Senaste nytt

Köpcentrum årets stadsbyggnad i Malmö

2014-08-28 15:52

Mobilias industriella historia togs till vara

Okidoki vann i Roslags-Näsby

2014-08-26 12:52

Radhus med villakänsla tog hem markanvisningstävling

Tävling om Lunds nya centrum

2014-08-15 10:57

Tre team utvalda

Köpcentrum årets stadsbyggnad i Malmö
2014-08-28 15:52
Okidoki vann i Roslags-Näsby
2014-08-26 12:52
Tävling om Lunds nya centrum
2014-08-15 10:57
Fredag, pratdags och veckans fusklapp. Den här veckan och helgen talar vi om att gå fel med Bowie i Berlin, tunnelbaneromatik och medborgarskapet i din telefon.

Gubbcool. I veckan släppte David Bowie, till världens samlade förvåning, en ny singel (spotify). Den utspelar sig i Berlin. Bowie var kanske den som uppfann den moderna Berlinromantiken. På den nya singeln vandrar han omkring i ett nostalgiskt skimmer. Sitter på en gammal nattklubb, Dschungel, där han hängde på sjuttiotalet med Nina Hagen och Iggy Pop. Han sjunger Where are we now? Är han vilse i ett nytt hippt Berlin? Berlin har rest in mot ett kreativa centrum i ett par decennier. Nu finns det delar av Berlin som är smärtsamt alternativa. I Berlin kan man om man är ängslig anlita en cool-hunter vars affärsidé var att erbjuda människor som inte hade tid att sätta sig in i det coola Berlin en kväll av coolhet med honom. Han tar dig till de hippaste vinoteken, de enklaste men godaste snabbmatsrestaurangerna, eller på graffiti-workshop i någon nedlagd fabriksbyggnad. Nu kommer farbror David Bowie och berättar hur det var förr och hur desorienterad han är nu. Lite skönt, man tar väl hellre rygg på honom än på en tjugosjuårig cool-hunter som ligger sömnlös över var man borde vara. Det är den hippa stadens vägskäl (Hej Malmö!), när folk börjar bli oroliga för att gå fel.

Tubromantik. 2013 är året när Londons tunnelbana fyller 150 år. Få platser har betytt så mycket för den moderna populärkulturen som tunnelbanan. Det finns något hårt och urbant i tunnelbanan som passat både punk och hiphopkulturen. Man kan fundera på kommunikationer och populärkultur. Som Springsteens alla låtar om bilar, Göteborgshipstrarnas kärlek till spårvagnen (Håkan Hellström och Jens Lekman). Pendeltåget är ovanligare. Pendlandet där är mer en ständig tristess som Håkan Forsell beskrev i ett blogginlägg nyligen. I veckan drog några unga miljöpartister ut i debattstrid för en reklamfri tunnelbana i Stockholm. Det kan säker förlöjligas. Men faktum är att Stockholms tunnelbana, som invigdes 1950, har behandlats som en menlös yta som man kan göra vad som helst med. Från att ha varit en stadens stolthet när Hjalmar Mehr vid invigningen av Östermalmstorg dansade på perrongen med Siri Derkert till en reklamplats som vilken som helst. Finns det plats för reklamfrihet där? Alla som vill fundera över det kan med fördel testa perrongerna vid T-Centralen eller just Östermalmstorg, för där råder det. Vad händer och varför? Eller kika på vad som hände när varuhuskedjan Selfridges i veckan presenterade en "no noise"-kampanj med en de-branding av ett antal kända produkter (bild ovan) för att stänga ute delar av all information och ge en behagligare upplevelse i affären.

Medborgarapp. Frågan om hur medborgarnas relation till myndigheter och staden förändras med ny informationsteknologi kommer explodera den närmsta tiden. Forskare i Örebro fick i veckan tre miljoner för att utveckla nya former för medborgardeltagande via informationsteknik, i formandet av ett hållbart stadsbyggande. Samtidigt hålls den 22 januari "en global diskussion" om medborgarskap och att vara uppkopplad. Det handlar bland annat om att samla in massornas visdom. Till exempel om hur de agerar när de cyklar istaden, som det här projektet där man fick fram en cyklisternas karta och lista för deras stad. Övervakning eller information? Kunskap om var vi är och till och med hur sociala gemenskaper formas i staden som i projektet Livehoods där incheckningar och aktioner via sociala medier formade en karta över människors relation till sin stadsdel. Som Jane Jacobs men med digitala medier.

annons:

ASSA

Banner Svenska kakel

I de korta veckornas tid dyker fusklappen upp en torsdag med samtalsämnena trängselskatter i Göteborg, hatet mot institutionerna och ett statligt uppdrag med förhinder. Gott nytt samtalsår!

