Senaste nytt

Ordningen är återställd

2016-05-02 11:06

Arkitekturhistorikern Eva Eriksson välkomnar kulturdepartementets beslut att behålla ArkDes.

Brutalt förslag hotar Marabouparken

2016-04-29 13:57

Ett av landets yppersta exempel på efterkrigstidens landskapsarkitektur slås sönder om planerna i Sundbyberg blir verklighet, skriver landskapsarkitekterna Jonas Berglund, Bengt Isling, Anders Kling och docenten i konstvetenskap Catharina Nolin.

Mörka utsikter

2016-04-27 16:14

Hagastaden i Stockholm har blivit en symbol för den alldeles för täta staden. Men stadsdelen är bara det mest aktuella exemplet på vad många befarar är en ny trend – att bygga så att det blir ett direkt hot mot barn och ungdomars hälsa. 

Ordningen är återställd
2016-05-02 11:06
Brutalt förslag hotar Marabouparken
2016-04-29 13:57
Mörka utsikter
2016-04-27 16:14
Barbietektur
Arkitekturs redaktörer presenterar tre nya ord i tiden.

Barbietektur 
Att Barbiedockans nya mer verklighetstrogna figur är en reaktion på dåliga försäljningssiffror snarare än ett sätt att förespråka ett mer varierat kroppsideal har vi redan räknat ut. Men vad Barbie också har är att hon är ett oskrivet blad. Barbie kan bli vad du gör henne till. Barnvakt, astronaut, arkitekt. Så som det, i den bästa av världar, bör vara att vara människa. Detta till trots är Barbie inte en förebild, menar Duarte Lobo Antunes i senaste Architectural Review. Med utgångspunkt i Barbies många olika hus – från 1962 års enrumslägenhet till de allt större villorna – ser han att de allesammans är destillat av sin samtids ideal. Nu har Barbie fått nya kroppar: Tall, Curvy och Petite. Men det som berättar något om vår tid är i själva verket hur de nya Barbiedockorna kommer att bygga och inreda sina hus. 

RealSuecia 
Många önskar att svensk arkitektur ska gå i den danska arkitekturens fotspår och bli en framgångsrik exportvara. Detta märks inte minst i remissvaren som kommit in till förslaget till ny arkitekturpolitik, Gestaltad livsmiljö. Man önskar sig helt enkelt en svensk skattkista, med den danska fonden RealDania som förebild. Dock ska man inte bortse från att RealDania, som är en privat fond, också blivit en av dansk arkitektur- och stadsbyggnadspolitiks största makthavare. 

ParadvåningXS 
Det kan ha att göra med att samma fastighet en gång i tiden rymde funkis-biografen Paraden, men vi har ändå funderat över begreppet ”Paradvåning XS”, namnet under vilket Glommen & Lindberg just nu marknadsför bostadsrätter på Gärdet i Stockholm. ”Det fanns en tid när extra stort var lika med extra fint. Extra stora bilar, båtar och våningar tydde på extra mycket pengar och det var den tidens mått på klass. Så kanske det fortfarande är på vissa håll men idag ses det nog mer som vräkighet. Kvalitet och smak har fått en annan måttstock”, lockar Glommen & Lindberg på sin hemsida, och våra tankar går till Rasmus Wærns artikel i förra numret av Arkitektur om miniatyrrum med maximallyx och om att göra en dygd av nödvändigheten. 

annons:

Banner Svenska kakel

Vad gör butikskedjor med vår mentala hälsa? Ett långsamväxande kulturhus i Skellefteå. Dags för begreppet Norénhotell?

