Senaste nytt

Fusklappen v 6 – the Möbelmässan edition

2016-02-10 15:19
Trä, läder och krympta möbler. Den här veckan tipsar vi om samtalsämnen till minglet under Stockholm design week. 

Välkomna till Arkitekturs monter AG: 05 på möbelmässan!

2016-02-10 11:20

Här finns förstås senaste numret av tidskriften, med tema interiör, men också tidigare lösnummer – och fina mässpriser på några utvalda böcker.

Vinnarna av Ung Svensk Arkitektur-priset: "I naturen finns
 det inget vitt"

2016-01-28 11:26

I mörka lokaler i Nordstans galleria 
i Göteborg har Vasakronans regionkontor fått nya lokaler. Läs Katarina Rundgrens intervju med vinnarna av Ung Svensk Arkitektur-priset 2015.

Fusklappen v 6 – the Möbelmässan edition
2016-02-10 15:19
Välkomna till Arkitekturs monter AG: 05 på möbelmässan!
2016-02-10 11:20
Vinnarna av Ung Svensk Arkitektur-priset: "I naturen finns
 det inget vitt"
2016-01-28 11:26
Trä, läder och krympta möbler. Den här veckan tipsar vi om samtalsämnen till minglet under Stockholm design week.

Materialen läder och trä. Den kommer i otaliga varianter – men den rustika stolen i trä och läder är mässans största favorit. Kolla in till exempel Gärsnäs monter. Här har det unga företaget Färg & Blanche utvecklat en teknik för att sy i trä. Serien Julius är soffor och fåtöljer i moduler, med en robust ”jeanssöm” som håller fast tygklädsel och stoppning.
Här finns också David Ericssons nya fåtölj Hedwig – vars robusta lädersits kompletteras med smarta handtag – en platta att ställa tekoppen på (se bild).
Trä och läder återkommer också i Gemlas monter – Sveriges enda specialister på böjträ. Här med kända namn som Jonas Bohlin, Mats Theselius och Lisa Hilland.
Läder förekommer även i mindre konventionella former. Som i Anna Kraitz bruksföremål för Stockholm Design House, där vasen Alba försetts med ett läderbälte (se bild).

Det finns mer! Läs hela inlägget här!
annons:

Banner Svenska kakel

Stockholm Furniture & Light Fair 2016 är igång. Arkitekturs Annica Kvint ser att småskalighet fått ett uppsving även på möbeljättarnas mässa.

Att småskalighet fått ett uppsving syns numera också på möbelmässan i Älvsjö. I dag är det många designer som själva producerar hela eller delar av sin möbelproduktion. Vare sig det beror på att de faktiskt vill hålla i allt själva, eller handlar om att de ändå får så usla royalties att de lika gärna kan göra det, är det här något mässledningen tagit fasta på i årets upplaga av Stockholm Furniture Fair: 
Established är ett subventionerat område där små men någorlunda etablerade producenter utan chans att betala normala monterhyror plötsligt kan konkurrera på nästan samma villkor som de stora elefanterna.  
– Vi vill främja mångfalden i branschen och gynna produktion av mindre kollektioner, säger Cecilia Nyberg, projektchef för Stockholm Furniture Fair.

Men möbelmässan sänker knappast monterpriserna enbart av omsorg om de små aktörerna. Mässledningen ser förstås fördelar i att folk beger sig till mässan snarare än till någon obskyr källare på stan, och vet att ett inslag av små, spetsiga producenter gynnar en stor aktör.
Mall of Scandinavia är för övrigt inne på samma typ av tankar som möbelmässan i sin satsning på Designer Gallery, där nyetablerade modedesigner får korttidshyra butiksutrymme till reducerat pris för att addera trovärdighet till kedjeshoppingen. 

Men naturligtvis är varken Stockholm Furniture Fair eller Mall of Scandinavia först ut att tänka småskaligt. 2016 är det till exempel fjärde året i rad som konstnärsdrivna Örnsbergsauktionen (se bilden ovan) förgyller designveckan. De tre designerna/konsthantverkarna Kristoffer Sundin, Fredrik Paulsen och Simon Klenell saknade en plattform vid sidan av det storskaliga och skapade en auktion för konsthantverk och småskalig design i egen regi. Jag skulle bli förvånad om Örnsbergsauktionen inte tillhör höjdpunkterna under Stockholm Design Week i år också. 