Trängselskatt. Klockan 06.00 den 2 januari infördes trängselskatt i Göteborg. Som alltid med skepsis från motormännen. Göteborg är kanske den stad i Sverige där bilen fått breda ut sig och diktera stadsbyggandet mest under de senaste sjuttio åren, tre av fyra resor görs med bil i Göteborg mot varannan i Stockholm och Malmö. I GP såg arkitekturskribenten Mark Isitt trängselskatten som ett efterlängtad och modig och ett projekt för en trivsammare stad: "mindre trängsel innebär mindre buller, att mindre buller gör det lättare att umgås på stan". Han fick mothugg på ledarplats i tidningen där man menade att skatten riskerar att förstärka gentrifieringen av staden, öka skillnaderna mellan innanför och utanför: "Total bilfientlighet riskerar utarma staden. De bilar som Isitt vantrivs med är nämligen lika med rörelsefrihet för andra. Det bör alla som vill motverka segregation begripa." Så: Kan man se trängselskatten som ett manifesterat förortshat? Eller är det bara en fråga om alternativen. Och vilka är det som tar bilen i stället för att åka kollektivt? Vilka är det som drabbas hårdast av en dåligt utbyggd kollektivtrafik, dit det är sagt att pengarna från trängselskatten ska gå?

Stathat. I Stockholm blossade en diskussion upp om stadsdelen Marieberg, kanske mest känd för sitt höga tidningshus med Dagens Nyheter och Expressen. Stadsdelen har, just av den anledningen, pekats ut som en utmärkt plats där huvudstaden kan manifestera sin stora längtan efter höga hus. I en debattartikel i veckan protesterade Inga Lena Ångström Grandien mot förslaget. Ett av de exempel hon använde för att gå fram med viss försiktighet var Kjell Ödéens förvaltningsbyggnad för bland annat Luftfartsstyrelsen från 1951 (bild ovan ur Arkitektur nr 26/1951). Senare kom Socialstyrelsen att flytta in. Hon möttes med hån på sociala medier. Hur kunde man vilja bevara miljön kring "socialstyrelsens deppiga tegelkoloss" skrev till exempel Dagens Nyheters Viktor Barth Kron på Twitter, en status som retweetades intensivt. Förutom att det är en väldigt fin byggnad, så är det något med de tre orden: socialstyrelse, deppig och tegelkoloss. Samtidigt kunde man under julhelgen se filmen om Olof Palme och det arv som han fick ta med sig från sextiotalets Sverige, reformerna och alla de tegelkolosser och statliga omsorger de manifesterade. Klarar vi inte manifesterad arkitektonisk omsorg från en gemensam stat längre? Är institutioner provocerande? Är det därför regeringen beslutade att strypa pengarna till nya Naturum runt om i landet. Arkitektur är gestaltad marknad, inte samhällsomsorg?

Hindersprövning. Under december avslutades det fyraåriga uppdraget för den statligt tillsatta Delegationen för hållbara städer. I den rapport som man lämnade in till regeringen förväntade man sig kanske en glättig broschyr om hållbarhetens alla förtjänster, om hur bra allt är. Det hade varit väntat när ordet hållbarhet har gått från att vara en nödvändighet till att bli ett sätt för städer att sälja in sig själva. Inte minst Stockholm har gjort sitt för att boosta hållbarheten till en varumärkesstrategi med "världsklass" som återkommande tagline. Men delegationen förvånade istället med att överlämna skriften "Femton hinder för en hållbar stadsutveckling" (pdf). Bland de hinder man listar finns bland annat: Ökad social och rumslig uppdelning i städerna (fråga att fundera över: menar de trängselskatter?), städer bör inte menar de bidra "till att förstärka segregationen genom att planera för nya ”monokulturer”. Och för att koppla till socialstyrelsens deppiga tegelbyggnader menar delegationen också att konserverande regler för offentlig upphandling är ett hinder eftersom "krav på effektivitet och risk för överklagande leder till att hållbarhetskrav tonas ned och att det utvecklas en upphandlingskultur där lägsta pris nästan alltid vinner." Å andra sidan kan man fundera på vad hållbarhetskraven och alla de certifieringar som kommer i dess släptåg innebär för städer och dess arkitektur. Lurar möjligen en kvalitetssäkrad, evidensbaserad, monokultur bakom fasaderna?