Whole Foods-effekten. New York Magazine listar några nya böcker om forskning av hur hjärnan påverkas av stadslandskapet. Neuroforskaren Colin Ellard har till exempel undersökt hur människor påverkas av den stora Whole Foods-butiken i glas vid Houston Street.  Försökspersonerna, som gick omkring i det i övrigt brokiga Lower East Side, bar sensorer på huden som reagerade på känslor och upphetsning.  När de kom fram till den aktuella byggnaden gav sensorerna utslag: de blev psykologiskt uttråkade. ”Its architecture blah-ness made their minds and bodies go meh”. Och uttråkning, menar Ellard, kan bidra till mer stress än ledsenhet, och kan till och med orsaka ADHD hos barn. Många har länge beklagat sig över butikskedjornas maktövertagande i våra stadskärnor. Nu får de vatten på sin kvarn. Varje nytt Espresso House, Starbucks och H&M är en risk för vår mentala hälsa.  

Långsamväxande i Skellefteå. Under de kommande veckorna avgörs tävlingen om ett nytt kulturhus i Skellefteå. 55 förslag är inlämnade. (LÄNK) Det nya kulturhuset kommer att stå på en plats i staden, som nu är busstorg, men som en gång i tiden pekades ut av PO Hallman, i den stadsplan han gjorde för staden 1904, som en plats för en monumentalbyggnad. Drygt hundra år senare bli det en monumentalbyggnad. Allt behöver inte göras på ett kvartal. Vill ni höra med om Skellefteå, en stad som präglats av sina byar, kanske till och med levt ett liv i skugga av dem, lyssna på podcasten Stadens avsnitt om Skellefteå som släpps idag. Skellefteå är staden som ingen riktigt velat ha. ”Är det en stad eller är det en samling byar”, frågar sig arkitekten Enar Nordvik som arbetar på kommunen. En samling byar i så fall som snart vet vilket kulturhus de kommer att ha.

Norénhotell. Antalet nybyggda hotell i Sverige har växt oavbrutet under 2000-talet. Liksom antalet hotellnätter. Idén om livet på hotell, om fria människor och weekend-livet hotas väl idag bara av airbnb. Idag har Kristian Petris essä-film Hotellet premiär. Där glider han melankoliskt mellan hotell i världen. Men om man ska sälja in det moderna hotellet som idé är inte Petris film den man ska visa. Här sitter Lars Norén och förklarar sin fascination för hotell, som började med att han växte upp på ett hotell i Genarp där hans pappa var källarmästare: ”Det är människors nakenhet och sårbarhet jag sett. Och förtvivlan”, säger Norén.  Begreppet Norénjul får här sällskap av begreppet Norén-hotell. Du kan checka in när du vill men aldrig ge dig av. 

Bild från Hotellet av Kristian Petri (TriArt)

Gert Wingårdh tämjer drakar i Sundsvall, Bjarke Ingels flyger ballong och Prince gömde magi i en tandläkarfabrik.

Gert draktämjaren. Gert Wingårdh har med SVT succén Husdrömmar blivit arkitektvärldens poster-boy nummer ett. Men att han nu är så stor att lokalmedia lajvsänder när han uppträder på torget kom kanske som en överraskning. Som vore han en stadsfestival. När han och företagaren Nicklas Nyberg skulle presentera sina planer för torget i Sundsvall i går sände Sundsvalls tidning direkt från Stadshuset. Paret Nyberg/Wingårdh satte en stor färgklick på Örnsköldsvik med sitt koloristiska kubistiska hus för några år sedan. Och nu reser de alltså vidare längs norrlandskusten med sina portföljer med idéer. Handelsresande i spektakulär arkitektur. Och Sundsvallspubliken framför teveapparaterna behövde inte bli besvikna. De föreslår ett 38 våningshus på torget i den gamla stenstaden. "Kyrkan kommer inte längre dominera stadsbilden", säger de till Sundsvalls tidning. När Sundsvall sedan brann 1888 fanns det så mycket kapital att uppbyggnaden blev en uppvisning i exklusiv patriarkal nyrikedom. Sundsvall blev en stad som såg och kändes mycket större än vad den var. Den blev Norrlands huvudstad. Nu, 2016, är man befolkningsmässigt omsprungen av såväl Umeå som Gävle. Även handeln är större i Umeå. Självbilden är utmanad. Kanske är det denna storslagna historia som staden som har ett drake som sin symbol med Gert Wingårdhs hjälp vill återupptäcka med 38 våningar på torget.

