Senaste nytt

Arkdes blir en del av Moderna Museet

2015-04-02 14:57

ArkDes försvinner som en egen avsändare och som ett eget varumärke när man blir en del av Moderna museet.

Ungt kontor vinner stor tävling

2015-04-01 11:02

Norlander Arkitektur ensamma om att knäcka arkitekturarvs-koden 

Bygg skydd för utsatta i Hornstull

2015-03-18 12:50

Vi arkitektur vill bygga vindskydd istället för exklusiva bostäder i det gentrifierade området Hornstull i Stockholm.

Arkdes blir en del av Moderna Museet
2015-04-02 14:57
Ungt kontor vinner stor tävling
2015-04-01 11:02
Bygg skydd för utsatta i Hornstull
2015-03-18 12:50
Veckans fusklapp om konsthallen som perfekt objekt, livet efter festivalerna och det gryende slaget mellan stat och kommun.

Konstbox. Som vi berättade här på webben igår så är förslagen på tillbyggnad till Liljevalchs konsthall i Stockholm nu offentliga. En intressant sak man kan notera är deras dragning mot att vara skulpturer. Och gärna lysande sådana. Flera av renderingarna visar lysande objekt, något till och med på ett litet podium. I ett av förslagen, Avtryck, skriver man att man vill skapa "en solid, gjuten kropp". Arkitekturen vid konsthallen blir ett av objekten man ska stanna till och förundras över, ett smycke, eller kanske snarare ett skrin för konsten att förvaras i. Det är långt ifrån idén om konsthallen som en plats där verksamheten ska synas, märkas. Med ett undantag, förslaget Artyard (bild ovan), med sin form som ett skeppsbyggarvarv, för tankarna till ett öppet och pågående kulturbygge.

Post-festival. I Borlänge sitter man och funderar över vad staden ska vara sedan Peace and love gick i konkurs. Hela stadens självbild som upprorisk och framåt fick sig en törn. Det postfestivala samhället doftar avslagen öl. Det är festival i alla Sveriges tre stora städer denna sista helg innan skolstarten. Malmöfestivalen startar, Göteborgs kulturkalas och Stockholms kulturfestival avslutas. Borde nu inte de stora städerna ägna sig åt utlokalisering av festival-staden. För trettio år sedan var det stora regionalpolitiska projektet Stålverk 80 i Luleå. Nu är det kanske upplevelser och festivaler. Så istället för att som i somras när Hultsfredsfestivalen kom till Stockholm/Arlanda så borde kanske storstadsfestivalernas pengar utlokaliseras till städerna där festivalerna betyder något på riktigt. Som till Borlänge.

Staten vs kommunen. Sista helgen på sommarlovet och på måndag känns det som att valrörelsen skulle kunna börja. Ett år kvar. En av de tydligaste stridslinjerna har börjat bli synlig, inte minst när det gäller byggande. Det blir en kamp mellan staten och kommunen (en stridslinje där andra valfrågor som skolan också utspelar sig). Senaste var det Stefan Attefalls utfall om att kommunerna inte får ha för höga miljökrav på bostäder eftersom det tar tid och byggandet måste gå snabbare. Samtidigt, åt andra hållet, pågår diskussionen om att ändra på riksintresset eftersom kommuner menar att länsstyrelser alltför ofta hindrar och fördröjer byggprojekt. Tankesmedjan Levande staden skrev inför Almedalen i somras en rapport om vad riksintresset gör med byggandet. "Planlös och slumpmässig" kallar de implementeringen av riksintresset. Kommunerna utmanas från flera håll. Hur ser deras svar ut?

annons:

