Tillbaka till tallskogen
Att stationen Triangeln av Sweco architects och KHR architects skulle vara en av de nominerade till årets Kasper Salin-pris förutspådde vi i senaste numret av Arkitektur. Ett väl genomfört samhällsbygge till gagn för många. I linje med de uttalanden som undsluppit juryn. Men att tre projekt, som alla är privata och exklusiva på olika sätt, skulle vara nominerade ett år då det har byggts förhållandevis många intressanta mer tydligt offentliga byggnader är lite överraskande. Furillen av debutprisvinnaren Andreas Forsberg på AQ Arkitekter är en konstmecenats hybrid mellan sommar- och gästbostad och galleri, Tomtebo av Meter Arkitektur är en badanläggning för ett fritidshus från sent 1800-tal och kursgården Norra Ekskäret av Anders Landström drivs av en stiftelse och är till för livsåskådningsläger för barn- och ungdomar.
Alla är de byggnader som hänger ihop med frågor som landar i upplevelser bortom ett urbant liv, rekreation, livet som det ter sig när man lämnat staden bakom sig. Konst, religion och sinnliga bad. Allt iscensatt i naturen. Någonstans uppstår frågan varför tre liknande projekt? Varför inte bara ett av dessa projekt som utspelar sig i en svensk tallskog? Hade det varit en bra tanke att låta lite andra projekt komma fram? För det kan väl inte vara så att till exempel Årsta Kyrka av Johan Celsing inte håller måttet som arkitektur?
Visar 17 kommentarer
Ja, vad säger man?
Det står juryn fritt att välja "byggnader av hög arkitektonisk klass", för att citera stadgarna. Ändå känns det väl som att komplexitetsgraden i någon mån borde styra valet av nomineringar, en bastu i skogen mot en underjordisk tågstation känns ju som en lite ojämn match...
Utan att på något sätt vara pro-Wingårdh finns det väl åtminstone ett projekt värt att uppmärksamma från årets produktion, sen finns ju diverse museumsfilialer, ett par förskolor i hufvudstaden, kyrkan i Årsta mm som känns lite mer angeläget än sommarhus och bastuannex, eller är det bara jag som tycker så?
Verkar vara nan slags backlash ;) har ju inte varit sa manga liknande byggen forut.
Nanting som forundrat mig pa sista tiden ar varfor sa manga svenska hus i natur har ett mycket konstigt forhallande till marken och platsen. Hus som Uppstandelsekapellet och Asplunds Sommarstuga verkar blitt bortglomda. Fragment av Farnsworth house spokar i missforstadd och extremt forvekad form.
Jag håller inte med. De här nominerade objekten verkar sällsynt väl genomförda och poetiska i ett flertal avseenden. Jag kan tänka mig att det är bra för svensk arkitektur med den mindre skalan. Gert - jo, men det man saknar är ju den tydliga linjen mellan alla fräcka och kompetent utförda utspel och en bakomliggande intention. I dessa exempel behöver man inte tvivla på vad de olika arkitekterna menar. Svensk arkitektur med Gert Wingårdh har försökt springa innan vi lärt oss gå - den saken är väl ändå ganska klar. Det här känns bättre enligt min mening.
(Asplund hör även han till en högre skola - där är vi inte i dag. Kanske behöver vi inte vara där heller. 1900-talet var en svår tid..)
Kanske har årets Kasper Salinjury läst för mycket sköna hem, där tre av projekten skulle trivas fint med några citat om livets "härliga stunder" med bad i tallskogar och privata konstsamlingar. Inget fel på det men jag trodde att priset gällde Sveriges bästa byggnadsverk från det gångna året. Det här leder till en devalvering av priset.
Håller helt med om att ett "tallprojekt" hade räckt och att tågstationen verkar hålla hyfsad nivå. Tydligt är att inget av de nominerade projekten håller i någon internationell jämförelse och följaktligen kommer att stå chanslösa som vanligt till mies-priset. Eller är det så att Sköna Hem håller på att ta över även arkitektvärlden?
Flera tidigare nämnda byggnader saknas i nomineringen. Skandal.
Jag håller med Tomas om att det är väl genomförda projekt, definitivt bättre än mycket annan samtida svensk arkitektur. Därmed inte sagt att jag anser projekten för att vara de bästa, eller mest angelägna, för den delen.
Att "få till" en privatbostad, eller byggnad i liknande skala, i en skogsdunge är kanske inte lika utmanande för arkitekten/byggherren som att förhålla sig till en hårt reglerad urban miljö, även om det för den skull blir fina hus. Det är definitivt, och jag talar av egen erfarenhet, en helt annan sak när ett projekt valsar igenom ett större maskineri av regler, godtycke och konsensusdrivet beslutsfattande. Därför blir åtminstone jag mer berörd av projekt som, trots ovan nämnda instansers påverkan, lyckas hålla höga arkitektoniska ambitioner, kombinerat med gott utförande, intakta.
Ja, för beställare, den demokratiska processen, lagar och annat tjafs är ju hela tiden Arkitekturens största fiende. Suck...
Jag skulle säga att det största problemet för svensk arkitektur är de svenska arkitekterna och deras föreställningar om arkitektur.
Ja, du har helt rätt i det att svenska arkitekter är en stor del av problemet med kvaliteten på uppförda byggnadsverk, men det finns även andra frågor som påverkar starkt, det tycker jag är svårt att bortse från om man jämför tillblivelsen av olika typer av byggnader.
