan. Nu finns fontänen där, det är som det är.” Ombyggnaden av Avenyn drivs framåt av något som kallas Trygg, vacker stad, en samverkansplattform för med såväl kommunala förvaltningar och bolag som privata aktörer. Kanske är själva vattenspelet som enligt GP:s ledarsida idag ”bitvis ser direkt sjaskigt ut” en illustration av upplösningen mellan det offentliga ansvaret och det privata intresset.

Akademiledamt i Arkitektur. Idag valdes Sara Stridsberg in i Svenska Akademin. Det är – vad vi vet –  första gången en författare som publicerats i tidskriften Arkitektur valts in i Akademin. I Arkitektur nummer 6/2014 publicerade vi ett utdrag ur hennes då färska roman Beckomberga. Och nu kan du kära läsare njuta av den nya akademiledamotens bidrag här (pdf). Så här presenterade vi texten i tidskriften: När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela Jackies värld. I Sara Stridsbergs roman Beckomberga – ode till min familj är mentalsjukhuset intill Judarskogen både en monstruös ängel och en gammal utopi om att fånga den som faller. Här presenterar vi ett utdrag ur boken som utkom nu i september på Albert Bonniers förlag.

Barbietektur
Arkitekturs redaktörer presenterar tre nya ord i tiden.

Barbietektur 
Att Barbiedockans nya mer verklighetstrogna figur är en reaktion på dåliga försäljningssiffror snarare än ett sätt att förespråka ett mer varierat kroppsideal har vi redan räknat ut. Men vad Barbie också har är att hon är ett oskrivet blad. Barbie kan bli vad du gör henne till. Barnvakt, astronaut, arkitekt. Så som det, i den bästa av världar, bör vara att vara människa. Detta till trots är Barbie inte en förebild, menar Duarte Lobo Antunes i senaste Architectural Review. Med utgångspunkt i Barbies många olika hus – från 1962 års enrumslägenhet till de allt större villorna – ser han att de allesammans är destillat av sin samtids ideal. Nu har Barbie fått nya kroppar: Tall, Curvy och Petite. Men det som berättar något om vår tid är i själva verket hur de nya Barbiedockorna kommer att bygga och inreda sina hus. 

RealSuecia 
Många önskar att svensk arkitektur ska gå i den danska arkitekturens fotspår och bli en framgångsrik exportvara. Detta märks inte minst i remissvaren som kommit in till förslaget till ny arkitekturpolitik, Gestaltad livsmiljö. Man önskar sig helt enkelt en svensk skattkista, med den danska fonden RealDania som förebild. Dock ska man inte bortse från att RealDania, som är en privat fond, också blivit en av dansk arkitektur- och stadsbyggnadspolitiks största makthavare. 

ParadvåningXS 
Det kan ha att göra med att samma fastighet en gång i tiden rymde funkis-biografen Paraden, men vi har ändå funderat över begreppet ”Paradvåning XS”, namnet under vilket Glommen & Lindberg just nu marknadsför bostadsrätter på Gärdet i Stockholm. ”Det fanns en tid när extra stort var lika med extra fint. Extra stora bilar, båtar och våningar tydde på extra mycket pengar och det var den tidens mått på klass. Så kanske det fortfarande är på vissa håll men idag ses det nog mer som vräkighet. Kvalitet och smak har fått en annan måttstock”, lockar Glommen & Lindberg på sin hemsida, och våra tankar går till Rasmus Wærns artikel i förra numret av Arkitektur om miniatyrrum med maximallyx och om att göra en dygd av nödvändigheten. 

Vad gör butikskedjor med vår mentala hälsa? Ett långsamväxande kulturhus i Skellefteå. Dags för begreppet Norénhotell?

Whole Foods-effekten. New York Magazine listar några nya böcker om forskning av hur hjärnan påverkas av stadslandskapet. Neuroforskaren Colin Ellard har till exempel undersökt hur människor påverkas av den stora Whole Foods-butiken i glas vid Houston Street.  Försökspersonerna, som gick omkring i det i övrigt brokiga Lower East Side, bar sensorer på huden som reagerade på känslor och upphetsning.  När de kom fram till den aktuella byggnaden gav sensorerna utslag: de blev psykologiskt uttråkade. ”Its architecture blah-ness made their minds and bodies go meh”. Och uttråkning, menar Ellard, kan bidra till mer stress än ledsenhet, och kan till och med orsaka ADHD hos barn. Många har länge beklagat sig över butikskedjornas maktövertagande i våra stadskärnor. Nu får de vatten på sin kvarn. Varje nytt Espresso House, Starbucks och H&M är en risk för vår mentala hälsa.  