Taggar: 
Veckans fusklapp är som sig bör en radda jul och nyårstips från Arkitekturs redaktion. Håll till godo med allt från hipsterteve till ett besök på Nationalmuseum via hip-hop sprungen ur sprawl.

Julia Svensson:
Girls och Portlandia. Teveserier.
I januari kommer nya avsnitt, så du har jullovet på dig att se gamla säsonger av de geniala amerikanska tv-serierna Girls och Portlandia.Girls är ett humoristiskt porträtt av 80-talisters vardagskamp i den ekonomiska krisens New York. Portlandia är en sketchbaserad skrattfest om den urbana medelklassens vanor och ovanor i kreativitetens Mecka: Portland, Oregon. Närodlad kyckling och bisarra söndagsbruncher utlovas.

Anri Sala på Louisiana. Utställning.
Missa inte den albanske filmkonstnären Anri Salas utställning på Louisiana utanför Köpenhamn. Hans filmer är små skulpturer av känslor, musik och stadsrum. I filmen 1389 dagar utan rött får du följa med på en livsfarlig promenad genom ett belägrat Sarajevo, till tonerna av Tjajkovskijs sjätte symfoni. Pågår t o m 3 februari.

Dorsia. Hotel.
Redan trött på den svenska vintern? Har du vägarna förbi Göteborg ska du definitivt unna dig en flärdfull lunch på nyinredda hotellet Dorsia (bild ovan). Något bättre svar på La Belle Époque finner du inte på Sveriges framsida.

Dan Hallemar:
99% invisible. Podcast.
Podcast om arkitektur, stadsbyggande och urbana fenomen. Ett klassiskt amerikansk public-service-tonfall, pedagogiskt och nyfiket. Om till exempel mystiska försvunna Kowloon-city eller en biografi över misslyckandet med Lawrence Halprins Liberty Square i San Francisco. Lyssna här eller via itunes.

Nils Ahlberg. Svensk stadsplanering. Arvet från stormaktstiden resurs i dagens stadsutveckling. Bok.
Det ritas stadsplaner runt om i Sverige igen, som aldrig förr. Från Kiruna till Sölvesborg. I Stockholm delas staden upp mellan formalister i Albano och lite mer friformare på Årstafältet. Och nu när politker dyker upp som beställare av stadsplaner kan lite gammal kunskap vara på sin plats. Nils Ahlbergs bok Svensk Stadsplanering (Formas 2012) är ett uppslagsverk som innehåller stormaktstidens alla typologier. 500 kartor, mängder av uppslagsord. Inspirerande och fascinerande. Ta inte planerna för bokstavligt bara, kära samtida stadsbyggare.

Nationalmuseum Stockholm. Museum.
Om en månad stänger Nationalmuseum i tre år för en total ombyggnad (Wingårdh/Wikerståhl). Det kommer när täckelsen faller inte alls att vara sig likt. Bland annat lär man ha för avsikt att släppa in ljus i salarna. Så passa på att njuta av den gamla härliga muggigheten innan den 3 februari.

Tomas Lauri:
Kendrick Lamar. good kid, m.A.A.d city. Skiva.
Jag trodde att hip-hopen lämnat in, att den gott vilse i en salig mix av guldkedjor, koks och hörlurar, för evigt fast i tits, ass och bitch. Kendrick Lamar är visserligen där och nosar på good kid, m.A.A.d city, spotify, men kommer undan. Den mörka underströmmen rakt från Compton är inte att ta miste på. Det bästa med urban sprawl på länge.