OK. Jag får nog vara lite mer pedagogisk med dig, Eric.
Det första stycket i mitt förra inlägg var ironiskt. Arkitekter som (enligt gammal klassisk offermentalitet) upplever beställare, demokrati och lagar som hinder för och angrepp på arkitektens arbete är ute och cyklar. Arkitektur skapas i samklang med och med respekt för samhällets institutioner och krav. Där ligger arkitektens uppgift.
Om mindre tid och energi ägnades åt pseudokonstnärliga utflykter i det blå och missriktade och icke efterfrågade "innovationer" skulle svensk arkitektur kunna bli skitbra!
Tack för förtydligandet, mer jantelag mår vi säkert bra av!
Det låter bra, det du skriver, och jag tror att de flesta jobbar så, i större eller mindre omfattning. Men varför blir då resultaten så dåliga? Jag har svårt att acceptera att vi i ett av världens rikaste länder, med god infrastruktur, låg korruption och bra historiska exempel, inte lyckas bättre med byggnadskonsten. Det hänger alldeles säkert på kåren, men också på det sätt vi planerar och utför projekt.
Jag hyser dock stora förhoppningar för en yngre och mer engagerad generation arkitekter och beställare, det går förhoppningsvis åt rätt håll.
Vi är ett rikt land, absolut. Och samtidigt ett land med små inkomstskillnader och utbredd jämställdhet. Där ligger den svenska arkitekturens förutsättningar. Den "radikala" och "innovativa" arkitekturen är svår att producera i jämställda och demokratiserade system, den gynnas av maktkoncentration och korta beslutsvägar. Om vi kunde renodla den arkitekur som vårt (ganska unika) samhällssystem kan ge skulle vi kunna ge världen något ovanligt istället för att ständigt försöka göra en "internationell" arkitektur som vi (uppenbarligen) inte är kompetenta till.
Vi har redan renodlat den arkitektur som vårt samhällssystem ger. Den är en ovanligt upplevelsefattig pseudoarkitektur, med få undantag.
Min argumentation tidigare handlade om tillblivelsen av projekt. De som trots allt lyckas uppföra god arkitektur i komplexa miljöer förtjänar en eloge. Att bygga en bastu i skogen kan bli ett fint projekt, men jag tycker inte att det är samma bedrift, därav min skepsis till nomineringarna.
Jag bryr mig inte om "internationell", "radikal" eller "innovativ" men jag är fullt övertygad om att det går att åstadkomma god arkitektur rik på upplevelser i Sverige, bara vi slipper jantelagen och det politiskt korrekta.
Du har ingen aning om vad du pratar om. "Jantelagen" och "det politiskt korrekta" är det bästa vi har. Översatt till icke populistisk vokabulär betyder det måttfullhet, god ekonomi och gedigen design som är demokratiskt processad och förankrad.
Det är detta som vi skall bygga vår arkitektur kring. Naturligtvis går detta att gestalta på ett oändligt antal vackra och stimulerande sätt, det kräver bara begåvade (och intelligenta och samhällsmedvetna) arkitekter. Och dito beställare, förstås.
Tack för den balanserade tonen.
För mig har jantelagen bara en betydelse och när du nämner den som det bästa vi har i ovanstående kommentar så uppfattar jag det på tre sätt:
1. Provocerande
2. Att du vill upphöja avundsjuka, småsinthet och mediokritet till ideal.
3. Att du vill förminska arkitektens roll ytterligare.
En rimlig kosekvens av jantelagens tillämpning enligt frasen "du skall inte tro att du är något".
Jag vill gärna tro att jag är "något", dvs arkitekt. Arkitektens roll är att vara specialist på arkitektur, därav de långa och mödosamma utbildningarna. Om arkitekten inte tar ansvar för arkitekturen, vem skall då göra det?
Naturligtvis skall vi förankra våra beslut demokratiskt, men det ligger i specialistens roll att kunna se större skeenden, och ibland göra avvägningar som vid en första anblick verkar bessynerliga - det motsatta är godtycke. Att skapa byggd miljö är inget enkelt arbete, det är synnerligen komplext och därför är det av stor vikt att man som arkitekt är välformulerad, påläst och inte minst ihärdig, inte en lättsam kappvändare - vilket följden blir om vi skall förminska vår egen roll i sammanhanget ytterligare.
Staffan Carenholm i senaste numret av "Arkitekten" har intressanta synpunkter på det. Han menar att orsaken till det kanske allt mer bristfälliga publika byggandet inte minst är LOU - lägsta pris gäller och alla som vill något utöver sämsta basutförande sorteras bort. En tänkbar förklaring till förskjutningen mot det privata i Kasperjuryns urval?
Det är en högst relevant frågeställning, om inte annat.
Finansieringsformer är en annan, i t.ex. Danmark har man stora fonder som t.ex. Realdania vars uppgifter är att stötta byggd miljö ekonomiskt, vilket gett en uppsjö av publika byggnader av hög kvalitet. En modell att ta efter?
Ja, något för den svenska makt- och finanseliten att reflektera över.
Tomas, skriver du 'reflektera' och 'finanselit' i samma mening? Inget fel med smicker, men 'finaseliten' har ju inte ens ordning på ekonomin, ska vi då tillskriva dem högre funktioner?
FÖ en reflektion över tråden; varför är det alltid dom svagaste i samhället som bråkar med varandra? Kanske kan vi sluta tjafsa med varandra och försöka uträtta något på riktigt?
Lägg till ny kommentar