Långsamväxande i Skellefteå. Under de kommande veckorna avgörs tävlingen om ett nytt kulturhus i Skellefteå. 55 förslag är inlämnade. (LÄNK) Det nya kulturhuset kommer att stå på en plats i staden, som nu är busstorg, men som en gång i tiden pekades ut av PO Hallman, i den stadsplan han gjorde för staden 1904, som en plats för en monumentalbyggnad. Drygt hundra år senare bli det en monumentalbyggnad. Allt behöver inte göras på ett kvartal. Vill ni höra med om Skellefteå, en stad som präglats av sina byar, kanske till och med levt ett liv i skugga av dem, lyssna på podcasten Stadens avsnitt om Skellefteå som släpps idag. Skellefteå är staden som ingen riktigt velat ha. ”Är det en stad eller är det en samling byar”, frågar sig arkitekten Enar Nordvik som arbetar på kommunen. En samling byar i så fall som snart vet vilket kulturhus de kommer att ha.

Norénhotell. Antalet nybyggda hotell i Sverige har växt oavbrutet under 2000-talet. Liksom antalet hotellnätter. Idén om livet på hotell, om fria människor och weekend-livet hotas väl idag bara av airbnb. Idag har Kristian Petris essä-film Hotellet premiär. Där glider han melankoliskt mellan hotell i världen. Men om man ska sälja in det moderna hotellet som idé är inte Petris film den man ska visa. Här sitter Lars Norén och förklarar sin fascination för hotell, som började med att han växte upp på ett hotell i Genarp där hans pappa var källarmästare: ”Det är människors nakenhet och sårbarhet jag sett. Och förtvivlan”, säger Norén.  Begreppet Norénjul får här sällskap av begreppet Norén-hotell. Du kan checka in när du vill men aldrig ge dig av. 

Bild från Hotellet av Kristian Petri (TriArt)

Gert Wingårdh tämjer drakar i Sundsvall, Bjarke Ingels flyger ballong och Prince gömde magi i en tandläkarfabrik.

Gert draktämjaren. Gert Wingårdh har med SVT succén Husdrömmar blivit arkitektvärldens poster-boy nummer ett. Men att han nu är så stor att lokalmedia lajvsänder när han uppträder på torget kom kanske som en överraskning. Som vore han en stadsfestival. När han och företagaren Nicklas Nyberg skulle presentera sina planer för torget i Sundsvall i går sände Sundsvalls tidning direkt från Stadshuset. Paret Nyberg/Wingårdh satte en stor färgklick på Örnsköldsvik med sitt koloristiska kubistiska hus för några år sedan. Och nu reser de alltså vidare längs norrlandskusten med sina portföljer med idéer. Handelsresande i spektakulär arkitektur. Och Sundsvallspubliken framför teveapparaterna behövde inte bli besvikna. De föreslår ett 38 våningshus på torget i den gamla stenstaden. "Kyrkan kommer inte längre dominera stadsbilden", säger de till Sundsvalls tidning. När Sundsvall sedan brann 1888 fanns det så mycket kapital att uppbyggnaden blev en uppvisning i exklusiv patriarkal nyrikedom. Sundsvall blev en stad som såg och kändes mycket större än vad den var. Den blev Norrlands huvudstad. Nu, 2016, är man befolkningsmässigt omsprungen av såväl Umeå som Gävle. Även handeln är större i Umeå. Självbilden är utmanad. Kanske är det denna storslagna historia som staden som har ett drake som sin symbol med Gert Wingårdhs hjälp vill återupptäcka med 38 våningar på torget.

Bjarkes ballong. Apropå stjärnarkitekter. Den danske arkitekten Bjarke Ingels utsågs i veckan av Time till en av världens 100 inflytelserika personer. Times lista är uppdelad i kategorier Ledare, ikoner, titaner, pionjärer och konstnärer. Den enda svensken på listan är youtube-fenomenet PewDiePie. Bjarke Ingels är den enda arkitekten och skrivs in under rubriken konstnärer tillsammans med sådana som Kendrick Lamar, Elena Ferrante och Yayoi Kusama. Rem Koolhaas skriver en text om sin kollega i Time. ”Bjarke är”, skriver Koolhaas, ”den första stora arkitekt som har frikopplat professionen helt från ångest”. Ingels är här och nu, han löser problem med design. Inga utopier bara bra idéer. Han är mer Silicon valley än Le Corbusier. "Han kastade ut ballasten och steg till väders”, skriver Koolhaas. Lättviktigt skulle många tolka det som, andra skulle kalla det flyhänt och befriande.

Prince palats. Popstjärnan Prince dog igår. Precis som Michael Jackson hade sitt Neverland i Kalifornien hade Prince en egen estate. Hans hette Paisley Park, döpt efter den första låt som släpptes som singel från albumet Around The World in a Day. I låten är Paisley park en utopisk plats där människor som livet gått hårt åt kan få frid och leka: ”Come 2 the park / And play with us / There aren’t any rules / In Paisley Park”. Själva platsen Paisley Park där Prince hade sin studio och också hittades död har beskrivits som något som exteriört ser ut som ”en plats där man tillverkar tandvårdsprodukter” men därinne såg allt ut som en andes flaska. Allt dekorerat i lila. Det är en fin bild. Gömd i vad som inte verkar vara något alls finns trots allt magin.

