Det svenska småstadskomplexet, tunnelbanan som musikens bäste vän och den bostadspolitiska febern.

Småstadskomplex. Listan på intresseanmälningarna för att rita en skyskrapa på Hisingen i Göteborg har kommit. De inblandade känner sig i kommentarerna uppskattade och hedrade. ”Det här känns stort för oss som känner till vilka de här kontoren är”, säger Alban Herlitz, projektutvecklingschef på SEFA. Listan innehåller bland andra Sauerbruch Hutton, UN Studio, Dorte Mandrup, Bolles + Wilson, Zaha Hadid Architects, OMA, BIG, SOM Skidmore Owings Merrill, MVRDV, Snøhetta, Maison Edouard Francois, Coop Himmelblau. Men är det inte lite tröttsamt den här tacksamheten över att ”arkitektkontor från hela världen vill rita Sveriges nya skyskrapa”. Intressantare eftersom det är en tävling vore ju så klart om något mindre kontor här får möjlighet att visa att stjärna är något man kan bli, inte bara något man reser runt och är. Våra favoriter är därför Vera och Johannes Norlander. PS Ni som missade att vi lade ut Catharina Thörns text från senaste numret av Arkitektur om hur mångfalden utplånas på Hisingen när stadsdelen uppgraderas kan läsa den här

Förortsmusik.Det börjar närma sig tiden för årsbästalistor. Igår kom urvalet av svenska skivor som valts ut till Nordic Music Prize. Det är intressant läsning. Dominansen av svensk hip-hop är uppenbar med 6 av 25 skivor. Att det här kommer samtidigt som kommunerna i Stockholmsregionen och staten till slut kommit överens om att bygga ut tunnelbanan är rimligt eftersom det är musik som har tunnelbanan som gemensam nämnare. Eller för att citera en av skivorna Abidaz In & ut: ”Röd blå grön överallt det är här vi snurrar” (spotifylänk). Mer tunnelbana mer bra musik kort sagt.

Bostadsfebern. I veckan var det release på boken Så ökar vi bostadsbyggandet (premissförlag). Intresset var så stort att en större lokal fick tas fram. I nästa vecka den 26 november håller Bofrämjandet seminarium där bland annat statssekreterare Ulf Perbo redogör för regeringens program för ökat bostadsbyggande. Också här fick man byta till en större lokal på grund av det stora intresset. För ett par veckor sedan kom en bok från SNS förlag med titeln ”Nya regler för ökat bostadsbyggande och bättre infrastruktur”. Bostadsrättsfebern, som fortsätter grassera, har fått sällskap av en bostadspolitisk feber. Kan vi hoppas på att bostadsfrågan trots allt är på väg att gå från livsstil till politik. Idag avgjordes också en markanvisningstävling på Guldmyntsgatan i Göteborg som pekar åt ett sådant håll. En tävling om att visa hur man kan "gestalta, bygga och förvalta hyresrätter som alla har råd med". Okidoki Arkitekter vann tävlingen tillsammans med två små byggare (bild ovan). En nyproducerad etta för under 3000 kr i månaden. PS Lämpligt nog handlar Arkitekturs nästa nummer som kommer den 6/12 om bostäder.  

Fusklappen vecka 40, som vanligt full av frågor: Är arkitekturextravaganzan kring Nobel Center bra? Finns det ödmjuk arkitektur? Och vem har sagt att det där med graffiti ska vara lätt?

Nobelprisat. Vad ska man säga om förslagen till nytt Nobelcenter I Stockholm? Debatten har redan börjat ge krusningar på vattenytan utanför Nationalmuseum. Är de så genomgående usla som de verkar, undrar en del.  Vilket förslag är ritat av Rem Koolhaas, frågar sig andra. Vill någon stjäla tre Buckminister Fuller sfärer och rulla ut de intill Nationalmuseum? Och är i så fall klotet och cirkeln som form på väg tillbaka som om det vore 1989 all over again? Oavsett vilket så verkar det som om de kommande fem åren kommer innebära ett tillskott till Stockholm av tillbyggnader med anspråk på stor uppmärksamhet. Liljevalchs konsthall, Operan och Nobel Center. Rådet till skydd för Stockholms skönhet får bråda dagar som en sorts tullinspektörer för den influgna arkitekturextravagansen. Grönt eller rött kort?