Ferran Adrià. Familjemiddagen. Kokbok.
Det är svårt att förstå dem som renoverar ett kök av estetiska skäl. Kök är mat. Och en kokbok blir sällan roligare än Familjemiddagen av Ferran Adrià. Under alla år med världens bästa krog elBulli serverade världens bästa kock  varje dag trerättersmiddagar åt personalen.  Sympatiskt och gott. Favorit: Kalv med rödvin och senap.

The Library. Cobe och Transform. Hus.
Vi slår oss gärna på bröstet här hemma och klagar på Ørestadens ödslighet. Men kraften i det köpenhamnska/danska arkitektundret är svår att värja sig emot varje gång jag tar mig över sundet. Långt ut i de invandrartäta nordvästra delarna av huvudstaden ligger Cobes och Transforms guldskimrande bibliotek. Besöket där var ett av 2012:s ögonblick. Inget mästerverk. Men stor arkitekturglädje och en strid ström behövande besökare. Oj, vad det är lätt att sakna publika rum där man inte behöver känna sig som en kund som bör lämna sin stol till näste betalande.

Taggar: 
Fusklappsfredag. Den här helgen kan mingel och adventsfikasamtalen handla om renovräkning, arkitektur som spanar efter det vi inte vet och superhjältarna eller superskurkarna i mark- och miljödomstolen.

Renovräkning. Renoveringshetsen i Stockholms innerstad har redan avhandlats i den offentliga debatten. Vi vet att det hån man får utstå om man installerar en teppanyakihäll med twittermått mätt är betydligt värre än om man slår ut en bärande vägg. Nu riskerar även storstädernas miljonprogramsbestånd att gå teppanyaki-ödet till mötes. För ett tag sedan lanserade kulturvetaren Sara Westin nyordet renovräkning: när fastighetsägarna topprenoverar hyreslägenheter för att kunna chockhöja hyrorna – så att många inte kan bo kvar (Pdf på Sara Westin och Irene Molinas studie om hyreshöjningarnas effekter). Med de stora renoveringsbehov som miljonprogrammet står inför är det en tickande renovräknings-bomb. Renovräkning är precis vad som pågår i det relativt centrala bostadsområdet Pennygången i Göteborg, visade kulturgeografen Catarina Thörn i en video på Youtube i veckan. Hur ska man som arkitekt förhålla sig till beställare som vill lyxrenovera billiga hyreslägenheter? En fråga som tål att avhandlas på adventsfikan på söndag.

Privatspanararkitektur. Imorgon lördag invigs Naturum Kosterhavet på Sydkoster (White arkitekter). Det är en lång process som nu går i mål. Regeringen stoppade det första bygget när man fick kalla fötter 2009 och ansåg att staten inte skulle ägna sig åt stora arkitektursatsningar i hållbarhetens namn. Naturum skulle inte vara exklusiva hus med restauranger. I Kosterhavet fick Länstyrelsen och kommunen gå in som extra finansiärer när staten drog sig tillbaka. Men hus för spaning behöver inte vara statliga skrytbyggen. En märklig variant av naturum invigdes i veckan i Svenstavik utanför Östersund. Ett Storsjöodjurscenter ritat av Testbedstudio arkitekter, Terje Östling och Unsworn Industries. Det ligger i en nedlagd konsumbutik. Centret är "Odjursspanarnas högvkvarter" och är "både en spaningscentral och ett hypoteslabb". Här har vi nästa steg i en den pedagogiska arkitekturen. Arkitektur som spanar inte efter det vi redan vet, utan efter det vi bara kan ana. En arkitektur som, liksom Storsjöodjurcentret "tar hjälp av kryptozoologer, odjursentusiaster och amatörspanare". Först ut ett palmespanarcenter på Sveavägen? Boken Brottsplats Stockholm Alexandra Borg, som kom nyligen, av gör sig till exempel utmärkt som inspiration för olika privatspanarhus runt om i huvudstaden. Andra förslag?