Taggar: 
Arkitekturen beträder nya marker på byggbranschmässa
Tidksriften Arkitektur och Arkitektur Förlag vill tacka de som deltog i vårt välbesökta seminarium på Arkitekturdagen under Nordbygg på Stockholmsmässan. Seminariet arrangerades i samarbete med Schweiziska ambassaden och det var högt tryck på de begränsade platserna i år.

"Det är väldigt kul att arkitekturen kan ta så stor plats och väcka sådant stort intresse på en mässa för byggbranschen", säger Arkitekturs Dan Hallemar.

Under seminariet presenterades de schweiziska kontoren HelsinkizürichMierta & Kurt Lazzarini Architekten och Silvia Gmür Reto Gmür. Deltagarna bjöds dessutom på en historisk jämförelse av den nordiska och schweitziska arkitekturen.

"En delvis ny bild av utmaningarna inom Schweizisk arkitektur presenterades. De står inför en övergång från en hantverksmässig och väldigt lokal arkitekturtradition till en situation som mer liknar den som finns i övriga Europa. Utmaningen blir att i den förändringen hålla kvar vid den kvalitet och inte minst arkitektoniska kontroll som varit så särpräglat för den schweiziska arkitekturen", avslutar Dan Hallemar.

Vi vill även tacka alla som kom och tittade in i vår bokhandel på mässgolvet.

Ses på Nordbygg 2018!
  
Julia Svensson såg en utställning om Zaha Hadids verk på Dansk Arkitektur Center i Köpenhamn 2013.

Zaha Hadid World architecture, Dansk Arkitektur Center, t o m 29/9 2013.

120 modeller av skyskrapor fyller det första rummet på Dansk Arkitekturcenters stora utställning om Zaha Hadid.
80 av modellerna, alla placerade på podier, föreställer samma kinesiska torn, men i olika utföranden. Vilken form skrapan till slut fick är här ganska oväsentligt. Skulpturparken (för modellerna liknar faktiskt snarare skulpturer, eller prydnadsföremål för ett lagom futuristiskt vardagsrum) är ett pedagogiskt grepp. Tanken bakom utställningen är, förutom att presentera den enda kvinnan i arkitekturens världselit, att ge en bred publik insyn i vad arkitektur kan vara utöver färdiga byggnader. Hur en arkitekt arbetar, vilka processer som ligger bakom.

Zaha Hadid var tidig med att tillägna sig avancerad datorteknik och det tillät henne att ta ut svängarna på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Tack vare metoden parametrisk design, ett datorprogram som tar hänsyn till topografiska, sociala och kulturella parametrar, kan hon testa en mängd olika variationer på en och samma byggnad. När man ändrar värdena för landskap, människor, väder och vind, ändrar sig också formen på byggnader och rum. Detta går att testa på utställningen: metoden konkretiseras pedagogiskt i ett rum där jag själv blir en parameter; ett lysande tak buktar sig beroende av hur jag rör mig.
På skärmar visas hur projekt med avan­cerade skalkonstruktioner, som London Aquatics Centre och Serpentine Sackler Gallery blir till, från datorn till färdig byggnad. Från taket hänger stora modeller av projektens skal. De är vita, blanka, påminner om havsdjur men är sensuella på samma gång. Som recensenten i danska tidningen Arkitekten skriver: ”Vem anade att forskning kunde vara såhär sexigt?”.

Det projekt som visas mest ingående är MAXXI, Roms nya museum för samtidskonst.
Här visas de vinnande teckningarna från 1998 och tidiga skisser där museets grundform knappt är mer än en bumerang av linjer som flyter parallellt. Man kan studera konstruktionsritningar och läsa om hur Zaha Hadid inspirerats av Frank Lloyd Wrights Guggenheimmuseum i New York.
Det är en ambitiös och välgenomförd utställning, som har något både för yngre och äldre, för en bred publik och för de mer insatta. Min enda invändning är känslan; trots sina organiska former har arkitekturen som presenteras här ett kyligt och omänskligt uttryck, den är oåtkomlig. Vikt läggs på att visa hur byggnaderna noggrant har designats för att perfekt smälta in i sitt sammanhang.
Men utställningens fokus ligger på formen och inte på brukaren; trots datorprogrammets sociala parameter tycks det vara form och materia som räknas. Som om byggnader här snarare ska betraktas som perfekta utväxter på planeten Jorden. Det gör att Zaha Hadids fulländade känsla för det estetiska uppfattas som motsägelsefull. Då DAC också visar delar av hennes smycke, möbel- och lampkollektioner, som även de kommer till genom formexperiment, reduceras även arkitekturen till att handla om vackra objekt. Smycken för städer. 