Ödmjukhetens arkitektur. Som en kontrast till extravagansen kring Nobel Center. När Stirlingpriset, Storbritanniens finaste arkitekturpris, delades ut i förra veckan gick det under mediaradarn. Kanske för att vinnaren var en restaurering av ett National Trust ägd ruin, Astley Castle i Warwichshire av Witherford Watson Mann. Det gamla herresätet har i förvandlingen blivit ett mindre hotell. I en artikel i The Guardian konstaterar Simon Jenkins att flera av finalisterna till priset var just ödmjuka ombyggnader snarare än frustande nya stål och glas-shards. Som ett exempel tar han den nominerade ombyggnaden av det storskaliga bostadsområdet Park Hill i Sheffield. En ombyggnad som arkitekturskribenten Owen Hatherley kallat "class clensing". Se där början på en arkitekturdebatt. Snart kommer nomineringarna till årets Kasper Salinpris. Får vi se några ödmjuka renoveringar, eller några exempel på class-clensing, där? Ett förslag åt det ödmjuka hållet till juryn skulle vara Pagoden i Göteborg (Arkitektur 4/2013, läs digitalt här om du är prenumerant), snyggt och smakfullt renoverat av Semrén och Månsson.

Graffitigavel. En youtubevideo med en graffitikonstnär som målar en gavel på ett nybyggt hus med hjälp av en kranlyft från Ramirent spreds på sociala medier i veckan. Det är Carolina Falkholt, aka Blue, som målar konstverket "Pi" på ett av det kommunala byggbolaget HFAB:s nya studenthus intill den nyutbyggda konsthallen och biblioteket. Verket är en del i utställningen "Graffiti!", men kan få vara kvar längre än så. "Konst är identitetsskapande och förhoppningen är att vår konstsatsning bidrar till en ökad trivsel i våra bostadsområden", säger man på HFAB. Samtidigt har man på Luleå Tekniska Högskola lämnat in en ansökan om forskningsstöd för projektet "Mellanrummens värde" studera ekonomiska, sociala, demokratiska och kulturella aspekter av graffiti. "Syftet är att belysa och stärka alternativa värden över vad som skapar en attraktiv stad, säger Björn Ekelund, forskare vid avdelningen för Arkitektur och vatten. Nu blev allt väldigt komplicerat för Stockholms politiska anti-graffiti policymakers. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

Ur Ebba Hallin och Pelle Backmans Europanförslag DX123 Delta X
Ett anarkistiskt Europanförslag i Norrköping, två nya böcker om motstånd. Finns det ett alternativt stadsbyggande gömt där?

Ebba Hallin och Pelle Backman vann ett av arkitekttävlingen Europans förstapriser för sitt förslag för en tomt i Norrköping. Juryn kallade det »en briljant uppvisning av arkitekter med stor talang«. Tomten är ett typiskt glest flerbostadsområde från 1960-talet där juryn såg »en motståndshandling mot en stad vars nedmonterade stadsbyggande fastnat  i 1800-talets idé om staden«.
De befintliga vägarna och stigarna genom området kompletteras så att en mer komplex vägverklighet skapas. Tillsammans bildar vägarna grunden för en ny markindelning med många små tomter. Juryn kallar uppdelningen anarkistisk, ett av uttrycken Hallin/Backman använder är »Modern Medieval«. Den ska möjliggöra för en successiv tillväxt av bebyggelsen kring området med delaktighet från medborgarna. Resultatet kan bli allt från potatisodlarlotter till mindre hus. Pionjärer som kommer först, sedan fylls det på successivt. Ett organiskt stadsbyggande.
En motståndsrörelse på gång? Men inte bara som ett sätt att säga nej, utan som ett sätt att hitta alternativ. Två nya böcker ger oss i så fall ett samtidshistoriskt perspektiv på urbant och arkitektoniskt motstånd.
I höstas kom antologin Space for Urban Alternatives? Christiania 1971–-2011, lagom till den autonoma Köpenhamnsstadsdelens 40-årsjubileum och möjligen också dess anarkistiska slutpunkt. I juni 2011 beslutade man på ett stormöte i fristaden att bilda en fond för att kunna köpa loss sin stadsdel. Då hade den danska regeringen i sju år drivit sin idé om en normalisering av stadsdelen.
Samtidigt lade arkitekturhistorikern Christina Pech fram sin avhandling Arkitektur & motstånd, där hon går där till botten med decenniet som föregick postmodernismen: 1970-talets motstånd och sökande efter alternativ. Den reaktion som Pech beskriver var en reaktion mot funktionalismen. Ett av de exempel hon lyfter fram är utställningen Ararat på Moderna Museet, en experimentutställning för ett framtida ekologiskt samhälle, "ett jättelikt flödesschema över naturresurserna filtrerat genom vardag och samhälle". Halmhuset av Klas Anselm, som var ett av bidragen till utställningen, kan man nu se på Arkitekturmuseets utställning om Anselm.
I vår tid skulle motståndet kunna formuleras, som hos Hallin/Backman, mot det homogena stadsbyggandet. Det skulle också kunna vara en rörelse som söker alternativa strategier för att hantera samtida knäckfrågor som klimatförändringar eller den ständigt ökande hemlösheten. Det finns uppgifter för ett arkitektoniskt motstånd.