Mark- och miljödomstolen – superhjälte eller skurk. Man kan vara för eller emot, men Mark- och miljödomstolen måste i alla fall fått de av Stockholms samtida proteströrelser som återfinns på södermalm att börja betrakta domstolen som en superhjälte som oväntat angjort stadsdelen. Två domar från domstolen den senaste månaderna, en om Slussen och en om bostadskvarteret Plankan, har samtidigt fått yimbyiter att förvandlas till jokern i sin övertygelse om att världen är en gles och ond plats. I onsdags upphävde Mark- och miljödomstolen Stockholms stads detaljplan för Slussen. Läs mer om varför här. När alla andra 154 överklaganden (däribland Benny Anderssons) avslagits återstod ett ekonomiskt argument. Det bet, money talks. Och hela anti-nya-slussen-rörelsen jublade samstämmigt över att kapitalet bet hårdare än mjuka värden som riksintresse och kulturvärden. Kvar av Fosters förtätningsförslag finns nu i alla händelser inget. Ett i alla avseenden klokt beslut från samma domstol var det om att stoppa bygget inne på gården vid kvarteret Plankan, två tunnelbanestopp från Slussen. Att bygga på den stora parklika sextiotalsgården var en dum idé från dag ett. Också här jublade de protesterande. Jokern Regina Kevius (M) hävdade besviket att "Plankan hindrar Stockholm från att växa". Måste hela Yimby-Nimby-upplägget vara så svart-vitt platt att det gör sig som spelplan för enfaldig superhjälte/skurk-dramatik? En möjlig back-drop till diskussionen kan vara Konstakademin i Stockholm, vars utställning "När Stockholm var modernt. Bilder av Slussen" öppnar på söndag.

Byggrätter framför Glashuset stoppar planen.

Idag upphävde mark- och miljödomstolen i Nacka Stockholms stads första detaljplan för Slussen. I den dom som man meddelade idag står "Mark- och miljödomstolen upphäver Kommunfullmäktiges i Stockholms kommun beslut den 12 december 2011, § 23, att anta detaljplan för Slussen del av Södermalm 7:85 m.fl. i stadsdelarna Södermalm och Gamla stan i Stockholm."

Anledningen till att man upphäver planen är ett överklagande från ägarna (Atrium Ljungberg genom kommanditbolaget TBodarnes) av det så kallade Glashuset (arkitekt Jan Lunding) ut mot vattnet intill KF-huset, som menar att de byggrätter som finns med i detaljplanen kraftigt försämrar deras läge och innebär ett ekonomiskt avbräck, man har "anfört att den nya detaljplanen kommer att medföra stora ekonomiska konsekvenser för dem såsom bl.a. hyresbortfall och förlorad investering". Den nya detaljplanen tillåter byggrätter i 4-6 våninga framför glashuset. På modellbilden ovan syns de planerade husen längst till vänster.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att huvuddelen av Glashuset kommer att skymmas av de nya byggnaderna och anser inte, till skillnad från Stockholms kommun, att Glashuset även fortsättningsvis kommer att ha samma överordnade roll i stadsbilden." Mark- och mljödomstolen avslutar: Mot bakgrund av det ovan anförda anser domstolen att Kommanditbolaget TBodarnes enskilda intresse av att bebyggelse inte uppkommer framför Glashusets fasad mot vattnet väger tyngre än det motstående allmänna intresset av fyra tillkommande byggrätter för bl.a. kontorsutrymmen i den delen av planområdet. Detaljplanen ska därför upphävas."

Två frågor inställer sig:

Varför hävdar plötsligt en fastighetsägare att man kommer att förlora pengar på nybyggnation vid Slussen? En konspirationsteori som man skulle kunna lansera är att delvis KF-ägda fastighetsbolaget Atrium Ljungberg som äger glashuset blev förbannade på Stockholms stad när de tog tillbaka markanvisningen för KF-fastigheter och Folksam för en ny galleria vid Slussen. Pengar förlorade. Möjligen hade man kunnat motivera förlusterna i glashuset om man fått markanvisning för gallerian. Men så inte nu. Därför överklagade man de byggrätter som staden lagt i detaljplanen.

