När Vilunda gymnasium i Upplands Väsby skulle renoveras upptäcktes stora byggtekniska skador.  White fick i uppdrag att rita en ny skola och samtidigt se över kvarteret där skolan låg. Inför byggandet intervjuade White elever och personal på ett flertal skolor om den ideala miljön. Det har blivit ett hus som arkitekterna beskriver som ”mer än ett gymnasium”, snarast ett kulturhus. White har tänkt multifunktionellt i de flesta lägen. Så många aktiviteter och samhälliga behov ska kunna samsas. Förutom skolverksamhet, finns bibliotek, biograf, idrottslokaler, musikskola, teater, restaurang, kafé och lokaler för politik och konferens. Bland annat kan kommunfullmäktiges sammanträden hållas i restaurangen. En annan efterfrågad sak var en möjlighet till många olika sätt att lära ut. White har ritat grupplokaler där båda lärare och elever har sina arbetsplatser.

Den utvändiga gestaltningen består av perforerade plåtar i cortenstål. Det inre är ritat som ett landskap i flera nivåer.

I Ramundberget har Spetz & Holst ritat tre hus med sju fritidslägenheter. Husen är runda, knubbiga och trubbiga, i enlighet med det stränga designprogram som finns för bebyggelsen i Härjedalen. De järnvitriolbehandlade och enkla volymerna står sig mot landskapets karghet. Den traditionella stugans slutenhet gör emellertid inte sitt bästa av utsikten, menar Spetz & Holst, som har försett husen med stora fönsteröppningar som fångar in fjällvärldens panorama.

Det inre går i vitt och furu. Tanken är att dagsljusets kvaliteter i första hand och inte materialitet ska forma intrycket. Lägenheterna är i två plan. De har en sammanhängande rumslighet med skiftandetakhöjd på entréplan och en sov- och relaxdel på suterrängplanet. Det finns även ett sovloft.

Husen är uppförda som totalentreprenad. Arkitekterna har inte utfört några utvändiga detaljer. Däremot har de varit med och format invändiga detaljer som den öppna spisen.

Sandellsandberg arkitekter har lagt till ett tiotal lådor på taket i ett miljonprogramsområde i Alby söder om Stockholm.  Det hela ger de boende en möjlighet att utöka sin bostad och påverka ett homogent bestånd av treor byggda för den lilla kärnfamiljen. Lådorna, som består av ett rum, tillverkas på fabrik, körs på lastbil till Alby och lyfts på plats med kranbil. De binds sedan samman med lägenhet under via en trappa. På taket får de boende terrass.  

Lådorna definierar om bilden av miljonprogramshusen. De lutar sig ut över takkrönet, skapar variation i ett bestånd dominerat av stora bostadsvolymer. Samtidigt har Sandellsandberg gett flerbostadshusen en ny färgsättning. Klara gröna och gula färger med vita fält, för att ytterligare bryta ner skalan på de stora bostadsvolymerna.

Såväl färgsättningen som lådorna är ett led i ett visionsarbete som Sandellsandberg bedriver i Botkyrka. Kontoret har arbetat med en övergripande idé om ett Alby som ligger närmare marken, de boende och det allmänna medvetandet. Alla deras förslag, från nybyggnader och ombyggnationer till rena underhållsåtgärder, har hyresgästernas och de brister de talar om som utgångspunkt.

Med sin nya centralstation uppdaterar sig Uppsala som resestad. Orten är inte längre bara en av de där destinationerna med en bedagad tågstation, utan en länk i en kedja där lokaltrafik samsas med flyg och tåg. Nästan 70.000 personer passerar stationen varje dag. Att Wåhlin arkitekter har ritat gallerior förut är märkbart. Stationen påminner om en sådan. Den rymmer breda stråk som kantas av skyltfönster.  Prägeln av passage, av att vara på väg är påtaglig, med de vanliga stationsbutikerna som ett lättillgängligt band utmed sidorna. Den nya stationen är ingen plats för väntan till skillnad mot den gamla stationen, som nu är omvandlad till restaurang.  En resenär väntar inte längre. En resenär är rastlös och köpsugen.