Annica Kvint är vikarierande kulturredaktör på Arkitektur.

OBS! Missa inte heller den formsäkre möbelsnickaren/designern Staffan Holms utställning Anamorph Objects på Design­galleriet i Stockholm 4–26 februari. Här visas möbler och ting som förändras beroende på varifrån man betraktar dem. 

 

 

 

Den här första februarihelgen pratar vi om Kallbadhus och det nya gröna Paris. Och så laddar vi inför Stockholm Furniture Fair nästa vecka.

Whites nya kallbadhus i Karlshamn har blivit den första vinnaren av kommunens nyinstiftade stadsbyggnadspris (delas ut 4/3).
Bastun är helt i trä och ligger med utsikt över Hanöbukten. Karlshamn är bara en av de många svenska kommuner som nu återknyter till badkulturen i det antika Rom och bygger nya kallbadhus. Bada gör man inte längre bara för hygienens skull – badet har blivit en mötesplats.
För mer läsning i ämnet kolla in Sydsvenskans djupdyk i den skånska badtraditionen.

Det nya ”gröna” Paris. I veckan avslutades den gigantiska tävlingen Reinventer Paris – Återuppfinna Paris. Sedan starten 2014 har det kommit in 360 förslag, vara 22 projekt nu tillslut valts ut av juryn. Trots att en del av projekten får honom att drömmar är arkitekturtidskriften Le courrier de l’Architectes chefredaktör Jean-Philippe Hugron inte så förtjust. Det hela är ett skickligt mediaspektakel, menar han, där de vinnande projekten är till stor del fasadlekar med grönt och stadsodling som förtecken. Det ser SouFujomotoiskt ut – men utan att vara det. Inte heller promotas unga lokala arkitektfirmor, vilket var tanken. De två viktigaste platserna Sully Morland och Boulevard Pershing vanns av David Chipperfield+Olafur Eliason, respektive Sou Fujimoto (se bilder t h).
En interaktiv karta över projekten finns i tidningen Le Parisien här.

Möbelmässan. I helgen vilar vi upp oss och laddar för Stockholm Furniture & Light Fair, och Design Week som pågår på mässan i Älvsjö och på spridda platser i Stockholm under nästa vecka, 9–13/2. Det är omöjligt för Fusklappen att täcka allt, men en intressant nyhet är att i år satsar mässan nytt med sitt subventionerade område Established, där små men någorlunda etablerade producenter utan chans att betala normala monterhyror har fått plats.
För den som vill se småskaliga alternativ utanför mässområdet finns för fjärde året i rad Örnsbergsauktionen, de tre designerna/konsthantverkarna Kristoffer Sundin, Fredrik Paulsen och Simon Klenells auktion för konsthantverk och småskalig design i egen regi.

 

 

 

Gränskontrollen på Kastrup är bara en förlängning av den politik som sedan decennier förs i många städer, skriver Tidskriften Arkitekturs chefredaktör Julia Svensson.

I arkitekturfilmen The infinite happiness (2015) har den franska filmduon Ila Bêka och Louise Lemoine under en månad dokumenterat vardagslivet i Bjarke Ingels lägenhetskomplex 8tallet. Huset ligger i Örestad i Köpenhamn. De boende är förmögna, blonda och blåögda och lever ett till synes tryggt drömliv, ouppnåeligt för de flesta människor i världen.
I skuggan av höstens händelser framstår den – i dag internationellt hajpade – Bjarke Ingels skojiga succéhus mer än tidigare som ett reservat. För en kilometer bort ligger den järnväg där så många flyktingar färdades för att ta sig till Sverige.

Sedan kontrollerna på Kastrup infördes har många arga röster höjts. Det som slår mig är hur många – i olika läger – som använder ekonomi som argument i stället för mänskliga rättigheter. Ekonomin har nu en status av naturkraft, som alla läger kan skylla på: Flyktingströmmar kostar pengar. Men gränskontroller skapar ekonomisk förlust för Öresundsregionen – då det blir besvärligt för alla som pendlar (när jag åkte över Öresundsbron i helgen fick jag visa id-kortet flera gånger, och dessutom hölls tåget kvar länge i Hyllie medan polisen sökte igenom vagnarna). Egentligen kommer gränskontrollerna på Kastrup inte som någon överraskning. De är en förlängning av den politik som sedan ett par decennier förs i många städer, som en genväg till att uppnå ekonomisk framgång. I stadsutvecklingsprocesser skapas nya områden, reservat som Bjarke Ingels 8tallet. De marknadsförs som det goda livet för att locka till sig höginkomsttagare som genererar tillväxt.

