Från Venedigbiennalen 2

Den nordiska paviljongen är fin, men har svårt att hävda sig. Petra Peterson blir mer imponerad av Danmarks försök att söka Grönlands framtid och den ryska undersökningen av hemliga forskningsstäder.

Årets utställning i den Nordiska paviljongen sägs vara den som hittills har fungerat bäst med Sverre Fehns enastående byggnad, som i år fyller 50. Som en homage till Sverre Fehns paviljong har 32 arkitektkontor från Finland, Norge och Sverige skapat varsitt objekt som representerar deras egna arbetssätt och intressen men som även är ett bidrag till en gemensam diskurs mellan deltagarna. Ett bra exempel är Kjellander Sjöbergs skulptur, ett objekt med speglar som handlar om ljus, mellanrum och kontext.

Utställning på Nordiska Paviljongen är fin och den får ett extra plus för att man vågat bjuda in unga arkitekter och för att det är så många kvinnor med. Det är inte så självklart som man kanske tror. Den tyska paviljongen lyckades inte bjuda in en enda kvinnlig arkitekt i år till sin grupputställning.

Men den nordiska utställningen har svårt att hävda sig i förhållande till allt annat som finns att se på biennalen.

Danskarna uppmärksammar med ett politisk engagemang och en ärlig, spännande diskurs kring Grönlands framtid i utställningen Possible Greenland (bild överst).

Den ryska paviljongen tar upp 60 hemliga forskningsstäder som uppfördes mellan 1949 och 1985. Gömda på olika ställen i Sovjetunionen fanns det hela samhällen som ingen visste om. Vi får nu se dem genom små förstoringsglas - en nyckelhålseffekt.

På övervåningen får man en läsplatta med vilken man kan scanna koder på väggarna (bild ovan) och fram kommer (lite hemligt) informationen om den nya Science City som planeras just nu med världskända arkitekter. Paviljongen som är kuraterad av Sergej Tchoban fick ett hedersomnämnande av juryn.

Petra Peterson