Banner Svenska kakel

Fusklappen är tillbaka efter sommaruppehållet. Med en neongrön våg, ett ljusgult slott och vita sandstränder i staden.
Neongröna vågen. I en krönika i Svenska Dagbladet i veckan slog den före detta moderata partistrategen Per Schlingmann fast att man borde skrota ordet semester. Den finns ju ändå inte, menade han från sin uppkopplade frilanstillvaro i en sommarstuga på Gotland. Samma tanke men från motsatt håll kom från Aase Berg i Dagens Nyheter (ej på nätet): "Det finns ingen semester. Det allomfattande entreprenörskapets frilanskommersialism genomsyrar anden. Tiden har blivit pengar, den vackra hjärnan är uppköpt", skrev hon dystopiskt. Betyder det att den typiska svenska arkitekturkategorin sommarhuset, som inte minst försett den här tidskriften med fina sparsmakade objekt genom åren, också bör dödförklaras? Kanske, i sin mest minimalistiska form, som skjul eller enkelt refugium. Men kommer kanske återuppstå i det som rockgruppen Mando Diao, som gjort succé med sina naturlyriska Frödingtolkningar, i en intervju kallar "neongröna vågen". De sitter i en lada utanför Borlänge och "laddar ner beats" med sin fiberuppkopling och kliver sedan ut och plockar morötter. Man ser framför sig faluröda hus som glöder i sommarkvällen, som fiberfyrar.

Populistiskt slott. I veckan gick borgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt i en debattartikel ut och krävde att Kungliga slottet skulle målas gult istället för att som slottsarkitekten och Statens Fastighetsverket rekommenderat.  En färg som Sjöstedt beskriver som "ljust brunaktig" men slottsarkitekten Andreas Heymowski som "gulrosa". Ett av Sjöstedts argument för det ljust gula är att "Stockholm måste överge anspråkslösheten och bli en världsstad" samt "skapa en stad som människorna tar i besittning". Besittning? Då har vi ett annat, anspråkslöst, förslag: graffiti. I London, på platsen för Olympiska spelen har man nu bjudit in internationella gatukonstnärer att teckna på de gamla industribyggnaderna längs floden Lea. På samma byggnader där staden målade över gatukonst inför OS. Man har ersatt de lokala, olagliga, gatukonstnärerna med mer namnkunniga, kringresande, internationella gatukonstnärer. Graffitipopulism. Ständigt intressanta popbandet Arcade Fire lanserar sin nya skiva med en internationell graffitikampanj. Man har anlitat gatukonstnärer för att teckna logotypen till albumets titel Reflektor i olika städer. Se där, graffitin håller på att bli populistisk. Då kanske den kan släppas ut ur den nolltolerenskarantän som Madeleine Sjöstedt skapat åt den i Stockholm. Och som anspråksfull manifestation ta sin nyvunna frihet och ge sig på slottet.

Stadsstrand.
Den urbana stranden-fenomenet som startade i Paris i början av 2000-talet har tyvärr inte nått Sverige. Här envisas vi med den mer insjöliknande bryggan istället för den mer tjusiga havslängtande stranden när det ska badas i staden. Men nu finns snart en ny förebild i den stad dit svenska politiker helst skickar sina tjänstemän på inspirationsresor, New York. Man planerar nu en "beautiful, sandy beach" under Brooklyn Bridge.
Kategori: 
Kontor: 
År: 
Plats: 
Taggar: 
Kategori: 
Project: 
År: 
Plats: 
Taggar: 
Arkitektur förlag presenterar: unik bok om ett av Sveriges mest omfattande arkitekturprojekt.

ARkitektur förlag ger nu ut en unik bok om Sveriges Naturum. Sedan 1970-talet har Naturvårdsverket byggt besökscentra,  så kallade naturum, i anslutning till några av det svenska landskapets pärlor. Som Abisko, Hemavan, Fulufjället , Höga Kusten,  Tåkern, Hornborgasjön, Kosterhavet, Stenshuvud  och Store Mosse.