Julia Svensson (Arkitektur 6/2013)


Arkitekten Léonie Geisendorf har avlidit vid en ålder av 102 år. Charlie Gullström minns ett livsverk som går till historien.

Den internationellt erkända arkitekten Léonie Geisendorf har gått bort. Den 17 mars somnade hon in fridfullt i sin bostad i Paris.  Hon skulle fylla 102 år den 8 april och har varit en förebild för flera generationer svenska arkitekter. 
Tillsammans med sin man, schweizaren Charles-Edouard Geisendorf öppnade hon kontor i Stockholm 1950. Arkitektkontoret uppmärksammades redan i slutet av 1950-talet för sin uttrycksfulla och omsorgsfulla hantering av obehandlad betong. Entréhallen i S:t Görans gymnasium är ett gott exempel liksom Villa Delin i Djursholm. I båda fallen en stark tredimensionell rumsupplevelse och en särskild ljusföring som helt enkelt ger varma och soliga interiörer – av rå betong. Förstlingsverket Villa Ranängen i Djursholm från 1950 är unikt ur såväl kulturhistoriskt som arkitekturhistoriskt perspektiv och bör bevaras för eftervärlden, menar arkitekturhistorikern Fredric Bedoire och jag själv, som har uttalat oss i överklagandet av ett pågående bygglovsärende, föranlett av att nuvarande ägare önskat genomföra en tillbyggnad.

Mästerverket som kontoret arbetade med i 13 år, Katolska kyrkan i Kungsträdgården, blev tyvärr aldrig byggt. Den omsorgsfullt skulpterade fasaden i betong möter gatan med en öppen portik i varierande höjder. Portiken silar stilfullt in ljuset från väster och ger lyster åt de ståtliga pelarna som bär upp kontorsvåningarna ovanför. Man kan undra varför det inte blivit fler märkesbyggnader i Stockholms stad. Var Léonie Geisendorf för tuff, för odiplomatisk, gjorde hon sig omöjlig? Eller var det kanske så att Sverige vid tiden inte var moget för Léonie Geisendorfs uttrycksfulla arkitektur? 

Inför 100-årsjubileeet 2014 uppmärksammades Léonie Geisendorfs arkitektur i en utställning på Arkitektur och Designcentrum i Stockholm (ArkDes). ArkDes kommer inom kort arkivera helheten av Geisendorfs verk och härmed tillgängliggöra hennes bidrag för allmänheten.

Charlie Gullström
Arkitekt och forskare på Arkitekturskolan KTH.

Arkitektur nummer 3/2014 ägnade vi helt åt Léonie Geisendorfs verk. Numret går att beställa här.

Bilder:
Léonie Geisendorf med första modellen till St Görans Gymnasium (SvD 27/9 1957) Foto Herman Rönninge
Sankt Görans gymnasiums entré. Foto: Åke E:son Lindman
Sankt Görans gymnasiums interiör gjordes tillsammans med inredningsarkitekten Thea Leonard. Foto: Sune Sundahl

 

 

Vill vi ha en fossilfri framtid måste vi börja bygga mer med trä. Men hur hållbart är trä som byggnadsmaterial idag? Det frågar sig Annica Kvint i Arkitekturs senaste nummer.

Det är hög tid för trä. Åtminstone skulle man kunna tro det, att döma av antalet böcker och tidningsartiklar om trä och skog under de senaste åren. Klimatoppmötet i Paris och ett ökat byggande av sällan skådat slag tycks också bidra till att många just nu tänker samma tanke: det är med trä vi ska bygga Sveriges framtid. 
Till HSB Stockholms 100-årsjubileum 2023 ska ett 34 våningar högt bostadshus i trä stå klart vid Västerbroplan i Stockholm. Dinell Johansson har i samarbete med C F Møller ritat huset, som byggs upp kring en träkonstruktion med stabiliserande betongkärna. 
Visst finns det mycket som talar till träets fördel, inte minst som byggnadsmaterial. Trä är ju biologiskt nedbrytbart. Det går dessutom snabbare att bygga hus i trä än i betong och trä väger också mycket mindre och är därför smidigare att transportera. 
Substituering är måhända inte betongindustrins favoritbegrepp. Men i en miljöhotad värld där stål- och betongindustrin tillhör de största koldioxidbovarna är det kanske inte så märkligt att ersättande av byggmaterial står högt inte minst på miljö­forskarnas agenda.

Vill du veta ännu mer? Köp Arkitektur nr 2 med tema Trä! här.

Det finns mer! Läs hela inlägget här!

Sidor