Bjarkes ballong. Apropå stjärnarkitekter. Den danske arkitekten Bjarke Ingels utsågs i veckan av Time till en av världens 100 inflytelserika personer. Times lista är uppdelad i kategorier Ledare, ikoner, titaner, pionjärer och konstnärer. Den enda svensken på listan är youtube-fenomenet PewDiePie. Bjarke Ingels är den enda arkitekten och skrivs in under rubriken konstnärer tillsammans med sådana som Kendrick Lamar, Elena Ferrante och Yayoi Kusama. Rem Koolhaas skriver en text om sin kollega i Time. ”Bjarke är”, skriver Koolhaas, ”den första stora arkitekt som har frikopplat professionen helt från ångest”. Ingels är här och nu, han löser problem med design. Inga utopier bara bra idéer. Han är mer Silicon valley än Le Corbusier. "Han kastade ut ballasten och steg till väders”, skriver Koolhaas. Lättviktigt skulle många tolka det som, andra skulle kalla det flyhänt och befriande.

Prince palats. Popstjärnan Prince dog igår. Precis som Michael Jackson hade sitt Neverland i Kalifornien hade Prince en egen estate. Hans hette Paisley Park, döpt efter den första låt som släpptes som singel från albumet Around The World in a Day. I låten är Paisley park en utopisk plats där människor som livet gått hårt åt kan få frid och leka: ”Come 2 the park / And play with us / There aren’t any rules / In Paisley Park”. Själva platsen Paisley Park där Prince hade sin studio och också hittades död har beskrivits som något som exteriört ser ut som ”en plats där man tillverkar tandvårdsprodukter” men därinne såg allt ut som en andes flaska. Allt dekorerat i lila. Det är en fin bild. Gömd i vad som inte verkar vara något alls finns trots allt magin.

Taggar: 
Arkitekturen beträder nya marker på byggbranschmässa
Tidksriften Arkitektur och Arkitektur Förlag vill tacka de som deltog i vårt välbesökta seminarium på Arkitekturdagen under Nordbygg på Stockholmsmässan. Seminariet arrangerades i samarbete med Schweiziska ambassaden och det var högt tryck på de begränsade platserna i år.

"Det är väldigt kul att arkitekturen kan ta så stor plats och väcka sådant stort intresse på en mässa för byggbranschen", säger Arkitekturs Dan Hallemar.

Under seminariet presenterades de schweiziska kontoren HelsinkizürichMierta & Kurt Lazzarini Architekten och Silvia Gmür Reto Gmür. Deltagarna bjöds dessutom på en historisk jämförelse av den nordiska och schweitziska arkitekturen.

"En delvis ny bild av utmaningarna inom Schweizisk arkitektur presenterades. De står inför en övergång från en hantverksmässig och väldigt lokal arkitekturtradition till en situation som mer liknar den som finns i övriga Europa. Utmaningen blir att i den förändringen hålla kvar vid den kvalitet och inte minst arkitektoniska kontroll som varit så särpräglat för den schweiziska arkitekturen", avslutar Dan Hallemar.

Vi vill även tacka alla som kom och tittade in i vår bokhandel på mässgolvet.

Ses på Nordbygg 2018!
  
Julia Svensson såg en utställning om Zaha Hadids verk på Dansk Arkitektur Center i Köpenhamn 2013.

Zaha Hadid World architecture, Dansk Arkitektur Center, t o m 29/9 2013.

