Petra Peterson kommenterar:

Det är många som har försökt, men Mats Fahlander har lyckats, att få husen att sväva över klipporna.

Jag åkte själv till platsen med en viss skepsis. Varför vet jag inte längre, om det nu var den lite stränga geometriska formen på taken, en påminnelse om 1990-talet. Hur som helst, när jag var där blev jag genast övertygad.

På rundade granithällar vid havet, en utsatt plats, ligger fritidshusen Slävik. De ger ett intryck av att sväva, lätt. På avstånd tror man nästan att det skulle gå att flytta på dem, som en flotte som väntar på högvattnet. Men när man närmar sig ser man att platserna är noga valda. Det ena ligger högre upp på stenarna, friare – det andra lite mer i lä. Husen liknar varandra och domineras av två välvda tak. De skiljer sig åt genom rummens orientering.

Mats Fahlander beskriver föräldrarnas hus som drömmen om ”en egen vrå att dra sig tillbaka till”. Dess två välvda tak är riktade mot havet. Ena delen av byggnaden är kortare och förskjuten bakåt i förhållande till den andra. Den ger plats åt en öppen altan. I den framskjutna delen finns ett vardagsrum med kamin. Ett 4,5 meter brett rum med glaspartier på tre sidor. Inredningen är konsekvent och utförd helt i trä. Det är ett rum som ger full utsikt mot havet men som samtidigt är ombonat.

Den andra stugan åt en son och hans familj ligger högre upp och är friare i sin gestaltning. Det är den stugan jag framför allt har fallit för. Det är ett modigt hus. Detaljerna är genomtänkta och väl utarbetade. De grå fibercementskivorna i fasaden harmonierar med det grånande träet på altanen och den grå färgen på klipporna. Inne i huset är det trä i golv, väggar och tak. Allt inklusive köksskåp är konsekvent byggt i samma material. Det är bra och enkla detaljer, inga av dem känns onödiga.

Det väl genomtänkta mötet med marken är en utveckling av det som var en av styrkorna i Villa Maria, som Mats Fahlander belönades med Rödfärgspriset 2006 för. Det stora rummet med utsikten är i denna stuga orienterat längs med det välvda taket. Likt den andra stugan är rummet glasat åt tre håll och över hörnen. När man kommer in, kan man inte låta bli att se ut på naturen, tills man börjar fundera på de där hörnen och på taket som ser så tunt ut. Inifrån ger det ett intryck av ett spänt tälttak.

För min del är finessen just den detaljen och att Mats Fahlander lyckas använda en tydlig form utan att bli styrd av den. 

Petra Petersson är arkitekt med egen verksamhet i Berlin och ingick i Träprisjuryn 2012, som nominerade husen till priset.