Gemenskapen som verkar finnas i 8tallet är alltså ekonomiskt villkorad. För det stora flertal som inte har råd att köpa en bostad produceras inte mycket, och absolut inget med liknande ambitioner. Att staten överlåtit bostadsförsörjning och andra livsnödvändiga samhällsfunktioner åt marknaden skapar avfolkning, kraftig urbanisering, gentrifiering och segregation. Detta för att ett fåtal bolag ska göra så stor vinst som möjligt. Marknadslogiken har konsekvenser som vi nu börjar se. För att upprätthålla den här ekonomiska ”balansen” i en internationell kontext behövs ännu hårdare tag. Det räcker inte att bygga bostadsrätter för att få dem som inte passar in att söka sig någon annanstans. Man måste sätta upp stängsel och upprätta gränskontroller.

Julia Svensson är Arkitekturs tf chefredaktör.

Äntligen fredag! I helgen snackar vi om fattigdörrar, Ai Weiwei och konsten att städa.

Fattigdörrar. Fenomenet poor door har fått ny aktualitet med det nyligen färdigställda lyxprojektet Lincoln Tower på W62th street vid Hudson River (alltså bara ett par kvarter från BIGs ”courtscraper” på W 57th St.), skriver The New York Post. I detta hus har man också byggt 55 affordable hyreslägenheter, som fått en separat ingång med den mindre exklusiva adressen 40 Riverside Boulevard (se bilden).
Exploatörer på Manhattan fick tills nyligen skattelättnader för sociala bostäder  skriver Alexandra Schwartz i The New Yorker. Att manhattanisera en stad är alltså inte bara att bygga höghus som står tätt. Det är att bygga en stad med enorma klassklyftor som bara släpper in de superrika, som ofta bara köper lägenheter som investering, samt den serviceklass som kvalificerar sig för subventionerade minilägenheter med egen ingång. I alla fall tills nyligen. Dessa 55 nya lägenheterna på Riverside Boulevard hade 88 000 sökanden. Men nu är New York utan ett socialt bostadsprogram.

Ai Weiwei och Danmark. Tidigare i januari var Ai Weiwei i konflikt med det danska företaget Lego – som till slut gick med på att han använde deras produkter i politiska konstverk. 
I veckan , då det bestämdes att man i Danmark ska beslagta asylsökandes värdesaker, som betalning för uppehället i landet, fortsatte Ai Weiweis politiska turné i landet. Som reaktion stängde den kinesiske konstnären Ai Weiwei sin utställning Ruptures på Faurschou Foundation i Köpenhamn, samt hans tolv meter långa verk Yu Yi som just nu visas på ARoS i Århus. I denna tid av själv-boostande, så har vi en konstnär som inte bara försöker framstå som subversiv, han är det också.

KonMari-metoden. Ungefär samtidigt som ”hoarding”, alltså samlande och svårighet att göra sig av med saker, klassades som medicinsk diagnos, utkom boken ”Konsten att städa. Förändra ditt liv med ett organiserat hem” av Marie Kondo. Boken är inte den första men på väg att bli den största bibeln i ämnet att rensa ut ut bland sina ägodelar för att därigenom uppnå lycka och harmoni. Författaren lär ut konsten att skapa en bestående, och avskalad, ordning i sitt hem, med den metod som kommit att kallas KonMari. Det nya med metoden är att den fokuserar på vad som gör dig glad, och inte på hur ofta du använder något eller om det fyller någon funktion. Varje föremål i hemmet gås igenom, och vid beröringen avgör du om det höjer din puls av glädje. Om inte, ska det bort. Glädje görs till ett enkelt men kraftfullt verktyg för att orientera sig mot det väsentliga i livet. Användare av den konstaterar att metoden tenderar att ge effekter även på andra områden i områden i livet. En ny, strängt asketisk livsföring att likna vid hårda dieter, eller en väg bort från konsumtionsiver och materialism?  