120 modeller av skyskrapor fyller det första rummet på Dansk Arkitekturcenters stora utställning om Zaha Hadid.
80 av modellerna, alla placerade på podier, föreställer samma kinesiska torn, men i olika utföranden. Vilken form skrapan till slut fick är här ganska oväsentligt. Skulpturparken (för modellerna liknar faktiskt snarare skulpturer, eller prydnadsföremål för ett lagom futuristiskt vardagsrum) är ett pedagogiskt grepp. Tanken bakom utställningen är, förutom att presentera den enda kvinnan i arkitekturens världselit, att ge en bred publik insyn i vad arkitektur kan vara utöver färdiga byggnader. Hur en arkitekt arbetar, vilka processer som ligger bakom.

Zaha Hadid var tidig med att tillägna sig avancerad datorteknik och det tillät henne att ta ut svängarna på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Tack vare metoden parametrisk design, ett datorprogram som tar hänsyn till topografiska, sociala och kulturella parametrar, kan hon testa en mängd olika variationer på en och samma byggnad. När man ändrar värdena för landskap, människor, väder och vind, ändrar sig också formen på byggnader och rum. Detta går att testa på utställningen: metoden konkretiseras pedagogiskt i ett rum där jag själv blir en parameter; ett lysande tak buktar sig beroende av hur jag rör mig.
På skärmar visas hur projekt med avan­cerade skalkonstruktioner, som London Aquatics Centre och Serpentine Sackler Gallery blir till, från datorn till färdig byggnad. Från taket hänger stora modeller av projektens skal. De är vita, blanka, påminner om havsdjur men är sensuella på samma gång. Som recensenten i danska tidningen Arkitekten skriver: ”Vem anade att forskning kunde vara såhär sexigt?”.

Det projekt som visas mest ingående är MAXXI, Roms nya museum för samtidskonst.
Här visas de vinnande teckningarna från 1998 och tidiga skisser där museets grundform knappt är mer än en bumerang av linjer som flyter parallellt. Man kan studera konstruktionsritningar och läsa om hur Zaha Hadid inspirerats av Frank Lloyd Wrights Guggenheimmuseum i New York.
Det är en ambitiös och välgenomförd utställning, som har något både för yngre och äldre, för en bred publik och för de mer insatta. Min enda invändning är känslan; trots sina organiska former har arkitekturen som presenteras här ett kyligt och omänskligt uttryck, den är oåtkomlig. Vikt läggs på att visa hur byggnaderna noggrant har designats för att perfekt smälta in i sitt sammanhang.
Men utställningens fokus ligger på formen och inte på brukaren; trots datorprogrammets sociala parameter tycks det vara form och materia som räknas. Som om byggnader här snarare ska betraktas som perfekta utväxter på planeten Jorden. Det gör att Zaha Hadids fulländade känsla för det estetiska uppfattas som motsägelsefull. Då DAC också visar delar av hennes smycke, möbel- och lampkollektioner, som även de kommer till genom formexperiment, reduceras även arkitekturen till att handla om vackra objekt. Smycken för städer. 

Julia Svensson (Arkitektur 6/2013)


Arkitekten Léonie Geisendorf har avlidit vid en ålder av 102 år. Charlie Gullström minns ett livsverk som går till historien.

Den internationellt erkända arkitekten Léonie Geisendorf har gått bort. Den 17 mars somnade hon in fridfullt i sin bostad i Paris.  Hon skulle fylla 102 år den 8 april och har varit en förebild för flera generationer svenska arkitekter. 
Tillsammans med sin man, schweizaren Charles-Edouard Geisendorf öppnade hon kontor i Stockholm 1950. Arkitektkontoret uppmärksammades redan i slutet av 1950-talet för sin uttrycksfulla och omsorgsfulla hantering av obehandlad betong. Entréhallen i S:t Görans gymnasium är ett gott exempel liksom Villa Delin i Djursholm. I båda fallen en stark tredimensionell rumsupplevelse och en särskild ljusföring som helt enkelt ger varma och soliga interiörer – av rå betong. Förstlingsverket Villa Ranängen i Djursholm från 1950 är unikt ur såväl kulturhistoriskt som arkitekturhistoriskt perspektiv och bör bevaras för eftervärlden, menar arkitekturhistorikern Fredric Bedoire och jag själv, som har uttalat oss i överklagandet av ett pågående bygglovsärende, föranlett av att nuvarande ägare önskat genomföra en tillbyggnad.