Det har blivit en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke i Sverige. Avancerade utställningsbyggnader och det bästa av Sverige i förening. 13 av sammanlagt ett 30-tal naturum presenteras ingående i boken med nära 150 nytagna fotografier av Åke E:son Lindman, ett rikt ritningsmaterial  och texter av Claes Caldenby, Mark Isitt och Tomas Lauri. Parallella texter på svenska och engelska.

Beställ boken här

Veckans fusklapp: Lunds smak för det utstickande, Arkitektur och designcentrums smak för mode och donatorernas smak för arkitektur.

Sticka ut i Lund. Lund fick med sitt nya Domkyrkoforum smak på arkitektur som sticker ut. Nu är det en utbyggnad för Skissernas museum som ska få göra det. I veckan meddelade museets chef Patrick Amsellem att "denna gång söker vi något som medvetet sticker ut". Museitillbyggnader är ett populärt samtida grepp. Odrupgaard i Köpenhamn av Zaha Hadid, stack verkligen ut, på ett förfärligt sätt menade många. Ett mer diskret exempel i Danmark är Lundgaard & Tranbergs tillbyggnad till Sorø Kunstmuseum. Den senare snarast som en spegel av det befintliga huset. Men skisserna vill ha ett helt nytt ansikte. Då duger inte en spegel.

Smälta in på Arkitektur och Designcentrum. Sommarens utställning på det som nu heter Statens Centrum för Arkitektur och Design kommer att få det att koka hos många arkitekter. Museet slår ju till med en utställning med modeskaparen Jean Paul Gaultier, senast känd för klänningen till Petra Mede under Eurovision Song Contest i Malmö, som en sorts modets motsvarighet till Turning torso. Uppmärksamheten i media över Gaultierutställningen har varit stor. Det kommer nog att bli en hyfsad publiksuccé. Men som sagt, det kommer mullras i arkitektleden. Möjligen var det lite dålig tajming att byta namn och slå till med en modeutställning samtidigt. Lena Raoult, museets chef, väljer att se att det i Gaultiers folkliga framtoning finns en "gränsöverskridande skaparglädje ligger ett mycket kraftfullt budskap till samhället där alla kan hävda sin egen identitet utan diskriminering och fördomar". Och motar sura arkitekter i grind genom att slå fast att modeutställningen "är en naturlig del av museets form och designuppdrag". Så om man vill sticka ut i Lund så hoppas man att mode som bokstavligt talat sticker ut ska uppfattas som en naturlig del på Arkitekturmuseet.

Donationsarkitektur. Nu blir det ett Nobelcenter i Stockholm. Det riggas för kanske den mest prestigefyllda arkitekttävlingen i staden sedan Stadsbiblioteket. Men den här gången vågar man inte köra en öppen tävling utan har bjudit in stjärnor. Det är en uppställning som faktiskt får de svenska deltagarna att se lite ut som svenska finalister skulle göra i en hundrametersfinal i OS. Men vem vet de kanske kan skrälla. Dessa är på startlinjen: Kim Herforth Nielsen (3XN Architects), Bjarke Ingels (BIG Bjarke Ingels Group), David Chipperfield,  Johan Celsing (Johan Celsing Arkitektkontor), Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal (Lacaton & Vassal Architectes), Lene Tranberg, (Lundgaard & Tranberg Arkitekter), Marcel Meili och Markus Peter (Marcel Meili, Markus Peter Architekten) Rem Koolhaas och Reinier de Graaf (OMA), Kazuyo Sejima och Ryue Nishizawa (SANAA), Kjetil Thorsen (Snøhetta) Gert Wingårdh (Wingårdh Arkitektkontor). Arkitekttävlingen inledas nu tack vare en donation på 800 miljoner svenska kronor från Familjen Erling-Perssons Stiftelse samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Ser vi den stora donatorns återkomst? Med det växande antalet förmögna människor i Sverige är det inte omöjligt, den positiva sidan av de större inkomstklyftorna. Om de inte bygger egna konsthallar eller villor kan de donera pengar. En framtida våg av donationsarkitektur, kanske.