Men varför fick man rätt? Får man inte bygga framför hus i Stockholm. Domstolen hävdar att man ska räkna med att det kan byggas framför ens hus om man har en fastihet i Stockholm, men just i det här fallet har man inte  kunnat räkna med att någon skulle bygga framför glashuset: "Glashuset ligger i nära anslutning till kajen vid Franska Bukten och dess konstruktion bygger på att huset ligger med fri sikt mot vattnet. Med hänsyn härtill och till de skyddsbestämmelser som finns för glasfasaden anser mark- och miljödomstolen emellertid att bolaget inte har haft att räkna med att det skulle uppkomma bebyggelse mellan Glashuset och Franska Bukten i Saltsjön." Frågan är vad det här betyder för alla andra som har hus mot vattnet i Stockholm?

Domen som pdf.

Nytt nummer:

Arkitektur 8/2012

Tema: Arenor
Rätt att tänka stort?

Friends Arena: Fotbollens nya Mecka
Emporia: Shoppingtempel i Hyllie
Media Evolution City: Kontor som mötesplats
Arenastädernas framväxt
Kulturen - arenaboomens förlorare
Komedianten: Från bibliotek till kulturhus

Här kan du hämta innehållförteckningen för detta nummer.

Köp Arkitektur i digital form
via Ztory, Buy And Read, Qiozk eller Readly
Omslag till Arkitektur nr 8 2012
Taggar: 
Dags för veckans fusklapp, allt inför helgens arkitektoniska konversationer. Denna helg blir det mycket prat om mode. Från jakten på arkitekturens Rongedahlare, via Niemeyers basketsko och arkitekturmuseets kommande Gaultierutställning.

1. Rongedalare. I veckan kom det första numret av nya Arena. I en text skriver Andres Lokko om en typ av män han stöter på inrikesflyget. De har alltid väldigt mycket att göra, pappersbuntar att läsa igenom, power-point-presentationer att sätta ihop, de flyger alltid 06.15, har praktiskt handbagage, luktar Hugo Boss. De signalerar makt. Lokko kallar dessa män för Rongedalare eftersom deras stilförebilder verkar vara de två handelshögskoleutbildade schlagerbröderna Rongedal. Vad är arkitektursveriges manliga motsvarighet till Rongedalare? Man kunde när byggföretaget Oscar Properties letade upp "sju av landets skarpaste och mest nytänkande arkitekter" i projektet HG7 och visade upp sex svart-vita fotografier av manliga arkitekter i skäggstubb ana en variant (bilden). Estetiskt medvetna men med visst kulturcredd. En blandning av Jens Lapidus och Kobra-programledaren Kristoffer Lundström. En person som Rongedahlarna kan beställa en villa av. Finns det en kvinnlig variant? Se där en start på middagskonversationen?

2. Skomodernism. På en Converse Chuck Taylor All Star Hi sneaker kan man läsa en av Oscar Niemeyers dikter, skriven med hans egen handstil: “What attracts me is the free and sensual curve — the curve that I find in the mountains of my country, in the sinuous course of its rivers, in the body of the beloved woman.” Niemeyer dog i veckan, 104 år gammal och ett av hans sista projekt var en serie converse-sneakers inspirerade av hans byggnader. Den röda plösen på skon med dikten ska minna om den röda entrén till Niemeyers Ibirapuera Auditorium i Sao Paulo. Vi lever i postmoderna tider. För någon vecka sedan öppnade det postmodernt livliga köpcentrumet Emporia i Malmö, ritat av Gert Wingårdh. Också Wingårdh, som gärna klär sig i kostymer från Savile Row, skriver ju dikter om sin arkitektur: "Jag ritar ganska exakt med hård (6H) / vasst formad penna. / Det skall vara klart tänkt redan / tidigt", skriver han i tidskriften Arche 36-37. Här finns skomaterial. Och entréerna till Emporia, som påminner om  Niki de Saint Phalle klassiska skulptur Hon – en katedral som ställdes ut på Moderna Museet i Stockholm 1966, kan nog fungera om inte som plös, så som fotvalv till en sko med hyfsat hög klack.