Mästerverket som kontoret arbetade med i 13 år, Katolska kyrkan i Kungsträdgården, blev tyvärr aldrig byggt. Den omsorgsfullt skulpterade fasaden i betong möter gatan med en öppen portik i varierande höjder. Portiken silar stilfullt in ljuset från väster och ger lyster åt de ståtliga pelarna som bär upp kontorsvåningarna ovanför. Man kan undra varför det inte blivit fler märkesbyggnader i Stockholms stad. Var Léonie Geisendorf för tuff, för odiplomatisk, gjorde hon sig omöjlig? Eller var det kanske så att Sverige vid tiden inte var moget för Léonie Geisendorfs uttrycksfulla arkitektur? 

Inför 100-årsjubileeet 2014 uppmärksammades Léonie Geisendorfs arkitektur i en utställning på Arkitektur och Designcentrum i Stockholm (ArkDes). ArkDes kommer inom kort arkivera helheten av Geisendorfs verk och härmed tillgängliggöra hennes bidrag för allmänheten.

Charlie Gullström
Arkitekt och forskare på Arkitekturskolan KTH.

Arkitektur nummer 3/2014 ägnade vi helt åt Léonie Geisendorfs verk. Numret går att beställa här.

Bilder:
Léonie Geisendorf med första modellen till St Görans Gymnasium (SvD 27/9 1957) Foto Herman Rönninge
Sankt Görans gymnasiums entré. Foto: Åke E:son Lindman
Sankt Görans gymnasiums interiör gjordes tillsammans med inredningsarkitekten Thea Leonard. Foto: Sune Sundahl

 

 

Vill vi ha en fossilfri framtid måste vi börja bygga mer med trä. Men hur hållbart är trä som byggnadsmaterial idag? Det frågar sig Annica Kvint i Arkitekturs senaste nummer.

Det är hög tid för trä. Åtminstone skulle man kunna tro det, att döma av antalet böcker och tidningsartiklar om trä och skog under de senaste åren. Klimatoppmötet i Paris och ett ökat byggande av sällan skådat slag tycks också bidra till att många just nu tänker samma tanke: det är med trä vi ska bygga Sveriges framtid. 
Till HSB Stockholms 100-årsjubileum 2023 ska ett 34 våningar högt bostadshus i trä stå klart vid Västerbroplan i Stockholm. Dinell Johansson har i samarbete med C F Møller ritat huset, som byggs upp kring en träkonstruktion med stabiliserande betongkärna. 
Visst finns det mycket som talar till träets fördel, inte minst som byggnadsmaterial. Trä är ju biologiskt nedbrytbart. Det går dessutom snabbare att bygga hus i trä än i betong och trä väger också mycket mindre och är därför smidigare att transportera. 
Substituering är måhända inte betongindustrins favoritbegrepp. Men i en miljöhotad värld där stål- och betongindustrin tillhör de största koldioxidbovarna är det kanske inte så märkligt att ersättande av byggmaterial står högt inte minst på miljö­forskarnas agenda.

Vill du veta ännu mer? Köp Arkitektur nr 2 med tema Trä! här.

Det finns mer! Läs hela inlägget här!
”Jag ville sätta fantasin främst. Skapa rum som initierade och triggade många möjligheter. Som gjorde barn till medskapare.”