Törrosen tower, förslag Culture casbah
Törnrosen tower, förslag Rosetown
Törnrosen tower förslag 446677
Törnrosen tower förslag 000920
Kategori: 
År: 
Plats: 
Tomten för Törnrosen tower
Turning torso i Malmö har blivit den tydligaste symbolen för en förändrad stad. I februari utser Malmö vinnaren i tävlingen om ett bostadshöghus på drygt tjugo våningar i Rosengård. Ett högt hus som ska "ge området ny identitet".

Det kallas Törnrosen Tower – Malmös nya mötesplats och landmärke. Det ska ligga mitt i Rosengård. Fyra arkitektlag tävlar just nu för att vinna uppdraget om Rosengårds eget Turning torso. Uppdraget är att "skapa ett urbant landmärke bestående av ett nytt höghus som innehåller bostäder i tornet, och offentliga funktioner i basen och toppen". Malmö kommunala bostadsboplag MKB är uppdragsgivare och de önskar att Törnrosen Tower ska "vara en naturlig mötespunkt för de boendei  den multikulturella stadsdelen Rosengård"  och den rikt offentliga bottenvåningen ska "fungera som en groplats för ökad komplexitet och urbanitet i lokalområdet". Även de översta våningarna i huset ska vara öppna för allmänheten.

Det kan vara intressant att för ett ögonblick jämföra ambitionerna med de som fanns med Turning torso. I Törnrosen Tower-projektet är själva öppenheten och offentligheten i byggnaden central. I Turning torso råder i princip motsatsen. En stängd, låst och övervakad bottenvåning och en lokal för de boende nästan uppe i toppen. Huset vänder sig mot världen men från platsen. Kan den här skillnaden ha med synen på platsen att göra? Förmodligen. Det finns ingen som antar att de som bor i Västra hamnen ska behöva ha gemensamma platser. De ska klara sig själva med sina bostadslån och skyhöga hyror. När man bygger ett landmärke i Rosengård ser det, tack och lov, annorlunda ut. Då börjar man plötsligt att tänka på det höga husets bidrag till platsen. Något som borde vara självklart vid varje höghusbygge. Och som också var det när förra omgången höghus byggdes i de nya förorterna efter andra världskriget. I den svenska förorten har det höga centrumhuset alltid varit en kollektiv symbol. Det har sällan representerat ett företag eller en stad. I Stockholms förorter blev höghusen inte en manifestation för ett företag utan för grannskapet. Många av de nya folkhemscentrumen fick sådana höga hus. Utropstecken efter utropet: Här är det nya folkhemmet!

Idén om Törnrosen tower lägger sig ganska nära den ambitionen.

De fyra arkitektlag som tävlar är: 1. Neutelings Riedjik Architecten B.V., Nederländerna, Kontur Arkitektkontor AB, Sverige, Mandaworks AB, Sverige och Hosper Sweden AB, Sverige 2. Behnisch Architekten GbR, Tyskland och Schlaich Bergermann und Partner, Tyskland
3. Lundgaard & Tranberg Arkitekter A/S, Danmark, ÅF Infrastructure AB, Sverige, Structor Malmö AB, Sverige och Svend Kirkegaard A/S, Danmark 4. Edouard Francois, Frankrike

 

Johan Celsings vinnande förslag för nytt kulturhus i Landskrona.
Gustav Appels vinnande förslag för saluhall i Kvillebäcken.
Allt oftare syns nu projekt som arbetar med repetition av bågar, valv och fönster. Ajö ny-funkis, hej ny-formalism!