 

Med fokus på interiörer tittar vi på religiösa rum som uppdaterade kyrkor och svenska moskéer. Dessutom besöker vi den heliga kommersen i nya Mall of Scandinavia och återbruksgallerian Re:tuna, samt Ivar Kreugers nystajlade tändstickspalats, Plan 5 i Umeås Väven, och Restaurang Hillenberg och mycket mer.
Årets första Arkitektur handlar om interiörer.
Vi har närmat oss religiösa rum och besökt en av Frälsningsarméns kyrkor vars insida Marge ritat om till en reklambyrå, och en renoverad kyrkoinredning av Jonas Lindvall.
Ingrid Sommar har gått igenom den senaste tidens kyrkoförsäljningar i Malmö och Stockholm – Zlatan och Jonas Åkerlund tillhör dem som köpt varsin. Hon har också upptäckt kyrkor som plötsligt hamnat i kommersiellt attraktiva lägen vid Malmö Live och Triangeln och på så sätt når en ny publik.
Medan kristna kyrkor sekulariseras byggs nya moskéer. Antropologen Jennifer Mack undersöker varför nya moskéer i Sverige så ofta ritas av svenska arkitekter – och hur det kommer sig att de blir kulturhus med kommersiella funktioner.

På temat helig kommers har Annica Kvint besökt två nya shoppingcenter som är varandras motpoler: nya Mall of Scandinavia i Solna, och återbruksgallerian ReTuna i Eskilstuna.
Ylva Frid har besökt den mytomspunna miljön i Ivar Kreugers tändstickspalats som hädanefter reserveras för näringslivets elit i den nya Klubben – och frågar sig varför det inte finns något kulturhistoriskt skydd för värdefull inredning.
Dessutom presenterar vi vinnaren av vårt pris Ung Svensk Arkitektur, besöker Vävens nyinredda Plan 5 i Umeå, nya Restaurang Hillenberg av OkiDoki! Arkitekter samt en villa i Tokyo av Elding Oscarson .
Och så spanar vi in trenden småskalighet – som i år når ända till Stockholm Furniture & Light Fair.
Fusklappen är tillbaka! Den här kalla januarihelgen pratar vi om årets Pritzker, nya torn i Stockholm och om en brutal make over.

Ahouse. Knappt har studenterna flyttat ut ur Arkitekturskolan på Östermalmsgatan i Stockholm förrän make-overn av Gunnar Henrikssons brutalistiska skola är ett faktum – bland annat med ett projekt av arkitekten Mia Hägg. I veckan släpptes sajten för nya Ahouse, som bland annat kommer att hysa en Work club för företag inom områden som mode, mat, media, konst och stadsbyggnad. Det mest spektakulära är dock hälsningen från regissören Lars Norén – ett brev om vad den brutalistiska byggnaden utanför hans fönster betytt för honom genom åren. Brevet kan du läsa här.

Tellus tower blev Tellus towers. Det som skulle bli ett ensamt högt torn vid Telefonplan i Stockholm blev efter att försvaret sagt sitt två lägre. Fastighetsbolaget SSM hoppas att huset både ska bli ett turistmål och en nod i ett attraktivt område för konstnärer. Fast frågan om det inte mest är ett race i vem som först bygger högre än Turning Torso?

Alejandro Aravena, curator för årets arkitekturbiennal i Venedig, har slutat bygga spektakulära hus, berättade han på Arkitekturgalan i höstas. De var, menade han, bara en kompensation för att han inte längre kände sig relevant. Hållningen verkar ha gett resultat – i veckan fick han Pritzkerpriset. För den som vill lyssna ännu lite mer… här är hans TED talk och här Pritzkerprisets video.

I Sverige är arkitektkåren fullt sysselsatt – men i ett samhällsbygge som bidrar till fler klyftor. Julia Svensson ger ett förslag till vad arkitekter kan göra för att vända utvecklingen.

