Vallastaden

Senaste nytt

Ängsvillan får Rödfärgspriset

2014-10-27 16:10

Jonas Bohlin får priset för villans självklara förhållningssätt till omgivningen.

Katrineholm kläs till fest

2014-10-08 17:38

Det är partydressen som gör det. Förslaget Klädd till fest kammade hem tävling om Stortorget i Katrineholm.

Linköping C vinnare i World Architecture festival

2014-10-06 17:37

Metros förslag bäst i kategorin Framtida infrastruktur. 

Ängsvillan får Rödfärgspriset
2014-10-27 16:10
Katrineholm kläs till fest
2014-10-08 17:38
Linköping C vinnare i World Architecture festival
2014-10-06 17:37
Kort vecka. Fusklapp på torsdagen. Denna vecka: framtiden är konsumtion menar komission, Göteborg i vågskålen och rivningsraseriets eventuella nödvändighet.

Framtidskonsumtion. När regeringens framtidskommission presenterade sin slutrapport i veckan slog man fast att när det gäller miljön och den globala uppvärmningen så är det viktigaste inte att Sverige ska vara en förebild och gott exempel utan att det behövs internationella miljöregler. Man slår också fast att vi inte, trots planetens tillstånd, bör konsumera mindre. Det hävdar i alla fall en av kommissionens medlemmar i en debattartikel. Det går helt i linje med att hela Sverige har 50 kvadratmeter shoppingcentrum på 100 invånare. Genomsnittet för bara de stora städerna i Europa är 38 kvadratmeter/100 och för Stockholm 88 kvadratmeter på 100 invånare (enligt planeringskonsulten Anders Almér). Så se fram emot mer av köpcentrum i framtiden, till jul öppnar Europas största köpcentrum Mall of Scandinavia i Solna (blden).

Evenemangsstaden. I en helt vanlig nyhetsartikel i Göteborgsposten om planerna på en ny Multiarena i Göteborg, för att ersätta Scandinavium, och den föreslagna rivningen av ett bad för att få plats med denna arena, passerade följande samtidsbild av vad som är viktigt i stadsbyggandet 2013: "Bland de mål för staden som skulle påverkas negativt (av att ersätta badet med en multiarena) finns målen att förebygga sociala problem, att öka integration, mångfald och jämställdhet, att öka bostadsbyggandet, att unga ska ha en rik fritid och möjlighet att påverka. Bland målen som påverkas positivt finns näringsliv, turism och arbetsmarknad." Där har ni en vågskål att ställa in bland påskgodiset. Eller om man kanske bara kunde riva Scandinavium istället, eller?

Rivningsraseri. I Sundsvall vill man riva unika trävillor från sekelskiftet för att bygga en nödvändig containerhamn, i Umeå rivs det för fullt och alla tycks överens om att man MÅSTE riva Kiruna. I alla fall så handlar det om något som formuleras som en nödvändighet. I Sundsvall säger stadsbyggnadsnämndens ordförande: "Vi kan heller inte låta det stoppa samhällsutvecklingen. Det här är en bra satsning för både miljön och näringslivet." I Umeå sa stadsarkitekten att "det handlar om en investeringsvåg". I Kiruna är allt bara alltför självklart, bolaget måste fram, men kanske kan man ifrågasätta regeringens iver att exploatera naturresurserna, det gör i alla fall arkeologen Nils Harnesk. Nödvändighetsargumenten känns igen från rivningarna på 1960-talet igen? Nödvändigheten? Kanske är det nödvändigt, men kanske är det en nödvändighet som framtiden kommer att ifrågasätta.

annons:

Banner Svenska kakel

Veckans fusklapp till helgens samtalsämnen: Håkan Hellström på vandring bland det övergivna, Nobelstiftelsens säkra kort och Slussenfrågans kreativa ekonomi.

