Gott nytt 2012!

Vi sonderar framtiden med hjälp av det gångna året.

Så är det 2012. Om man arbetar med idén om teser och antiteser tar man bäst utgångspunkt i 2011 för att förutse 2012. 2011 var året då:

Det ensamma huset i tallskogen blev arkitekturens flaggskepp, både i de nominerade till Kasper Salin och i vårt eget debutpris, dessutom placerade den amerikanske regissören David Fich mördarens bostad i The girl with the dragoon tatoo i ett hus på en klippa bland tallarna, Aborrkroken ritad av John Robert Nilsson, påpassligt på omslaget till Arkitektur förlags nya bok om villor. Naturromantikens år 2011. Blir det, i reaktionens namn, ett helt urbant coolt 2012? Den urbana massans år blir det i vart fall om man får tro trendspanarfirman trendwatching, mer specifikt just den urbana stora mängden, i Sverige allt fattigare, låginkomsttagare.

Blin-bling-arkitekturen blev vardag. I Arkitektur nummer 8/2011 konstaterade  Tomas Lauri att det var bling-blingets år: "Glimret har till sist nått fram till husens fasader. I Cobes och Transforms utbyggnad av ett kulturhus i Köpenhamn  används guldfärgad sträckmetall. ECDM har ritat ett guldfärgat social-housing projekt i Lyon. När det nyligen tävlades om ett rockmuseum i Roskilde var guld en självklar referens för nästan alla finalister. Anders Wilhelmsons förslag till nytt kulturhus i Landskrona är täckt med ett guldfärgat glas. Det är också mässing lite varstans. Carmen Izquierdos domkyrkoforum i Lund är ett exempel, likaså Sven- Harrys konstmuseum av Wingårdhs i Stockholm." Läs hela Tomas Lauris text här (pdf). Så 2012 som ett år i den blygsamma nålfiltens tecken? Eller kanske som vi föreslagit den nya formalismens återhållna stilglädje.

Protesternas gick genom Stockholm. Men mer slående än själva protesterade mot en nybyggnad av Slussen och mot en rivning av den så kallade tv-eken var kanske ändå att de protesterande gick förlorande ur bägge striderna. En förskjutning där kulturellt kapital, i form av trubadurer, författare och en mängd namnkunniga arkitekter, inte längre kunde göra sig gällande mot en politiskt etablissemang som blev allt mer självsäkert ju längre året gick. Vad att vänta av 2012 då? Ökad politisk självsäkerhet i huvudstadens stadsbyggande, kanske lika starkt som det nu har blivit i Malmö där ingenting tycks omöjligt och där det senaste storverket belönades med Kaper Salinpriset 2011? Ett sätt att få en inblick i en huvudstad med stora ambitioner är att gå på Arkitekturmuseets fina utställning om Stockholms stadshus. Det kan också bli ett år av kompromisser, lite som den nya centralstationen som nu planeras i huvudstaden, en kompromiss utifrån Jernhusens och stadens storstilade planer på ett hus av OMA.

Göteborg tog ett stort steg framåt genom att skaffa sig en stadsarkitekt. Den första sedan 1998. Dessutom höll man 2011 en stor workshop om Älvstaden, Rivercity Gothenburg, som visar på en vilja att ta nya steg in i stadsbyggandet i framtiden. Claes Caldenby sammanfattade i en text i Arkitektur nr 8/2011 stadens sju goda steg framåt, som förvisso åtföljdes av sju farhågor. Men ändå lägg till det, två bostadsprojektet: Hyllade Friggagatan och det bostadsprisade Äppelträdgården. Göteborg stack ut lite 2011. Kampen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö om mest visionära staden går vidare 2012. Och Göteborg ligger lite bättre till än för ett år sedan. Läs Claes Caldenbys text ur Arkitektur 8/2011 om Göteborg här (pdf).

Gott nytt 2012. Vi ses här och i pappersupplagan!

Bilden: Pepparkaksslussen

 

Kommentarer5

Visar 5 kommentarer

Men snälla Dan, vad får dig att tro att frågan om Slussen är avgjord? Stadens konsulter skriver debattinlägg i dagspressen, sannolikt på betald arbetstid. Ska man låta sig förledas av sådant? Kan du själv skaka fram 15mdr ur din hatt för att bygga ett väldigt samhällsonyttigt projekt? Nähä, och varför tror du att Sten Nordin i så fall kan det?
Är det inte med vissa byggnadsfrågor som med konjunkturen. Det är viktigt om man ser dem positivt eller negativt. Arkitektur borde ha kapacitet att inta en nyktrare och mer kunskapsbaserad hållning än vad inte minst DN gjort i stadsbyggnadsdebatten.
Läs Lena Andersson i DN i stället: http://www.dn.se/ledare/kolumner/demokra...

Kommunfullmäktiges beslut var väl trots allt det första och största steget mot ett förverkligande http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Exploateringskontoret/NyaSlussen/Aktuellt-lage/ Det är väl den kunskapen vi har för tillfället.

Visst Dan, men från det till att hävda lakoniskt att saken är "avgjord" är det väl ett litet men viktigt stycke. Som landskapsarkitekt borde du veta vad en vägbro som lutar mer än 1:20 utan vilplan innebär. Att det alls kan ingå i en plan på 2000-talet kommer sig bara av att projektet är rubricerat "ombyggnad" (BÄR, boverkets ändringsregler) och inte nybyggnad. Är det någon som tycker att "Nya Slussen" liknar ett ombyggnadsprojekt? Tycker Arkitektur det? Har inte enbart den lilla detaljer nyhetsvärde? Är det bara Janne Josefsson kvar i det här landet som förtjänar titeln journalist? Staden har fört fram olika "lösningar" på problemet på temat "små sidoplatser med en bänk". Men alla med lite ritvana vet ju att det rent geometriskt inte går...

Det är svårt att tro att förvirringen i debatten är så total att Arkitektur tror att exemplet ovan visar en genomgripande ombyggnad som kan ha bäring på frågan enl. ovan. "Total make over" är också ombyggnad. Men precis som alla vet att bakom till och med HM Drottningens faceliftade uppsyn så döljer sig längst inne ja, just det, Drottningen! ...så finns en bibehållen stomme även i Whites skola här uppe på. Slussen däremot är ju framhållen som "slut", "förbrukad", "rutten", "nedpissad" just vad gäller stomme och grund. Till yttermera visso finns definitioner på vad som är vad i paragraferna - självfallet. (Lika självfallet som exemplet ovan bara av en händelse damp ner efter framförda synpunkter.)

Bengt Ohlsson i DN verkar lida av tarmvred eller liknande och överlåter enligt egen utsago allt som har med Slussen att göra till beslutsfattarna som han har förtroende för. Tur att inte alla Stockholmare har tarmvred. Jan Ohlin väljer att i motsats till Bengt Ohlsson själv sätta sig in i frågan om Slussen:
http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt...

Lägg till ny kommentar