Veckans fusklapp inför picknick-konversationerna i helgen: Dämonregissör utan ikonhus, sylten i den arkitektoniska munken och popdrottning med gotisk backdrop.

Dämonarkitektur. I samband med Bergmanveckan som öppnar i juni kommer också det nya Bergmancentret att invigas, som på kärvt bergmanskt vis beskrivs invigs efter "en prövande finansieringsrond". Men det är också historien om en ett hus som inte blev av.  Det var 2008 och stiftelsen för Bergmancentret och Bergmanveckan hade utlyst en arkitekttävling, en tävling som Tham & Videgård arkitekter vann. "Jag gillade deras förslag skarpt. Det var skithäftigt, djärvt och visionärt", säger Jannike Åhlund, projektledare för Bergmanveckan. Prislappen var 40 miljoner. Pengar som inte fanns. Åhlund beskriver läget: "Vi hade inte pengarna, men vi hoppades att arkitekttävlingen skulle skapa den uppmärksamhet som skulle underlätta finansieringen". I fem år sökte man finansiering men det blev inget. Svenska spel hörde komiskt nog till de som drog sig ur. Nu blir det Fårö nya skola som blir det nya Bergmanscentret. Mycket mindre spektakulärt. Ingen ikonbyggnad direkt. Kanske lika bra, det hade ju behövt bli en dämonbyggnad och frågan är om någon svensk arkitekt är redo för det. När byggdes den senaste dämonbyggnaden i Sverige? En byggnad som man blir både lite rädd och fascinerad av. Man vill gå in men törs nästan inte.

Munkarkitektur. Brittiska Architectural Review gav i veckan ut ett litet specialnummer om arkitekterna Hawkins/Brown, inget spektakulärt med det men i en text i inledningen av Aaron Betsky ställer han en arkitektonisk fråga som är lite intressant: "Where is the jam in the donut". "Var finns sylten i munken. Betsky menar att det är en central fråga för Hawkins/Brown, att någonstans deras byggnader finns en idé, en gestalt eller form, som är den där sylten. Betsky skriver: Sylten är alltid något extra, men också något som flyter och erbjuder en uppmjukning av hårdare former". Bilden var så fin, särskilt om man gillar munkar, att man kan nästa gång tänka när man kliver in i ett nytt hus, var finns det där lilla extra, var är sylten i den här munken?

Gotisk pop. Beyoncés konsert i Globen i veckan inleddes med bilder på gotisk arkitektur bakom den odiskutabla drottningen av pop klädd som ett 1700-tals drottning. En estetik vald kanske för sin storslagenhet, den gotiska arkitekturens mest utmärkande drag är ju dess strävan uppåt. Och får man tillägga dess storslagna och konsekvent genomförda ornamentik. Att ordet gotik först uppstod under renässansen som ett sätt att nedlåtande tala om den stil som man föraktade adderar till gotikens status som romantisk outsiderarkitektur. Så Marie Antoinette, eller vilken drottning Beyoncé nu var, parad med gotiska katedraler är en match made in heaven.

Nytt nummer:

Arkitektur 4/2013

Nya numret av Arkitektur handlar om förändringar, förvandlingar och tidsresor i temat tiden. Ljuset har släppts in i den märkliga kinesisk-inspirerade tobaksbyggnaden Pagoden i Göteborg. En förvandling som nästan övertrumfar originalet. Vid motorvägen i Karlstad har ett stjärnformat hus landat mitt i en rustik militär omgivning, det nyöppnade Brigadmuseet är ett formexperiment.

I Stockholm möter två sextiotalsklassiker olika öden. Vi har klivit in i rivningsdammet på Hotel Continental och kikat in på St Görans Gymnasium som väcks ur törnrosasömnen för att bli studentbostäder. Mer tid: en svart glaskub i en slottsruin, Palmes statsministersvit och fotografierna som förändrade restaureringskonsten.