På Arkitekturgalan i Aula Medica i Solna 19 november presenterade det mindre fastighetsbolaget Folkhems marknadschef Sandra Frank 15 stycken
bostadsprojekt Folkhem föreslagit för Stockholm stad. Inte ett enda av projekten har antagits, med hänvisning till ”rättviseprincipen”. Andra
aktörer har gått före, då Stockholms stads rättviseprincip innebär att ju större ens bolag är desto fler markanvisningar har man rätt till.
Folkhems presentation är tillräcklig för att ifrågasätta den nästan religiösa stämningen på Arkitekturgalan – den som handlar om att arkitekten är en samhällsbyggare, som ska bygga en bättre värld.

I Sverige verkar utvecklingen ännu gå på tvärs med utvecklingen vi ser på många andra platser i världen, att arkitekter rationaliseras bort från byggprocessen – arkitektkåren här är fullt sysselsatt.
Men vad är det för arkitektarbete som bedrivs? Forskaren Kristina Grange menar, i en intervju i Sveriges Arkitekters publikation Branschrapport 2015, att beställares syn på arkitekter i dag är att de ska bidra med ett mervärde och att det oftast handlar om ekonomisk tillväxt. Hon efterlyser också en politik som inte duckar för att dagens pågående samhällsbygge leder till fler orättvisor, inte färre. Devisen ”tid är pengar”, menar hon, kan omöjligt gynna ett hållbart samhälle.

På tal om rättviseprincip: det märkvärdiga med senkapitalistismens högkonjukturer är att de bara gynnar de redan förmögna. De starka urbaniseringen handlar i stort också om storföretagens dominans; den som önskar tillväxt kommer nästan alltid att värdera platser med mer ekonomisk potential högre. En springande punkt är att detta näringsliv också har i uppgift att bygga bostäder, en av de mest akuta frågorna just nu. Och därmed bestämma vilka platser som är värda att satsa på. Näringslivet ansvarar också för att det snabbt byggs billiga hyresbostäder – en efterfrågan arkitekter inte varit sena att reagera på. Den arkitekt som vill rita kvalitativa bostäder är i princip utlämnad till den här logiken.

Men bidrar man till en bättre värld när man till exempel tjänar pengar på loftgångshus i trafiknära lägen för studenter och ungdomar? Bättre än ingenting alls, kan man visserligen tycka. Men ur resurssynpunkt? Hur kvalitativa blir bostäderna – de kostar ändå kanske 5 000 kr i månaden? Hur kommer det kännas att bo här? Vem är beredd att satsa på offentliga miljöer på platser, som inte har så hög marknadspotential?
Politiken utnyttjar i dag inte sin makt över marken fullt ut. Det finns uppenbarligen bra idéer, som Folkhems. Naturligtvis ska kvalitet gå före lojalitet med de stora bolagen hos kommunerna.
Förhoppningsvis kan detta ändras med en ny arkitekturpolitik. Fram till dess finns andra sätt att påverka. Ett är att säga nej till billiga byggen – även om det innebär en ekonomisk risk. 

Julia Svensson
tf chefredaktör Arkitektur

Denna sista fredag före jullovet sammanfattar Arkitekturs redaktion vad vi minns från arkitekturåret 2015 – och lite om vad vad vi hoppas inför nästa. Hoppas att ni läsare får härliga helger och ser fram emot arkitekturåret 2016.

 

Årets
...överraskning. Bastun i Frihamnen i Göteborg. En liten bastu gjord av återvinningsmaterial, av det tyska kontoret Raumlabor Berlin, blev Kasper Salinnominerat. En uppmuntran till och manifestation för behovet av arkitektur som på djupet tar hänsyn till människor, plats och klimat.

...mest förväntade. Arkitekturskolan KTH. Med detta skickliga infill på Lallerstedts Campus, samt det Villaprisbelönta Creek House, befäste Tham & Videgård sin position som Sveriges mesta arkitekter just nu. Gert Wingårdh – som varken fått Kasper Salin-nomineringar för Stora Sjöfallet (märkligt) eller Aula Medica (ännu märkligare) profilerar sig 2015 istället som landets största köpcentrumarkitekt med nya Mall of Scandinavia. 

...hopp. Tidskriften Arkitekturs pris Ung Svensk Arkitektur gick till Vasakronans regionkontor i Göteborg. Ett slitet standardkontor har förnyats till ett skräddarsytt aktivitetsbaserat kontor av arkitekterna Karin Skoglund, Annika Hedeblom, Alexandra Lindberg och Moa Rundlöf, för Okidoki Arkitekter. Medverkade i projektet gjorde även Victor Alm, Patrik Larsson och Rickard Stark på Okidoki Arkitekter.

