Från Venedigbiennalen 1

På presskonferensen för Arkitekturbiennalen i Venedig beskrev kuratorn för utställningen, David Chipperfield, temat ”Common Ground” som ett enkelt och tydligt koncept. Han pratade om att han låtit sig inspireras av utställningen på Biennalen 1985, där betydelsen av historiska byggnader presenterades och en ny inriktning av den tidens arkitektur, postmodernismen visades.

Chipperfield bad de inbjudna aktörerna att visa processerna och kommunicera sina inspirationskällor och tankegångar till kollegor och till allmänheten. Därigenom ville han lämna den resultatorienterade presentationen av arkitektur bakom sig, lösa upp konkurrensen mellan arkitekterna och mellan de fastkörda, olika stilriktningarna, för att i stället hitta det gemensamma i processen som leder fram till det byggda.

Just detta har nu ställts ut, i alla fall i de flesta bidragen.

Det har i sin tur delvis lett till att besökaren möts av en stor mängd information. Väldigt spännande projekt, rumsupplevelser, skisser, modeller och skulpturer turas om ihop med mycket multimedia.

Bland allt det framstår de enkla, mer minimala utställningsbidragen som oaser bland all information. En av de mest spännande i den kategorin var den polska paviljongen (bilden), som fick en utmärkelse av juryn. I paviljongen har allt onödigt skalats bort, väggarnas ytor är putsade, golvet lutar och det kombineras med ljud. Ljudet som uppstår i byggnaden spelas in, förstärks och återges. Resultatet är en arkitektonisk upplevelse i många dimensioner.

Betong, arkitektur och ljud, är också temat i Petra Gipp och Kim Hedås bidrag till utställningen på Pallazzo Bembo. Betongkuber med inbyggda membraner svävar på stålrör och släpper fram musiken som Kim har komponerat. Tillsammans med ritningen på projektet är det en mycket finstämd installation.

Även den serbiska paviljongen arbetar med ljud. I paviljongen svävar ett stort vitt bord bara någon meter från väggarna. Besökarna slår på bordet som förstärker ljudet som en trumma. Det finns en stark symbolisk kraft i själva bordet som tillsammans med det gemensamma skapandet av rytmiska ljud enar besökarna.

Petra Peterson