Spårvagnsprotester. I Lund protesterar folket mot en ny spårväg, den så kallade Lundalänken (bild ovan). Det är lite grann som att protestera mot en löneförhöjning, med tanke på den status som spårvägen uppnått femtio år efter att i stort sett alla spårvägar togs ur bruk. Aktion för spårvägsfritt Lund heter uppropet som är emot det som alla partier är överens om i Lund. Femtio år efter att man lyckades stoppa en motortrafikled genom centrala Lund vill man stoppa spårvägen. Men spårvägen är en dyr och, när den ska igenom äldre stadsmiljöer, skrymmande kommunikationsform som kanske fått oförtjänt mycket positiv respons tack vara sin mysighet och känslan av att allt blir "Göteborg". Men tänk om spårvägen är den nya Domusladan, det som alla svenska städer vill ha men kommer att ångra? Läs mer utförligt om Lund i senaste numret av Arkitektur (3/2013), där Tomas Lewan skriver om stadens återvändsgränder.

Upplopp. Förorterna brinner. Förklaringsmodellerna är många. Den intressantaste kanske den som handlar om vad som är det gemensamma och vad som är individens roll och ansvar. När skolor och ungdomsgårdar brinner är det just det gemensamma, det offentliga som brinner. Individer sätter eld på det. Och när statsministern talar är det också det lokala ansvaret, inte det gemensamma offentliga, som framhålls. Ove Sernhede sätter i SvD fingret på något som kräver ett långt svar: "En del av den mediala debatten och flera av de politiker som gjort uttalanden stirrar sig blinda på de unga som ligister och förmår inte sätta in händelserna i ett större sammanhang. Man förfasar sig över dessa händelser, men är oförmögen att visa något av samma förfäran inför de klyftor och de ojämlika framtidsutsikter som segregationen och den nuvarande politiken för stadsutveckling skapat. Ansvariga politiker hänvisar till att man gör satsningar i dessa områden. Men orsaken till problemen ligger i inte i dessa stadsdelar. Det är inte Husby eller Backa som är segregerade, det är Stockholm och Göteborg som är segregerade städer." Frågan som kräver svar här är: Vilken är den där "nuvarande politiken för stadsutveckling"? Var förs den just nu? Och vad skapar den idag och i morgon?

Köksregler. Veckans intressantaste juryutlåtande (pdf) kom från tävlingen för ett nytt bostadshus i Stockholm. Samtliga förslag, skrev juryn, hade brister när det gäller bostädernas kvaliteter. Även om man tycker att boverkets byggregler, BBR, är förlegade, som kravet att man ska kunna skilja av köket, så är det väl ändå det här lite förvånande: "Avsteg från BBR motiveras sällan och kompenseras inte heller av andra kvaliteter". Arkitekturkritik i juryformat. Arkitekturens motsvarighet till lappen "Din mamma jobbar inte här".

ABBA-hästen. Björn Ulvaeus, ABBA-Björn, har varit på fastighetsmässan MIPIM och bland annat marknadsfört det nya "ABBA-museet" på Djurgården (bild ovan) invid Gröna Lund. Det är intressant att kunna konstatera hur starkt ordet ABBA-museum är, eftersom de flesta nu förmodligen inte vet att fyravåningshuset, som ritas av Celsing Arkitektkontor, som ska stå på platsen där det tidigare låg en restaurang, till största delen faktiskt är ett hotell. En av våningarna över mark är utställningsyta och restaurang, de övriga tre är hotell. Sedan ligger resten av själva museet, om ABBA och populärmusiken, under mark. Det som byggs på Djurgården, och inget fel i det per se, är ett hotell, men säljs in som "bygget av Abba the museum på Djurgården". Det är ett intressant fenomen som visar på hur det hela tiden finns ett annat intresse som man gärna talar tyst om. En liknande intressant ekonomisk kombination kan studeras i det naturum vid Läckö-slott som presenteras i nya numret av Arkitektur som kom i veckan, tema Naturen beställ här!, där mer än halva huset är hotell. Popgrupper eller natur som trojanska hästar, som placerar hotell i känsliga, men attraktiva, miljöer, där man förmodligen hade fått svårt att bara resa ett hotell.