Ruinromantik. Håkan Hellström släppte i slutet av förra veckan sin nya singel, Det kommer aldrig va över för mig, med tillhörande video. Eftersom Håkan är en artist som väcker känslor kom diskussionerna snabbt igång om var videon var inspelad. Bland annat två platser pekades ut. Båda övergivna och lätt förfallna. Den ena platsen där Håkan Hellström av idag går och sjunger den delvis nostalgiska låten är filmade runt Sockerbruket och Pannhuset vid Röda sten i Göteborg. Regissören förklarar att man "gillade den ruffiga miljön". Kanske inte så konstigt, men det finns allt färre platser i städer som lever upp till den känslan. Men kanske är den andra platsen som finns med i slutet av videon ännu intressantare vad gäller övergivenhet. Här festar de lekfulla ungdomarna på den gamla semesterön Trälen utanför Kungälv. En plats som från 1950-talet var sommarnöje för Volvoanställda men som stått tomt de senaste tjugo åren. Perfekt för ungdomlig romantik. Men nu är det snart slut på det. Nu har Gert Wingårdh fått i uppdrag av fastighetsjätten Byggvesta att rita på något nytt här. Målet är att bygga "ett unikt litet kustsamhälle i en unik miljö", en detaljplan som tillåter 70 bostäder finns redan. "Det är en fantastiskt fin tomt med ett ganska unikt läge", säger Gert Wingårdh. Och de som söker det övergivet romantiska får dra någon annanstans. Också Röda sten står inför förändring: "Vi vill samla synpunkter för att kunna se hur området kan fortsätta utvecklas", säger Ingvar Brattefjäll, projektledare för Trygg, vacker stad. Om man ska gå på punksspåret, så riskerar det kanske bli som Håkan Hellströms föregångare Joakim Thåström formulerade det: "En vacker död stad". En låt som lämpligt nog finns med på hans liveskiva Thåström på Röda sten (spotify-länk).

Nobelpriskandidater. När Svenska Akademin väljer nobelpristagare i litteratur brukar det ibland klagas på att ingen känner igen de obskyra namnen. Skönt då att juryn och nobelstiftelsen som valt ut arkitekter som får tävla om nytt Nobelmuseet strikt har hållit sig till de mest välkända. Och dessutom valt några som så sent som förra veckan kvalificerade sig till tävlingen om tillbyggnad av Liljevalchs. Nu var det inte wild card-läge, alltså låta några oetablerade kontor ta plats för att skapa större mångfald, i den här tävlingen vilket projektledaren Peter Ohrstedt förklarat tidigare i en debatt om tävlingar: "Vi genomför inte arkitekttävlingar för att glädja arkitekter", sa han då. En fråga att fundera på: vem ska man glädja med arkitekttävlingar. En tanke skulle ju kunna vara för att man gör det för att bli överraskad över vad någon som man inte kände till lyckades göra, underdoggen.

Snabba cash. Stockholms stad lyckas nu undvika överklagandet av planen för Slussen genom att ge de som överklagat, Atrium Ljungberg-gruppen, byggrätten till den tomt där husen som de överklagat ska stå. Som en ekonomisk kompensation. En kreativ, och kanske nödvändig, lösning. Men som tillsammans med det faktum att Stockholms stad hemligstämplade sitt överklagande, ändå gav en lite olustig känsla. Som en hemlig värld. Var och en sig själv närmast. Eller som, utan andra jämförelser, Mrado i filmatiseringen av Snabba cash formulerade det: "I den här branschen tänker alla på sig själva och cashen i första hand".

Bilden ovan ur videon Det kommer aldrig va över för mig.

Nytt nummer:

Arkitektur 2/2013

Arkitekturs nya nummer handlar om naturen. Två nya naturum är klara: Vänerskärgården vid Läckö slott och Kosterhavet på Sydkoster. Vi har varit där och analyserat och kritiskt granskat husen. Naturum är statliga satsningar på besökscentrum i naturen. Men de här är två av de sista, eftersom regeringen 2009 bestämde sig för att stoppa satsningen. Adam Svanell berättar i ett reportage hur det gick till. Vi har dessutom rest till Svenstavik och den nybyggda centralen för spaning efter Storsjöodjuret, där naturens övernaturlighet är ämnet. Vi presenterar ett sågverk vid Bråviken av AIX och skriver om naturen som ett slagfält mellan råvara och upplevelse.