Det sade Dorte Mandrup när Tomas Lauri intervjuade henne om Råå förskola i Arkitektur nr. 4/2014. I onsdags tilldelades hon Träpriset med motiveringen ”Råå förskola är ett gott exempel på hög ambitionsnivå från byggherre och arkitekt såväl i fråga om att forma en inspirerande miljö och skala på barnens villkor, tolka platsens förutsättningar och utnyttja träets möjligheter till lekfulla och nyskapande former och uttryck.”  

Projektet föregicks dock av en lång process med många överklaganden, framgår det av Lauris intervju. Strandängen mellan den gamla fiskebyn och havet var en känslig plats att bygga på, vilket bidrog till att byggnaden fick den form den har:

”Vår första tanke var: ’Går det att placera en byggnad där?’, säger Dorte Mandrup i intervjun. ”Men så tänkte vi att byggnaden kunde fungera som en offentlig bro. En möjlighet att skapa en utsiktsplats, genom att göra taket tillgängligt. I början var också förslaget ritat som en sanddyn, som man kunde vandra över, med en trappa i vardera änden. En plats för alla att sitta på och beundra utsikten ifrån. Men staden blev tveksam och rädd för att någon skulle kunna ramla ned och slå sig. Kvar är nu bara trapporna, som är omgärdade av staket. Det gör förskolan till mer av en skulptural solitär.”

För övrigt vill vi på Arkitektur passa på att berätta att vi ägnar hela nr 3/2016 åt barnens plats i arkitekturen och samhället. Numret bjuder också på en recension av Arvinius/Orfeus bok om Dorte Mandrup Arkitekter.

Nytt nummer:

Arkitektur 2/2016

Träbyggandet ökar i Sverige. Med ny teknologi talar allt fler om trä som den nya betongen, till och med för riktigt höga hus.Nya numret av Arkitektur handlar om trä – från hantverk till hightech.

De trähus vi visar rör sig mellan ytterligheter. Gustav Appells nya sommarhus på Kolskär och Uppgrenna Naturhus av Green House Living ger timmerhuset en ny plats i samtidsarkitekturen. Samtidigt når träarkitekturen nya höjder – finska OOPEAS prisbelönta flerbostadshus i Jyväskylä är med sina åtta våningar Finlands högsta träbyggnad.

Att man med trä kan bygga väggar som andas syns i General Architectures och KODs experimenthus i massivträ, Villa Eder–Hederus.

Dessutom besöker vi Praise of Shadows nya butiksinteriör för Aesop, som domineras av böljande träpanel. Samt Mandaworks trälandskap Slussplan i Malmö och Arklabs parvillor av massivträ i tyska Heidelberg.

Men inga trähus utan Sveriges stora träfabrik: skogen. Trä är ett material med miljömässiga fördelar – en lokal råvara med potentiellt låg klimatpåverkan. Tyvärr har vi under decennier inte tagit hand om de svenska skogarna och det moderna skogsbruket hotar den biologiska mångfalden. Miljöjournalisten Anna Froster föreslår en mer hållbar virkesproduktion. Träforskaren Camilla Schlyters innovationer är på samma tema: hur svensk hantverkstradition kan hjälpa till att rädda skogen.

Även inom svensk design är trä ett ledande material. Här har arbetet med traditionellt hantverk och småskalighet kommit ännu en bit på väg, menar journalisten Ingrid Sommar, som i nya numret spanar in svensk designs senaste trender och tendenser.

Köp Arkitektur i digital form
via Ztory eller Readly
Arkitekten Anders Nyquist har mångårig erfarenhet av självbyggeri. 
I december föreslog han i en debattartikel i Göteborgsposten 
ett nutida egnahemsprojekt för flyktingar. Två veckor senare gick Boverkets generaldirektör Janna Valik ut med samma idé och Nyquist har fått massiv respons också från andra håll.