...landskap. Millennieparken i Malmö. I skuggan av Malmös excesser i Västra Hamnen påbörjades 2000-talets Pildammspark i stadens utkant, mellan motorvägen och miljonprogrammet. En – på så många sätt–  mycket mer storartad idé än upplevelsearkitekturen i den kreativa hubb-staden.

...rum. Aesop Bibliotekstan i Stockholm. För att konkurrera med näthandeln måste en butik idag vara en större upplevelse än bara shopping. Butiksutveckling är något vi med all säkerhet kommer att få se mer av framöver. In Praise of Shadows har, med inspiration från melankolin i nordisk filmtradition, tagit in naturen i Stockholms shoppingkvarter. En extra mystisk dimension ger konstnären Lies-Marie Hoffmans disk – tillverkad av en död alm från närliggande Norra Djurgården. 

...plats. Ramsberg, Bergslagen. När politikerna ville stänga biblioteket i Ramsberg tog medborgarna saken i egna händer och gömde alla böcker. ”De här böckerna tillhör bygden”, förklarade en av initiativtagarna. 2015 var det civilsamhället som visade vägen i Sverige, när politiken fegade. Ramsberg var en fin bild av det.

...dansk. Malmö Live av Schmidt Hammer Lassens tornar hög och ståtlig över staden, som en av flera nya danska byggnader. Här slutar Ilmar Reepalus stora stadsbyggnadsdröm – som av dagens klassklyftor att döma framstår som en alltmer missriktad tro på att ett fåtals ekonomiska vinster ska komma alla till del.

...export. Svenska arkitekters projekt börjar på allvar synas utomlands. Under året har Arkitektur publicerat Claesson Koivisto Runes konsthall i Marfa, Texas, samt de Frankrikebaserade Septembre i Hammamet i Tunisien och Mia Häggs bostadshus i Paris. Ännu fler utlovas inför 2016 – till exempel ett (för omväxlings skull) svenskt projekt i Danmark; Tham & Videgårds nyss färdigställda tillägg till Krabbesholms højskole. 

...utställning. ”Earth Matters” på Artipelag. ”Naturen behöver inte människorna. Men människorna behöver naturen” var temat för konst/konsthantverks/slöjd/design/mode/foto-utställningen  En hybridutställning om något som berör varenda en av jordens nio miljarder invånare – hur ofta får man se en sådan? Blotta tanken på att någon skulle kunna göra något liknande om arkitektur, stads- och samhällsplanering inger hopp. En viktig uppgift för ArkDes – om det får finnas kvar.

...bok. 2015 var året då Sverige fick både en ny arkitekturhistoria (av Fredric Bedoire) och ett i bokform sammanställt förslag till ny arkitekturpolitik (av Christer Larsson). Var detta året då arkitektur förvandlades till gestaltad livsmiljö?

...film. ”Place de la Republique” av den franska filmduon Ila Bêka och Louise Lémoine skildrar ett dygn på det år 2014 omgestaltade torget i centrala Paris. En film som visar värdet av ett fritt stadsrum utan konsumtionskrav – och som tyvärr fick ny aktualitet av de fruktansvärda dåden i närliggande kvarter i november i år.

...utmaning. Bostäder. Flyktingströmmarna kom som en chock för Europa och för bostadsbristens Sverige. Men med tanke på de senaste årens utrikespolitiska läge borde de ha varit förväntade. De bostäder som behövs är inte främst bostadsrätter för en belånad medelklass – det är flexibla och högkvalitativa bostäder som alla har råd med. Politikernas uppgift är att utnyttja sin makt över marken gentemot byggbolagen. Arkitekturens uppgift är att vara så bra att den består i decennier.

 

Foto: Jean-Baptiste Beranger, från "Earth Matters" på Artipelag.

Många hakar upp sig på de delar av betänkandet Gestaltad livsmiljö som föreslår att stöpa om ArkDes till en ny myndighet och utse en riksarkitekt. Men utredningen gör det den ska 
göra i detta skede: bereder vägen för en brett förankrad politik, 
anser arkitekten Malin Zimm.