Dessutom: Monopolhus på skärgårdsklippan av Tham & Videgård, Nya Raketskolan i Kiruna av MAF, Stockholms stad mot väggen om Ikea, singelboende på gång, arkitekturjargong och kulturbevakning med böcker och utställningar.

Välkommen till ännu ett fullspäckat nummer av Sveriges största tidskrift om arkitektur. Nu också i ny form. Enligt Dagens Nyheter rolig, intresseväckande, lärorik, lustfylld och vital.

Här kan du hämta innehållförteckningen för detta nummer.

Köp Arkitektur i digital form
via Ztory, Buy And Read, Qiozk eller Readly
Omslag till Arkitektur nr 2 2013
Fredag och fusklapp. Denna vecka: Trojanskt ABBA-museum, vinna-eller-försvinna i Skåne och konserverad hästlasagn.

ABBA-hästen. Björn Ulvaeus, ABBA-Björn, har varit på fastighetsmässan MIPIM och bland annat marknadsfört det nya "ABBA-museet" på Djurgården (bild ovan) invid Gröna Lund. Det är intressant att kunna konstatera hur starkt ordet ABBA-museum är, eftersom de flesta nu förmodligen inte vet att fyravåningshuset, som ritas av Celsing Arkitektkontor, som ska stå på platsen där det tidigare låg en restaurang, till största delen faktiskt är ett hotell. En av våningarna över mark är utställningsyta och restaurang, de övriga tre är hotell. Sedan ligger resten av själva museet, om ABBA och populärmusiken, under mark. Det som byggs på Djurgården, och inget fel i det per se, är ett hotell, men säljs in som "bygget av Abba the museum på Djurgården". Det är ett intressant fenomen som visar på hur det hela tiden finns ett annat intresse som man gärna talar tyst om. En liknande intressant ekonomisk kombination kan studeras i det naturum vid Läckö-slott som presenteras i nya numret av Arkitektur som kom i veckan, tema Naturen beställ här!, där mer än halva huset är hotell. Popgrupper eller natur som trojanska hästar, som placerar hotell i känsliga, men attraktiva, miljöer, där man förmodligen hade fått svårt att bara resa ett hotell.

Slaget vid Öresund. Kommunerna och städerna i Öresundsregionen slåss om uppmärksamheten och tar urbana marknadsandelar av varandra. I veckan har en debatt, initierad av Leo Gullbring, rasat om Lunds framtida utbyggnad vid Brunnshög. Gullbring menade att kommunen använde ordet "blandstad" för att låta bli att berätta att man egentligen bara bygger en kuliss som leker stad. Kommunen svarade att man bygger "en rik stadsmiljö intill ESS och MAX IV". ESS och MAX IV är två stora forskningsanläggningar. Brunnshög är ett svar på konkurrensen om arbetskraften och stadskampen i Öresundsregionen. Samtidigt i Trelleborg, plankonsulter möter lokalpolitiker och menar att nu är tiden knapp, staden har "låg köptrohet, svagt inflöde av köpkraft och närheten till Malmö är ett stort "hot mot stadens kommersiella utveckling". Det är nu eller aldrig för Trelleborg, säger konsulterna. Den eurovisonsschlagerkänsla som kommer vila över den skånska slätten de kommande månaderna, nu-eller-aldrig-känslan, illustrerar möjligen belägenheten för alla de tävlande kommunerna i Skåne.