3. Mode på arkitekturmuseum. Mer stil. Medan Moderna museet i Stockholm satsar på en utställning om Le Corbusier (en av Niemeyers lärofäder) så blir arkitekturmuseets stora utställning i sommar en om modeskaparen Jean Paul Gaultier (pdf). Det här, förmodligen, som en tolkning av det utökade uppdraget, som man fått kritik av regeringen för att man inte lyckats genomdriva tillräckligt bra. Den här utställningen kommer med säkerhet irritera alla som menar att arkitekturmuseet bör fortsätta att heta arkitekturmuseet. Till dem hör nu inte regeringen som i budgetpropositionen gett museet i uppdrag att byta namn. Helst till något som inte innehåller ordet museum eftersom, för att citera det regeringsbeställda PM om museet som kom tidigare i höst, "beteckningen museum kan signalera kvalitet och hög status, traditionell utställningsverksamhet och vård av samlingar. Andra beteckningar som exempelvis center kan ge signaler om ett öppet och kreativt forum med en tvärsektoriell och interdepartemental framtoning".

Taggar: 
Vad talar vi om i helgen? Ta hjälp av vår fusklapp och starta diskussioner om det perfekta väghotellet, den bästa arkitekturstaden och om arenor och vad de gör i våra städer.

1. Väghotellets återkomst. Motell och väghotell har en amerikansk filmaura av undantagstillståndskänsla och bedagad svart-vit outsidertillvaro. Känslan av att vara i en bröderna Coen film eller ett Instagram-filter. Alla älskare av motell kan nu börja hoppas på att de väghotell som idag tycks totalt själlösa kan komma att bli intressanta. Under hösten påbörjar Scandic ett stor renoveringsprojekt av 21 väghotell på 21 orter. Det enda oroväckande är att det i pressmeddelandet står att hotellen ska "konceptrenoveras". Konceptsjukan i inredningsarkitekturen skakar gärna fram endimensionella idéprojekt. Men i den bästa av världar blir det sådär bedagat och härligt nedsuttet som bara ett genuint motell kan vara. På film. Första testet blir Scandic Hotell i Upplands Väsby som precis öppnat.

2. Stockholm bättre än Göteborg, Malmö bäst som vanligt. Fasadtillverkaren Cembrit gör varje år en undersökning av vad svenska arkitekter gnäller på och var det är bäst arkitekturklimat.Stockholm tycks ha genomgått en smärre klimatförändring sedan förra året då 62 procent av arkitekterna angav att Stockholm var sämst på arkitektur (Waterfront-effekten?), men i år varmotsvarande siffra bara 23 procent (Karolina Keyzer-effekten?). I år är Göteborg med sina 54 procent enligt undersökningens 100 arkitekter sämst i Sverige på arkitektur. Och som alltid numera Malmö bäst med bara 9 procent (upp från 22 förra året). När kommer raset i Malmö? Vad kan Göteborgs nye stadsarkitekt Björn Siesjö göra åt jumboplatsen. Och kommer Stockholms när de går från stora otympliga tävlingar (Slussen, Stadsbublioteket, Årstafältet) till små behändiga (sommarkiosker) att stiga än mer i anseende arkitekternas ögon?

3. Stjärnarenor, Jay Z och kommunikationsproblem. Nästa nummer av Arkitektur som kommer nästa vecka handlar om arenor, stora och små. När Swedish House Maffia nyligen intog den nya Friends Arena fylldes nätet  av ilskna kommentarer över logistiken i arkitekturen. Trångt, eländigt och farligt. Nöjesguiden slog fast att "kära arkitekter vi har byggt pepparkakshus med logistik och planlösning än Friends Arena". Tanken med den nya Friends Arena är att man ska åka kollektivt dit (det lär vara därför Jernhusen äger en fjärdedel i bolaget som byggt den). Det är även tanken med den nyinvigda jättearenan i Brooklyn Barclays Center (bilden) som öppnades i veckan. För att manifestera detta åkte hip-hop-stjärnan Jay Z tunnelbana för första gången på tolv år till sin konsert på den utsålda bronsfärgade arenan. Också Helsingborg fick en ny arena i veckan, "en ny spännande byggnad dit de kan gå för att ha roligt", säger Staffan Premmert, ansvarig arkitekt på Sweco. Buss är det rekommenderade valet när man åker dit för invigningen idag. Frågan vi ställer oss är så klart: Kommer Peter Settman att göra en Jay Z och ta bussen dit? För den som vill fördjupa sig i frågor om infrastruktur finns utställningen Stockholm on the move på Färgfabriken sedan en vecka tillbaka.