”En ny svensk politik ska byggas för arkitektur, form och design. En stadig stomme krävs, liksom möjlighet till brukaranpassning. Arkitekturpolitiken ska dessutom
vara inbjudande och lätt att orientera sig i – tillgänglig så väl som inspirerande.
Christer Larsson med sekretariat har arbetat med en uttalat holistisk ambition, metodiskt och inkluderande på goda kunskapsgrunder. De är väl medvetna om förväntningarna från de branscher och komplexa kunskapsområden som omfattas av utredningen. Man skulle kunna säga att bygglovshandlingarna för denna nya politik nyligen inlämnats, i form av betänkandet med titeln Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design.
Det gäller för oss arkitekter att hantera möjligheten till en ny politik för vårt ämnesområde med samma förmåga att se helheten som vi tillämpar i vårt dagliga värv. Innan man zoomar in på enskilda rumsligheter behöver man göra en helhetsbedömning av förslaget.
Många hakar upp sig på de delar av betänkandet där ämnena föreslås repre­senteras, antingen av en myndighet (en omstöpning av, men huvudsakligen med exakt samma verksamhetsbeskrivning som den existerande myndigheten ArkDes) eller av en sakkunnig företrädare (förslaget riksarkitekt, placerad inom Statens Fastighetsverk). 

Det centrala syftet med betänkandet är att åstadkomma en samsyn i samhället kring värdet av arkitektur, form och design, och mobilisera kraften att omsätta en värdekonsensus i praktiken. Hur åstadkommer man en värdegrund och hur grundar man handlingskraft? Delvis genom att bygga vidare på befintliga strukturer, det vill säga, låt alla ha lite rätt från början och känna igen sig på den rätta vägen.
Ett annat svar återkommer genom hela betänkandet: vikten av att sprida kunskapen till fler aktörer, allt ifrån barn och unga till beställare – och vikten av att öka de tvärdisciplinära förbindelserna.
När man har erövrat många nya kunskapsbaser i samhället har man också skapat något alldeles avgörande; förväntan från flera håll på vad man kan få ut av arkitektur, form och design. För att lyckas genomföra något brukar man unisont framhålla vikten av, i tur och ordning: ledarskap, mod och handlingskraft. Förutsatt att dessa egenskaper får agera i ett system med samverkan, hög förutsägbarhet, långsiktighet och tydliga spelregler. 

Vad bör göras? Styrmedel och lagstiftning är förstås spelregler men i praktiken pajskal för en rejäl fyllning av allmän attitydförändring. Gestaltad livsmiljö gör det utredningen ska göra i detta skede: bereder vägen för en brett förankrad politik. Här finns strategi för förstärkning av det internationella utbytet, försäkring om kunskaps­utvecklingen framöver, insläpp av nya aktörer, och lärdom från de länder där en inriktning för arkitektur och design införts tvärs över flera tunga departement.
Här finns också det som tagits upp i den inomprofessionella debatten; mer kunskap hos beställaren, offentlig upphandling på bättre kunskapsgrund, samt vikten av att skapa drivkraft i kommunerna att ställa krav på hållbar och genomtänkt arkitektur.
Utgångsläget är till den nya politikens fördel: FNs Global Goals har i år lanserats, efterfrågan på bostadsmarknaden kräver just den holistiska lösning som utredningen förordar, renoveringen av miljonprogrammet är högaktuellt liksom samhällsberedskap för direkta effekter av klimatförändringar. Vår livsmiljö måste vara ett svar på akuta såväl som långsiktiga behov.

I skrivande stund har Boverket slutrapporterat regeringsuppdraget Nyanländas boendesituation, där staten föreslås agera katalysator för ett bostadsbyggande som blir en hållbar lösning för grupper med de lägsta inkomsterna.
Många frågar sig kanske i en tid då inte ens ”livsmiljö” är en självklarhet hur vi ska kunna framhålla vikten av dess gestaltning. Det gamla tankefelet är att gestaltning är särskiljande utanverk och inte resultatet av förenad ansträngning och samlade kunskaper i riktning mot ett hållbart samhälle.
Livsmiljö är vårt mest grundläggande gemensamma behov. Gestaltning är därmed ett samlat uttryck för vår mest grund­läggande strävan att möta detta gemensamma behov.” o

Malin Zimm är forsknings- och utvecklingschef på White.

Berättat för Julia Svensson. 

Sidor