När modernismens dagar var räknade försökte många arkitekter gjuta nytt liv i den genom att injicera lite historia i dess kropp. De sökte sig till klassicism, men också till agrar arkitektur, sådan den sedan urminnes tider hade sett ut på landsbygden med sina arketyper och sitt hantverks­kunnande. Det agrara inslaget har fortsatt leva under de senaste årtiondena. Men det klassicerande draget har haft det lite svårare, inte minst för att det gick att koppla till fascistisk arkitektur. Kanske är det för att kopplingen känns avlägsen som det sedan en tid åter blivit intressant att korsa modernism och klassicism. Som man gjorde under 1920-talet.

Det går inte att bortse från att det hela har något konservativt över sig – ett ja till herresäten, tweed och rävjakt. Men det är likafullt en reaktion mot vår tids kortsiktighet. Det refereras till beständighet och hållbarhet, ett uttryck som inte är belastat av någon mode-ism, i nästan alla sådana här projekt. Så är fallet när Landskronas stadsbyggnadsdirektör Per-Fredrik von Platen lägger ut texten om Johan Celsings vinnande förslag till nytt kulturhus i staden. Av de tre inbjudna tävlande är han ensam om att inte försöka vara unik och samtida. Med saklighet ger förslaget uttryck för att historien har en betydelse.

Johan Celsing är inte den ende som levererar den här typen av arkitektur. En grupp brittiska arkitekter med Tony Fretton och David Chipperfield i spetsen har gjort det sedan länge. Sedan en tid har flera unga arkitektkontor hakat på.  Det intressanta är att ingen av dem ställer modernismen mot historien. De gör den till en gren av historien. Bågar, valv och fönster, allt ska helst utföras med ett repetitivt manér. General Architecture har levererat den här typen av förslag.

När Gustav Appell vinner den allmänna tävlingen om Kvillebäckens saluhall är det i samma anda. Ordning och reda med formella medel. Men att bryta ny estetisk mark är det inte direkt tal om. Snarare tar förslaget udden av myten att det skulle behövas göras ständiga estetiska framsteg. Ett drag av retro har blivit arkitek­turens framtid.

Tham & Videgårds koja för Trädhotellet. Foto: Åke E:son Lindman
Kellgren & Kaminsky tävlar med Tower of nests.
För fjärde året slår World Architecture Festival upp portarna i Barcelona idag. Framförallt är festivalen i likhet med tidigare år ett slags försök till ett världsmästerskap i arkitektur.

Under tre dagar kommer 141 bidrag från hela världen att tävla om världsherravälde på mässan CCIB i Barcelona. Det ska avgöras vilket uppfört skolhus som är världens bästa, hur en shoppingmiljö bör se ut, hur en villa och ett flerbostadshus ska lösas och hur hotell, sjukhus, stadsplaner ska ritas. 26 vinnare i lika många kategorier ska koras.

Första tävlingsdagen är den stora svenskdagen. Fyra svenska förslag blir bedömda. Tidigt på förmiddagen är det dags för Tham & Videgård med det gula daghemmet Tellus i Liljeholmen. Det tävlar om bästa skolhus. I samma kategori deltar också Wingårdhs med ett annat färgglatt hus, Kuggen, Chalmers nya portalbyggnad. Tham & Videgård tävlar dessutom med sin spegelblanka koja för trädhotellet i Harads i kategorin turistbyggnader. Metro arkitekter fullbordar svenskdagen med Malmö centralstation, som ska upp i kategorin transportbyggnader.

Tävlingen gäller inte bara färdigställda byggnader. Det ska också tävlas om bästa framtidsbyggnad i tio kategorier. I kategorin för experimentella förslag går Kjellgren & Kaminsky, upp på torsdagen upp med sitt Tower of nests, ett slags höghus för djur som drivits bort från sina naturliga boplatser. På torsdagen hamnar även White under luppen med sitt naturum Vattenriket i Kristianstad i kategorin utställningsbyggnader.

Alla som är med på WAF är på sätt och vis redan vinnare. De är ett av de utvalda projekten av 704 inskickade från 59 länder. Ett tiotal har hållit måttet i varje kategori.