Slaget vid Öresund. Kommunerna och städerna i Öresundsregionen slåss om uppmärksamheten och tar urbana marknadsandelar av varandra. I veckan har en debatt, initierad av Leo Gullbring, rasat om Lunds framtida utbyggnad vid Brunnshög. Gullbring menade att kommunen använde ordet "blandstad" för att låta bli att berätta att man egentligen bara bygger en kuliss som leker stad. Kommunen svarade att man bygger "en rik stadsmiljö intill ESS och MAX IV". ESS och MAX IV är två stora forskningsanläggningar. Brunnshög är ett svar på konkurrensen om arbetskraften och stadskampen i Öresundsregionen. Samtidigt i Trelleborg, plankonsulter möter lokalpolitiker och menar att nu är tiden knapp, staden har "låg köptrohet, svagt inflöde av köpkraft och närheten till Malmö är ett stort "hot mot stadens kommersiella utveckling". Det är nu eller aldrig för Trelleborg, säger konsulterna. Den eurovisonsschlagerkänsla som kommer vila över den skånska slätten de kommande månaderna, nu-eller-aldrig-känslan, illustrerar möjligen belägenheten för alla de tävlande kommunerna i Skåne.

Hästhandel. I en uppmärksammad krönika i veckan skrev pop-kultur-journalisten Jan Gradvall om, hör och häpna, offentliga upphandlingar. Gradvall betraktade dem, liksom melodifestivalen, som hästlasagne. Gradvall skriver: "Offentlig upphandling är hästlasagne. Personer med insyn i processen säger att hela systemet med inköp av tjänster som görs av offentlig sektor har brakat ihop de senaste två-tre åren. Kommuner väljer den leverantör som erbjuder lägst pris. Alla leverantörer lägger sig därför på den absolut lägsta nivån för att få det åtråvärda ramavtalet. Ängelholm har gått så långt som att lotta mellan de som lagt sig lägst. Följden blir att skillnaden suddas ut mellan de leverantörer som besitter kunskap, kompetens och kvalitet och de som fyller ut med annat för att hålla priset ner. Resultat: hästlasagne." I den slutrapport som Delegationen för hållbara städer lämnade förra året listade man just "konserverande regler för offentlig upphandling" som ett av hindren för hållbar stadsutveckling. Konserverad hästlasagn. Inte så mumma?

Det behövs bostäder. Och det finns en god marknad för bostäder. Samtidigt är många städer i sina centrala delar så färdigbyggda att många framtida bostäder kommer att tillskapas i befintliga byggnader. Man kan i flera nya projekt se en konflikt mellan det befintliga och det planerade. En konflikt som förmodligen kommer att bli allt vanligare.

Tre aktuella exempel på bostadsjakt som landat i befintliga byggnader och kulturmiljöer:

I Lund planeras, som vi tidigare skrivit, studentbostäder i det gamla landsarkivet, byggt 1903 i nyrenässans, 1970 byggdes huset till med en byggnad signerad Bernt Nyberg. 1993 fick byggnaden ett skydd genom "Förordningen för statliga byggnadsminnen". Men det skyddet förlorades när Landsarkivet övergick i privat ägo, Lunds nation. Lunds Nation vill nu bygga om och göra studentbostäder. En smärre storm av kritik och protester har dykt upp mot projektet. Men arkitekturen stod här svag mot argumentet för studentbostäder. I och med att Länsstyrelsen i början av oktober beslutade att inte byggnadsminnesförklara byggnaden blir det nu möjligt att bygga bostäderna. Vilket innebär ett stort antal fönster i den karakteristiska slutna fasaden.

I Stockholm kom i veckan ett pressmeddelande som kunde berätta att Léonie och Charles-Edouard Geisendorffs klassiska projekt St Görans Gymnasium (bild ovan ur Arkitektur nr 9/1960, ursprungligen en yrkesskola för husligt arbete och yrkessömnad) har köpts av Svenska Bostäder och ska byggas om till bostäder. Huset har stått tomt en längre tid. Här finns inga förslag på hur ombyggnaden ska gå till, men lita på att det kommer att bli ett möte mellan bevarare och förnyare. Den dök upp redan vid ett tidigare ombyggnadsförslag 2005.

I Norrvikens trädgårdar, Båstad, är det snarast upplevelseindustrin och lyxbostäder som varit drivkraften, inte minst för bröderna Paulsson och deras bygbolag PEAB, lokalt förankrade på Bjärehalvön. I flera decennier olika projekt planerats kring de unika trädgårdarna. Det senaste projektet kallas en "hantverksby" och har fått namnet "Lilla Båstad". Enligt Peab är det här ett projekt för att rädda trädgårdarna. Enligt landskapsarkitekten Ulf Nordfjell, som gjorde den utvecklingsplan för parken, som kommunfullmäktige i Båstad Kommun upphävde igår, är det ett projekt som förstör den kulturhistoriska miljön, och han kallar anläggningen "en nationell klenod", som inte tål exploateringstrycket.

Vi har också tidigare kunnat berätta hur bostadsjakten farit fram över Kvarnholmen i Nacka.

Senaste numret av fina tidskriften Monu har några artiklar om förnyelse, bland annat ett samtal som återfinns här.