Taggar: 
Ta bilder av svenska städer och samhällen på Instagram under #sverigeportrattet. I varje nummer av tidskriften publicerar vi en av bilderna.

På Arkitekturs redaktion har vi så smått börjat fotografera svensk arkitektur och publicera via mobilappen Instagram. Snabbt har vi upptäckt hur mycket det finns att utforska: gammalt och nytt, kontraster, förändring, nostalgi och framtid. Nu vill vi bjuda in alla våra läsare att delta med bilder från svenska städer och samhällen, för att tillsammans skapa ett Sverigeporträtt. Gör så här: ta en bild med din mobilkamera. Lägg in den i appen Instagram (finns i Appstore), skriv en rad om bilden och märk med hash­tagen #sverigeportrattet. I varje nummer av Arkitektur kommer vi att välja ut en bild som vi publicerar (för att få en tillräckligt stor bild är det viktigt att du använder mobilkameran och inte tar den direkt i Instagram).

Bilden ovan #sverigeportrattet #tomelilla av Julia Svensson.



Vi introducerar nu Arkitekturs Fusklapp. En guide till samtalsämnen över helgen. Att ta med på parmiddagar, småprat vid gungor och bardiskar.

1. NCC grundlägger höghus med byggarnas DNA. Den 14 november påbörjades projektet för ett nytt höghus i Ringstorp i Helsingborg. Istället för det klassiska spadtaget valde man här att "gjuta in en minneskapsel under källargolvet i hörnet av Ringstorpsvägen-Hammarbergsgatan" med ett hårstrå från varje representant för projektet. Fyra mäns hår i en kapsel med förhoppningen att i framtiden "kanske DNA från hårstråna kan berätta om de som var med denna dag och vilka som står bakom huset". Ett ord tar vi med oss, med viss motvilja, från det här: byggherrehår. Brrr. Här PDF.

2. Stadsbyggnad som partipolitik. Miljöpartiet gjorde ett utspel om en ny parkstad på Bromma flygplats, de lät arkitekterna på N-O-D (Combine) "rita på en hel stadsdel" för att ge sitt bidrag till debatten om bostadsbristen. I en annan del av Stockholm lanserade Centerpartiet tillsammans med Jerker Söderlinds företag Stadsliv AB förslaget "Nybyggarland i Kungens Kurva", en trästad i Huddinge (bilden) som ser ut som ett Lübeck i trä. Är det här början på en valrörelse som vill bli konkretare än någonsin. Politiker som beställer stadsplaner utan att passera tjänstemännen. Det ger ett eko av tiden när Stockholmspolitikerna Hjalmar Mehr och Joakim Garpe delade upp Kungens Kurva mellan sig vid en skogspromenad. Man kan i de två förslagen också se diametralt motsatta syn på stadsbyggande. Miljöpartiets stadsplan är trafikseparerad: "Stadsdelens gång – och cykelvägar är nedsänkta och integrerade i områdets parknätverk och är tydligt separerade från områdets biltrafikanter" medan Centerpartiets ' bygger på idén om "stadsgator".

3. Herzog & de Meuron får bakläxa i Stockholm. Oscar Properties har beställt ett bostadstorn av stjärnarkitekterna Herzog & de Meuron på 170 meter i Stockholm. Nu gör rykten gällande att man i Stockholm inte vill tillåta ett hus som är högre än Kaknästornet (150 m) och därför bett arkitektstjärnorna att sänka förslaget till 130 meter. Samtidigt lär just i detta nu det pågå ett parallellt uppdrag för två andra haverarede torn i Stockholm, Tors Torn. Enligt uppgift ritar Wingårdhs, Nyréns, White och storstjärnorna på OMA tillsammans med varsin byggherre på varsitt förslag på de kontroversiella tornen i den nya stadsdelen Hagastaden. OMA kan då få revansch eftersom de i våras blev dumpade för sitt höga förslag på ett nytt stationshus för Citybanan vid Stockholms centralstation. Där tog Strategisk Arkitektur över, och ersattes av 3XN, vars förslag i går kväll antogs av stadsbyggnadsnämnden.

Bild: Nybyggarland, Stadsliv AB.

Sidor