När det blir dags att kora världens bästa byggnad på fredagen är det en superjury med Michael Sorkin och Ben van Berkel i spetsen som väljer ut en av alla arton kategorivinnare. En fråga man kan ställa sig är om det verkligen är världens bästa byggnad de kommer att utse? Säkert kommer det att koras en bra vinnare. Men är det den allra bästa? Man kan naturligtvis sakna en del tunga namn och många byggnader. Att över tjugo av alla nominerade är från Australien speglar kanske inte hur saker och ting ser ut i världen. Men många som har haft framgång återkommer gärna till WAF. De har gjort det till sin festival. Som Zaha Hadid. I fjol kammade hon hem priset för bästa byggnad med museet Maxxi i Rom.  I år är hon här med Guangzhou Opera house. Kan de svenska bidragen mäta sig med henne om arkitekturens världsherravälde?

Taggar: 

Det blir ett badhus i Ängelholm av ÅWL arkitekter. Efter alla turer.

2009 vann ÅWL den internationella tävlingen om ett nytt badhus. De hann fram till systemhandlingar när kommunen fick kalla fötter. Sjukhuset i Ängelholm var i behov av rehabiliteringsbad. Varför inte göra gemensam sak?

Kommunen köpte upp en tomt på sjukhusområdet och lät handla upp en byggare och förvaltare. Tre team anmälde sitt intresse och valde ÅWL, Erseus arkitekter och Liljevalchs arkitekter att skissa fram en lösning på den nya tomten. ÅWL:s förslag var överlägset, enligt de tio tjänstemännen som har bedömt resultatet, uppger kommundirektören Jan-Inge Hansson.

ÅWL kan skatta sig lyckliga. De har fått sin belöning i efterhand. Men det är ett annat förslag än det som vann som kommer att bli byggt. Ett förslag som är enklare att bygga än vårt vinnande förslag 2009, och som passar den nya tomtens förhållanden, säger Malin Pappila, ansvarig på ÅWL.

Vad är det med ett tävlingsresultat som skrämmer? Speciellt resultatet i öppna tävlingar tycks vara svårsmält. Sametinget, Hudiksvalls nya badhus, Visans Hus i Västervik, Sundsvall konst och teater, Glashus i Borås stadspark, för att inte tala om Stockholm stadsbiblioteks tillbyggnad, dessa tävlingar har gemensamt att resultatet har gett kalla fötter av en eller annan anledning. Plötsligt blir väldigt många väldigt övertygade om att det inte går att bygga tävlingsresultatet, att den byggda verkligheten måste vara annorlunda.


En inbjuden tävlin om Vänersborgs så kallade "Kulturaxel" har avgjorts. Det vinnande laget kom från arkitekten Marten Wassman, landskapsarkitekten Martin Arfalk och konstnären David Svensson.

Kulturaxeln i Vänersborg är ett stort och viktigt stadsavsnitt som innefattar bland annat Fisktorget, Residenset, Torget, Plantaget, Kyrkan med kyrkplantage, Huvudnässkolan och Vänersborgs museum. Tävlingsuppgiften innebar att "utifrån områdets unika karaktär utarbeta en sammanhållen gestaltning och helhetslösning för hela Kulturaxeln samt att analysera och visa hur området ska förhålla sig till staden i övrigt". Juryn såg i det vinnande förslaget "ett pärlband av möjligheter". Klicka och zooma i bilden ovan för större version.

Förslagsställarna delar upp kulturaxeln i olika kvarter med egna egenskaper, kvarter som sedan kopplas till varandra. Förslaget bygger också på en vilja att knyta ihop norr med söder och öster med väster.

Hela förslaget finns här (pdf).
Och mer info här.




Nu finns de fyra förslagen till utformning av landskapet ring trafikplatsen Stockholmsporten, platsen där den planerade Förbifart Stockholm möter E18, vid Järva i norra Stockholm. De är resultatet av en inbjuden tävling (Stockholms stad arrangerar tillsammans med Trafikverket) om gestaltningen av landskapet och bebyggelsen vid den framtida trafikplatsen. I närheten ska också den begravningsplats som det tävlades om i våras ligga. De deltagande kontoren (anonymiserade i förslagen) är:

Snøhetta, Norge
Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue, Danmark, Tyréns, Sverige, Steen Høyer, Danmark.
Erik Giudice Architects, Sverige, Charlotte von Poehl, Sverige.
Big, Danmark, Grontmij, Sverige.

Förslagen innehåller också strategier för bebyggelse och stråk. Bilderna ovan visar endast gestaltningen av konstverket vid själva trafikplatsen. Alla förslag finns att läsa i sin helhet här.
Tävlingsförslagen finns utställda på Liljevalchs Konsthall, Djurgårdsvägen 60, i Stockholm mellan den 17 december 2010 och den 9 januari 2011.

Sidor