Dessutom som alltid i nya Arkitektur: kultursidor om arkitektur, de nyaste buzz-orden i jargong, svaret på frågan "vad bör göras" och debatt. Och: en intervju med formekvilibristen Jürgen Mayer H som slog världen med häpnad med sin träbasar i Sevilla.

Här kan du hämta innehållsförteckningen för detta nummer.

Tema Tiden - Tillägg och förändringar som gör skillnad

Pagoden, Göteborg - Ombyggnad av Tobaksmonopolet till kontor

Brigadmuseum, Karlstad - Stjärnformad tillbyggnad till gammalt fordonsförråd

Hållbarheten - Experimenthus i Västra Hamnen i Malmö

- See more at: http://webbshop.arkitektur.se/shop/product/arkitektur-nr-4-2013?tm=kop-a...

Tema Tiden - Tillägg och förändringar som gör skillnad

Pagoden, Göteborg - Ombyggnad av Tobaksmonopolet till kontor

Brigadmuseum, Karlstad - Stjärnformad tillbyggnad till gammalt fordonsförråd

Hållbarheten - Experimenthus i Västra Hamnen i Malmö

- See more at: http://webbshop.arkitektur.se/shop/product/arkitektur-nr-4-2013?tm=kop-a...

Tema Tiden - Tillägg och förändringar som gör skillnad

Pagoden, Göteborg - Ombyggnad av Tobaksmonopolet till kontor

Brigadmuseum, Karlstad - Stjärnformad tillbyggnad till gammalt fordonsförråd

Hållbarheten - Experimenthus i Västra Hamnen i Malmö

- See more at: http://webbshop.arkitektur.se/shop/product/arkitektur-nr-4-2013?tm=kop-a...
Köp Arkitektur i digital form
via Ztory, Buy And Read, Qiozk eller Readly
Omslag till Arkitektur nr 4 2013
Helgens samtalsämnen är här med tre frågor: är spårvagnen den nya domusladan, är upploppen en havererad stadsutvecklingspolitik och är arkitekter dåliga på planlösningar?

Spårvagnsprotester. I Lund protesterar folket mot en ny spårväg, den så kallade Lundalänken (bild ovan). Det är lite grann som att protestera mot en löneförhöjning, med tanke på den status som spårvägen uppnått femtio år efter att i stort sett alla spårvägar togs ur bruk. Aktion för spårvägsfritt Lund heter uppropet som är emot det som alla partier är överens om i Lund. Femtio år efter att man lyckades stoppa en motortrafikled genom centrala Lund vill man stoppa spårvägen. Men spårvägen är en dyr och, när den ska igenom äldre stadsmiljöer, skrymmande kommunikationsform som kanske fått oförtjänt mycket positiv respons tack vara sin mysighet och känslan av att allt blir "Göteborg". Men tänk om spårvägen är den nya Domusladan, det som alla svenska städer vill ha men kommer att ångra? Läs mer utförligt om Lund i senaste numret av Arkitektur (3/2013), där Tomas Lewan skriver om stadens återvändsgränder.

Upplopp. Förorterna brinner. Förklaringsmodellerna är många. Den intressantaste kanske den som handlar om vad som är det gemensamma och vad som är individens roll och ansvar. När skolor och ungdomsgårdar brinner är det just det gemensamma, det offentliga som brinner. Individer sätter eld på det. Och när statsministern talar är det också det lokala ansvaret, inte det gemensamma offentliga, som framhålls. Ove Sernhede sätter i SvD fingret på något som kräver ett långt svar: "En del av den mediala debatten och flera av de politiker som gjort uttalanden stirrar sig blinda på de unga som ligister och förmår inte sätta in händelserna i ett större sammanhang. Man förfasar sig över dessa händelser, men är oförmögen att visa något av samma förfäran inför de klyftor och de ojämlika framtidsutsikter som segregationen och den nuvarande politiken för stadsutveckling skapat. Ansvariga politiker hänvisar till att man gör satsningar i dessa områden. Men orsaken till problemen ligger i inte i dessa stadsdelar. Det är inte Husby eller Backa som är segregerade, det är Stockholm och Göteborg som är segregerade städer." Frågan som kräver svar här är: Vilken är den där "nuvarande politiken för stadsutveckling"? Var förs den just nu? Och vad skapar den idag och i morgon?