Hästhandel. I en uppmärksammad krönika i veckan skrev pop-kultur-journalisten Jan Gradvall om, hör och häpna, offentliga upphandlingar. Gradvall betraktade dem, liksom melodifestivalen, som hästlasagne. Gradvall skriver: "Offentlig upphandling är hästlasagne. Personer med insyn i processen säger att hela systemet med inköp av tjänster som görs av offentlig sektor har brakat ihop de senaste två-tre åren. Kommuner väljer den leverantör som erbjuder lägst pris. Alla leverantörer lägger sig därför på den absolut lägsta nivån för att få det åtråvärda ramavtalet. Ängelholm har gått så långt som att lotta mellan de som lagt sig lägst. Följden blir att skillnaden suddas ut mellan de leverantörer som besitter kunskap, kompetens och kvalitet och de som fyller ut med annat för att hålla priset ner. Resultat: hästlasagne." I den slutrapport som Delegationen för hållbara städer lämnade förra året listade man just "konserverande regler för offentlig upphandling" som ett av hindren för hållbar stadsutveckling. Konserverad hästlasagn. Inte så mumma?

Fredag och fusklapp. Din guide till helgens samtalsämnen. Denna vecka: Vittvättade – arkitektkontoret Whites stora vecka, statsarkitektur och alternativet till Friends Arena-staden.

Whitewash. Den här veckan om någon var väl arkitektkontorets Whites vecka i rampljuset. Samtidigt som deras stora OMA-liknande jätteprojekt Park 1 i Stockholm spreds som en viral löpeld över nätet så kom alltså beskedet: Det nya Kiruna ritas av lag White. Ett intressant förslag som plockar upp den gamla bandstaden, den utdragna stadstyp som blev populär under den tidiga modernismen, där de kopplade ihop arbete och boende. Bland de tydliga exemplen finns såväl stålstaden Magnitorsk i Sovjetunionen. I Sverige är den inte lätt att hitta, men en småstadsvariant av den finns i Tranås. I Whites version är den här lineära staden kopplad till stenstadens kvarterstruktur och samtidens upplevelseekonomi (linbana, biennal). Det är en trygg lösning som med sitt bitvis anslag, där en del läggs till en annan nog känns rimligt att omfamna för en kommun som Kiruna. Vi lever kanske inte i utopiernas tid. Kanske var det det som fick designjournalisten Dennis Dahlquist att rasa mot framför allt tråkiga White, men också mot förslaget, i SVT:s morgonsoffa. Ilskan mot just Whites tråkighet är nog typisk. Det finns en duktighet, en präktighet kanske, som kan störa de som letar efter Archigram-visioner fån 1968. Men är inte White bättre när de är lite småtråkiga och ritar rimliga stadsplaner i Kiruna än när de försöker vara roliga och kopierar Rem Koolhaas vid en motorväg i Stockholm? Rem Koolhaas kommer för övrigt till Stockholm och Moderna Museet den 15/3.

Statsarkitektur. Det hände egentligen förra veckan, men medietystnaden har ändå varit ganska stor över det nya namnet på Arkitekturmuseet. Statens centrum för arkitektur och design. Ordet alla hoppar på här är ju naturligtvis staten. Och det har nog att göra med att vi vant oss av vid att den finns. Allt arbete som man kunnat uppfatta från regeringsnivå sedan skolan kommunaliserades i mitten på 1990-talet har ju känts som en väg bort från den där staten. De nya moderaternas hela strategi har handlat om förändra bilden av Sverige från ett socialdemokratiskt land med en borgerlig regering. Och nyckeln till att göra detta, som beskrivs i en artikel i tidningen Fokus, fann moderaternas chefsideolog Per Schlingmann i Lars Trädgårdhs (och Henrik Berggrens) tes i boken "Är svensken människa?", som bygger på tanken om den svenska stadsindividualismen. Att det statliga projektet Sverige i själva verket byggdes av radikal individualism inte kollektivism. "Schlingmann älskade det. Den nya bilden av Sverige". Så är Statens centrum för arkitektur och design (aka Arkitekturmuseet) kanske en gren på det trädet, ett projekt byggt för radikal individualism, snarare än ett steg tillbaka till statligt engagerad arkitekturpolitik.