I stadsrummet är den nya centralstationen också en markant kontrast till den gamla.  En stor svart, men förhållandevis låg låda i plåt med vertikala fönsterpartier i olika bredd, och gammal sparad räls som ytterligare markerar vertikalitet.   

På en långsmal tomt i Hässelby har Kjellander + Sjöberg arkitekter och Marge arkitekter ritat 15 radhus. Husen är inte stora, 106 kvm vardera och varje tomt på 182 kvm. Men arkitekterna har därför inte valt bort något av det vanliga radhuslivets komfort. Det är frågan om effektiva och rationella kvadratmetrar. Husen har garage. På den lilla bostadsytan samsas hall, kök, allrum, bad på nedre plan och upp till tre sovrum och bad på övre plan.  

Det är en fördelning som till yta och funktionen påminner om radhus före 1960-talet när folkhemmet levde. Men där finns också rumsligheter som inte var särskilt vanliga när funktionen var allt. Huset öppnar sig i dubbel takhöjd. Det har en innergård. Husen är inte heller uppställda i raka led, utan ligger saxade om vartannat, för att åstadkomma en mer varierad gatubild. Det hela gör också bottenvåningens sekvens av rum med olika egenskaper från garage via innergård kök och vardagsrum, och ut igen på baksidan och en park, tydlig.     

Strandängarna, som ligger alldeles söder om Kalix utmed E4:an och Kalixälv, förvandlas alltmer till ett rekreationscentrum. Sedan tidigare finns där ytor för bollsporter, lek och evenemang. Det senaste tillskottet är ett utomhusbad i röd slamfärg av MAF arkitektkontor.

Mycket var reglerat i detaljplanen. Pannplåt, sadeltak och en träfasad skulle användas. MAF valde att göra en tolkning av en lada, sådana som de oftast ser ut i norr. De placerade den som en bullerskärm mot motorvägen. De skapade därmed en lugn och samlad plats mot söder och älven. Anläggningen för tankarna till en gård vid älvstranden. Det hela förstärks av staketen i röd slamfärg som omgärdar badet. Inåt är de klädda med lärkträ, för att tillsammans med trädäcken runt poolerna ge ett varmt och rent badintryck.

Den högt belägna tomten i Stockholms innerskärgård blev avgörande när Widjedal Racki Bergerhoff ritade villa Alba. Karaktären med uppstickande granithällar och glesa tallar skulle bevaras. I stället för att välja en plats på tomten för villan, valde WRB att se den som en serie platser spridda över hela tomten. En del av dem har blivit uterum, andra har införlivats i de två separata huskroppar som bildar själva huset.  Den ena huskroppen rymmer kök, vardagsrum och har sovrum på övre plan, den andra gäst- och arbetsrum samt bastu. De två huskropparna är sammanbundna med ett långsmalt orangeri. 

Huset är glasat och öppet mot söder, terrasserna och utsikten, och slutet och hemligt mot gatan och norr, varifrån det framstår som två rustika trälådor vilande på tunga bruna tegelmurar i tallskogen.

Vera arkitekter har använt punkthuset som form för att skapa ett landmärke intill Rydebäcks nyanlagda järnvägsstation utanför Helsingborg. I planen var det klart att det skulle uppföras ett punkthus på sju våningar på platsen.

Avsikten var att bygga hyresrätter för en begränsad budget. Huset, som sedermera blev bostadsrätter, har ett centralt trapphus och genomgående fyra lägenheter på varje plan. Vera har skapat en balanserad kontrapost, menar de, med en bottenvåning som är indragen mot gatan och utsträckt mot gården. Volymen är sammanhållen, med införlivade vindskyddade balkonger och fönsterband över hörn. Till de sju våningarna har en åttonde uppvinklad våning med två lägenheter tillfogats. Inifrån alla lägenheter har de boende en panoramavy över slättlandskapet.