Vem är den ideala Salinvinnaren?
Kasper Salin-priset har delats ut sedan 1962. Nu är det dags igen. Ser man tillbaka på vilka projekt som har fått det, är det svårt att undvika kopplingen mellan politik och arkitektur. Det samhällsuppbyggande draget. De senaste två åren har priset tillfallit projekt med ekologisk profil, flerbostäderna Urbana villor i Malmö av Cord Siegel och Pontus Åqvist och skivfilteranläggningen på Ryaverket i Göteborg av KUB arkitekter.
Frågan är hur långt den här samhällsprofilen räcker. Jurymedlemmar har medgivit att vinnarna inte varit estetiskt helgjutna. Det är lika mycket syftet som resultatet som har belönats. För många (inte minst för dem som inte tillhör arkitektvärlden) kan nog det här resonemanget framstå som utanför ämnet. Måste arkitektur vara något annat än det är? Räcker det inte med att det är en rumslig upplevelse?
Jag tror egentligen inte att de flesta jurymedlemmar tycker att det behöver vara svårare än så. En stor upplevelse. För dem är problemet snarast att Sverige inte producerar tillräckligt med kvalitativ arkitektur. Sverige har jämfört med många starka arkitekturländer en traditionellt liten byggvolym. Det är inte särskilt konstigt att topparna är för få vissa år.
Ett sätt att bredda underlaget vore att dela ut priset mer sällan. Vartannat år. Man skulle också kunna göra det lite lättare för sig om man slutar gallra ut vissa typer av projekt. En typ som alltid har varit en av de estetiskt starkaste – villorna – har aldrig belönats. Även kommersiella projekt har haft svårt att hävda sig. Och få kontor har fått priset.
Den perfekta prisvinnaren förblir offentlig, stor och demokratisk. Det skulle därför inte förvåna mig om tågstationen Triangeln i Malmö (Arkitektur 6/2011) av KHR och Sweco hör till de nominerade detta år, liksom Kari Nissen Brodtkorps förvaltningsbyggnad Region Skåne, att ett av flera Wingårdhsprojekt (Victoria Tower eller Sven-Harrys konsthall) utmanar och att Johan Celsings Årsta kyrka sedan tilldelas priset.
Själv är jag smått förtjust i Umeå arkitekthögskola av Hennings Larsen Architects och White. Inte minst för att den är en stark upplevelse. Men jag tror att den anses vara för mycket av estetik på modet. Arkitektur måste vara mer än så, hör jag juryn resonera.
Bilden: Arkitekthögskola i Umeå av White och Henning Larsen. Foto: Åke E:son Lindman.
Visar 1 kommentarer
Påståendena ovan framstår som otillräckligt belagda, men olika personer kan ju ha olika intryck. Umeå Arkitektskola bedömdes så vitt jag känner till av förra årets salinjury och hamnade då utanför pallen. Från samma jury har dessutom inte alls hörts tongångar om samhällsutvecklande arkitektur. Snarare väldigt ensidigt frågan om kort och gott bra eller inte tillräckligt bra.
"Bra" i svensk arkitektur har däremot av tradition handlat om en ganska vid dimension av värden - en komplex tradition, inga snabba klipp.
Lägg till ny kommentar