Framtidsstaden. Det har varit en bra vecka för diskussionen om framtidsstaden. Inte bara med Kiruna utan också med det planerade genomförandet av ett Europanprojekt i Holma i Malmö (bild ovan Simon Klamborn) som man kallar Holmastan och som ha ambitionen att ta 1970-tals förorten och stärka grannskapet. I veckan kom också resultatet i tävlingen om nytt centrum i Floda. Sedan tidigare ligger ju Vallastaden i Linköping och puttrar som en möjlig framtidsstad, där man dessutom häromveckan drog det oväntade kortet byggemenskaper som en del i stadsbyggnadsidén. Alla tre är resultatet av tävlingar, precis som det mer långt gångna projektet H+ i Helsingborg. Stadsplanetävlingens återkomst. Som en motvikt kanske till arenastäder som den som byggs upp kring melodifestivalsprakande Friends i morgon lördag börjar nu stadsbyggandet söka nya vägar och framför allt formulera visioner och idéer för framtiden.

Den här inledande sportlovshelgen snackar vi om hemlöshet i Göteborg, fejkade arkitektbilder och hedonistisk hållbarhet.

Hotell för hemlösa. Det är inga trevliga platser som reklambyrån Forsman & Bodenfors letat upp. De har skapat hotelsajten Faktumhotels.com på nätet där det går att boka en av de platser där Göteborgs 3400 hemlösa tillbringar natten utomhus. Tio platser är fotograferade efter mörkrets inbrott. En sliten sovsäck i Hagaparken. En nedlagd toalett i Mölndalsbruk. En betongficka under Götaälvsbron. Några kartonger under en tågvagn på Skeppsbron. Ingen räknar med att någon ska boka platserna annat som en gest av godhet. Frågan är om sajten lyckas nå sitt mål. Det obehagliga är att bilderna och texterna blir närmast raljerande i ett försök att tangera andra införsäljningar av hotellrumskomfort. Finns det som sajten gör gällande verkligen ett smart och ett osmart sätt att hjälpa de hemlösa på? Måste alla goda saker paketeras som en reklamkampanj för att vi ska ta tag i saken? 

Genomskinliga hus. Dagens Nyheter har tittat närmre på de visionsbilder arkitekter och planerare använder för att sälja in nya stadsbyggnadsprojekt i Stockholm. Tendensen är slående: på bilderna skiner alltid solen. Smala vithyade människor i lätta kläder befolkar gator och torg. Utom i Rinkeby; där har människorna bytts ut mot vita silhuetter. Svenska arkitekter får här tillfälle att rannsaka sig. Är detta deras idealbild av samhället och deras invånare? Eller reproducerar man slentrianmässigt bilden av det man tror att makthavare och beställare vill se? 
Ett mer solklart fall av lurendrejeri är hursomhelst visionsbilder med genomskinliga hus. Enligt den presenterade bilden skulle Foster and Partners sedermera avlägsnade hur, mitt på nya Slussen, knappt synas alls.

Nordisk coolhet. På den internationella kulturfestivalen Nordic Cool som pågår till och med den 17 mars på Kennedy Center i Washington. Här samlas verk inom teater, dans, musik, konst, design, litteratur och mat från samtliga nordiska länder. Norden har synnerligen gott rykte, det är ju i sig fantastiskt. På festivalens hemsida är man imponerad av Nordens kulturella välfärd, alltifrån fåren på Färöarna till Louisiana till Dramaten i Stockholm, som en gång leddes av Ingmar Bergman.

En av de 750 deltagande kreativa nordborna är danske Bjarke Ingels från BIG. På söndag håller han föredrag om "hedonistisc sustainability". 
Men frågan är om den utomlands rådande uppfattningen stämmer: Att nordbor, eftersom vi omges av ren luft och friskt vatten, är särskilt benägna att satsa på hållbarhet. 

