Från Venedigbiennalen 3

Huvudutställning på Venedigbiennalen är curerad av David Chipperfield och sprider sig över nästan hela Arsenale och i huvudbyggnaden på Giardini. Utställningen på Giardini är väl sammanhållen och överraskande.

Den sal som jag personligen tyckte var mest arkitektoniskt övertygande, var intressant nog gestaltat av konstnärer, med fotografier av Thomas Demand under ett svävande innertak av Martin Boyce. Taket är uppbyggd av enstaka vita objekt som reflekterar ljus och skapar olika skuggmönster på pelare och väggar. Associationen leder till arkitektur från 1960-talet men objekten är inte repeterade utan mer komplexa i sin utformning.

På arsenalen har Valerio Olgiati gestaltat ett utställningsrum med ett stort svävande bord och tak ovanför (bild överst, foto Nico Saieh), med titeln Pictograph – Statements of Contemporary Architects. På bordet ligger inramade i små kvadratiska format, 1 till 10 bilder som han hade bett utvalda arkitekter att skicka till honom. Olgiati själv har förklarat att bilderna skulle "referera till sådant som var betydelsefullt för deras arbete som praktiker", och att han valt "arkitekter som jag anser vara de mest unika som är verksamma idag". Bilderna och teckningarna representerar referenser och idéer som inspirerar deras arbete. Intressant är hur mycket dess bilder avslöjar om arkitekternas tankesätt och även om deras karaktär.

Juryns pris, det gyllene lejonet, gick till Urban-Think Tank (Brillembourg, Klumpner, McGuirk). Urban-Think Tank installerar ett provisoriskt café (bild ovan) på Arsenale och ställer ut ett forskningsprojekt de arbetat med om Torre de David i Venezuela, med bilder av Ivan Baan. Det handlar om ett inte färdigställt bankhöghus på 45 våningar från 1990 som ockuperats och används som bostad, en ”vertikal slum”. Byggnaden är en symbol för neonliberalt misslyckande och samtidigt för de fattigas egna initiativ och kamp om medbestämmande. Det spännande är hur positivt överraskad man blir av uppfinningsrikedomen och de sociala banden som har skapats här.

Petra Peterson

not: Olgiatis utvalda arkitekter var: David Adjaye, Francisco & Manuel Aires Mateus, Alejandro Aravena, Mario Botta, Alberto Campo Baeza, Adam Caruso & Peter St John, Preston Scott Cohen, Hermann Czech, Roger Diener, Peter Eisenman, Sou Fujimoto, Anton Garcia Abril, Go Hasegawa, Jacques Herzog & Pierre de Meuron, Steven Holl, Anne Holtrop, Junya Ishigami, Arata Isozaki, Toyo Ito, Bijoy Jain (Studio Mumbai), Momoyo Kaijima & Yoshiharu Tsukamoto (Atelier Bow-Wow), Christian Kerez, Hans Kollhoff, Winy Maas (MVRDV), Peter Märkli, Jürgen Mayer H., Richard Meier, Valerio Olgiati, John Pawson, Cecilia Puga, Smiljan Radic, Richard Rogers, Kazuyo Sejima, Jonathan Sergison & Stephen Bates, Miroslav Sik, Alvaro Siza, Eduardo Souto de Moura, Ben van Berkel, Robert Venturi & Denise Scott Brown, Peter Wilson (Bolles+Wilson) and Peter Zumthor.