”Det är ett fruktansvärt resursslöseri att låta tiotusentals flyktingar gå sysslolösa. Varför inte låta dem bygga sina egna hus, i stället för att låta dem sitta på asylboenden i flera år innan de får chansen att komma in i samhället? Det är duktigt folk som tar sig hit. Som vågar ta steget att lämna sina hemländer. Som vandrar genom hela Europa för att nå Sverige. Vi måste
se dem som den resurs de är!
Jag har själv varit projektledare för många självbyggen och ställer gärna upp igen. Jag är övertygad om att många flyktingar under sakkunnig ledning skulle kunna lära sig att bygga och att de dessutom skulle må bra av att få kontakt, både med varandra och med svenskar. Och jag vet av egen erfarenhet att det inte är svårt att bygga.
Redan på 1960-talet köpte jag tillsammans med några andra en udde utanför Njurunda, söder om Sundsvall, och skapade där Rumpans fritidsby. Av de 25 hus som står i Rumpan i dag är 20 byggda av rena amatörer. Vi hjälpte varandra, helt enkelt, jag stod för ritningar och också rent handgriplig hjälp. 1997–98 projekterade jag tre hus i Kalix tillsammans med 7–8 arbetslösa ungdomar och en lokal byggare. Ungdomarna fick riva ett gammalt hus och sedan återanvända det materialet. De fick också gå ut i skogen och avverka och såga upp virke. Husen står kvar och fungerar hur bra som helst. Det är en privat familj som äger dem i dag. 

Men den tändande gnistan inför debattartikeln som publicerades i GP 11 december var ett projekt jag jobbar med i Holland just nu. Jag har i 15 års tid samarbetat med ekonomen och entreprenören Günter Pauli, han som skrev boken The Blue Economy och ibland går under namnet hållbarhetens Steve Jobs. Nu ska vi tillsammans med några holländska arkitekter göra ett slott off grid. Tanken är att koppla ihop mitt koncept EcoCycleDesign med Paulis Blue Economy i ett projekt de holländska arkitekterna kallar Blue Housing.
Parallellt har det uppstått idéer om att göra någonting för flyktingströmmar och arbetslösa i Holland. Ägaren till slottet, som är ett av Hollands större gods, säger att hon kan tänka sig att upplåta mark för att låta flyktingar bygga själva. Det var när hon sade det som jag tänkte: kan Holland så kan Sverige!
Jag bor i Göteborg och har fått mycket respons både från arkitekter och byggare lokalt. I slutet av januari ska jag träffa en person som har detaljplanerad mark i Lerums kommun som vi skulle kunna använda. Jag har också kontakt med en arkitekt i Tjörns kommun. Och med ett företag i Litauen som tillverkar prefabricerade byggelement av halm och lera. 

Jag har ganska ofta mötts av argument som ”Det går inte. Vi brukar inte…”. Ibland tänker jag att det liksom vilar en förbannelse över enkla idéer som mina. Men mark kan omöjligt vara en bristvara i ett land som Sverige. Kunskap finns och pengar saknas inte heller. Ett enda ensamkommande flyktingbarn kostar staten 2 500 kr per dygn – det blir 75 000 kr i månaden… Som jag ser det har vi inte råd att låta flyktingar sitta sysslolösa på asylboenden i flera år. Eller att låta unga människor gå långtidsarbetslösa.
Jag mejlade till Boverkets generaldirektör Janna Valik när jag sett hennes utspel på tv 22 december och hon svarade och sade att hon vidarebefordrat mitt material till en av sina handläggare på Boverket. Nu hoppas jag på svar därifrån.
Till saken hör att mitt arkitektkontor redan 1997 deltog i en tävling som arran­gerades av Boverket – ”Bostadsidéer sökes”. Vårt förslag hade rubriken ”Bostäder för unga – kretsloppsanpassat självbyggeri” och handlade om att låta unga, arbetslösa få bygga själva. Vi vann första pris i tävlingen, men sedan hände det ingenting. Kan det vara så att det är 20 års inkubationstid för goda idéer?”

Berättat för Annica Kvint.


Sidor