Ur Gunilla Svenssons kommentar:

Malmös södra centrum har fått två arkitektoniska tillägg, som egentligen är ett. Triangelns station med två uppgångar, en liten ”blob” i norr och en större i söder. Båda utgör ett landmärke i stadslandskapet, en invid Johanneskyrkan och den andra vid sjukhuset och nära Södervärns busstation. Att hitta fram till dem är självklart där de ligger som oväntade glober utkastade i staden. I mörkret lyser de som gigantiska lampor.

Lika självklart är hur dessa rum, eller bubblor, fungerar på sina platser. Öppningar åt alla håll, inga baksidor och inga skumma hörn utan bara transparens och fullt flöde i alla riktningar. Möjligen kan man fråga sig varför man inte tagit ut svängarna ännu mer. Man kunde ha gjort ännu friare former, i en kontext som verkligen skulle ha tålt det och där den fria formen hade blivit meningsfull i alla lägen, när konceptet är så starkt som det är här. Och utförandets detaljarbete är imponerande gjort, välstuderat och självklart.

Men det allra mest imponerande med stationen som helhet är vad den gör med Malmö som stad. Plötsligt är stadsdelar som tidigare varit perifera, en del av centrum. Från Möllevången, Södervärn och sjukhuset når man långt ut i regionen och i landet och man tar sig till Kastrup på några minuter. Malmö stad och alla medverkande aktörer har åstadkommit ett skickligt infrastrukturellt tillägg som har en stor betydelse på lokal, regional och global nivå.