Köksregler. Veckans intressantaste juryutlåtande (pdf) kom från tävlingen för ett nytt bostadshus i Stockholm. Samtliga förslag, skrev juryn, hade brister när det gäller bostädernas kvaliteter. Även om man tycker att boverkets byggregler, BBR, är förlegade, som kravet att man ska kunna skilja av köket, så är det väl ändå det här lite förvånande: "Avsteg från BBR motiveras sällan och kompenseras inte heller av andra kvaliteter". Arkitekturkritik i juryformat. Arkitekturens motsvarighet till lappen "Din mamma jobbar inte här".

Taggar: 
Veckans fusklapp för helgens samtalsämnen: Norsk talang och debatt, den sista Malmöbilden och drömarkitektur på Long Island.

Norsk framtid. Det är den 17 maj och det är Norges nationaldag och det finns två saker att tipsa om kring vårt västra grannland. De har just öppnat en utställning i Oslo, på Nasjonalmuseet, som heter Under 40, ung norsk arkitektur 2013. De ställer sig frågan vem som är de mest intressanta unga arkitekterna i Norge, hur de positionerar de sig, vad som intresserar dem? För att få veta det kan man bege sig till Oslo fram till den 29 september. I Norge har det sedan ett par veckor också, liksom i Sverige, pågått en debatt om bostadspolitik och kvalitet. Den debatten började den 6 maj med ett inlägg av Kim Skaara, President i Norske arkitekters landsforbund (NAL), nästan synkroniserat med Sveriges Arkitekters Catherina Foreds debattinlägg i Dagens Nyheter den 5 maj. Tonen i den norska debatten är lite hårdare och försvaret lite spirituellare eftersom NALs ordförande fick veta att han är som "Keiseren som spilte fiolin mens Roma sto i brann. Han trengte plass for å bygge sitt eget palass”.

Malmöfest. Det är eurovisionschlagerfest i Malmö i morgon. Efter det har staden officiellt lovat att aldrig tala om "Malmöbilden" igen. Detta för att de då riskerar att förvandlas till de självupptagna stockholmskrönikörer och författare som sätter upp shower om sig själva på svenska scener. Så, festen är slut, kamerorna avslagna. Det är inte den "skeva Malmöbilden" som politiken ska räta upp, så som det framhölls i en intervju med Ilmar Reepalus efterträdare Katrin Stjerfeldt Jammeh i veckan utan i så fall den skeva Malmöverkligheten.

Drömarkitektur. Det tog scenografen Catherine Martin fjorton veckor att bygga upp scenografin kring det hus som filmen The Great Gatsby utspelar sig i (premiär i Sverige idag). Med den stora balsalen, biblioteket, master bedroom, entréhall, terrass och trädgård. Designen är inspirerad av hus på Long Island som Oheka Castle. Catherine Martin har själv talat om att det handlar om att bygga en fantasi. Och de där husen är fantasier. Det finns kanske bara en svensk motsvarighet, och det i en helt annan stil, Tjolöholms slott. Också plats för en dramatisk film häromåret, Lars von Triers Melancholia. Var samtidens Gatsbys finns? Det kan man fundera över. I en asketisk bostadsrätt i Stockholm eller i ett sommarhus som ser ut som en enkel lada på Gotland.

Bild ovan ur utställningen Under 40. Ung Norsk arkitektur 2013, Fellesskapsprosjektet å Fortette Byen av Meahccetrossa / Matatu, Karasjon. FFB.

Sidor