 

Det blir den japanska arkitekten Sou Fujimoto som får det prestigefyllda uppdraget att göra årets Serpentine paviljong i London. Fujimoto, 41, är den yngsta någonsin att få uppdraget. Fujimoto förklarar sin idé, med stålpelaare och en molnlik lätt konstruktion så här: “For the 2013 Pavilion I propose an architectural landscape: a transparent terrain that encourages people to interact with and explore the site in diverse ways. Within the pastoral context of Kensington Gardens, I envisage the vivid greenery of the surrounding plant life woven together with a constructed geometry. A new form of environment will be created, where the natural and the man-made merge; not solely architectural nor solely natural, but a unique meeting of the two… The delicate quality of the structure, enhanced by its semi-transparency, will create a geometric, cloud-like form, as if it were mist rising from the undulations of the park. From certain vantage points, the Pavilion will appear to merge with the classical structure of the Serpentine Gallery, with visitors suspended in space.”

Paviljongen öppnar den 8 juni.

Fredag igen. Dags för Arkitekturs fusklapp. Denna vecka en sparkad rektor i Umeå, urban-bake-off-Malmö och att tänka stort är rätt i Stockholm.

Rektorsfall. Rektorn för Umeå Arkitekturhögskola, danske Peter Kjær fick i veckan sparken med omedelbar verkan. En intern revision visade på stora brister i hur man hanterat ekonomin: "I granskningen framgår också att det under året varit en omfattande representationen vid Arkitekthögskolan. Vid vissa tillfällen har det även förekommit spritdrycker, vilket bryter mot universitetets alkoholpolicy", skriver Umeå Universitet i ett pressmeddelande. När Peter Kjær tillträdde som rektor mötte vi honom en gång på ett seminarium om arenabyggen. Han anklagades då av en närvarande debattör för att vara neo-marxist. Kjær svarade snabbt och skämtsamt att det inte var något neo med hans marxism. Kjær gjorde ingen hemlighet av att han gillade att vara stridbar och jabbade sig igenom hela diskussionen med snabba vassa svar.

Plazifiering. Malmö, the place where young people go to retire, har nervöst börjat fippla på sin självbild nu när melodifestivalen står för dörren och Ilmar Reepalu ska avgå. I veckan fick den här begynnande ängsligheten, som hos en ung man med begynnande flint, att visa sig i förslaget att byta namn på det fyra år gamla köpcentrumet Entré Malmö till Malmö Plaza. "Vi har inte tjänat en krona. Hur mycket vi har förlorat är svårt att beräkna", säger Commerz Reals shoppingcenterexpert Meinhart Krumrei till Sydsvenskan och fortsätter. En ombyggnad väntar och man har kontaktat stadsbyggnadsdirektören Christer Larsson. En ombyggnad som kräver nytt namn, ett namn med Malmö i. Det intressanta här är att både namnet och idén med Entré Malmö var en idé som vände ryggen mot staden. Nu vill man ha en ombyggnad som omfamnar det lite muggiga Värnhem. Men Malmö Plaza? Är det den redesignen som ska vara Malmös nästa steg? Det doftar mer Pressbyråns bake-off-bullar än svart hipsterkaffe. Bake-off-urbanism. Även om man försöker väga upp det med ett projekt som ska dokumentera elskåpens poesi. (Isanningens namn har även Stockholm varit i plaza-retorikens utmarker med lokaltrafikens kupp med att kalla hipsterkvarteren Hornstull som nu byggs om av Bonnier Fastigheter för Nya Hornstull)

BIG Stockholm. Stockholms stad fortsätter att framför allt tänka stort när man tänker nytt. Det är skalan som ska premieras. Därför följde man upp förra veckans presentation av en ny märkesbyggnaden vid Essingeleden och Ikeavaruhuset i centrala staden från veckan innan, med ett nytt "jättekontor" för stadens förvaltning på platsen för den gamla fotbollsarenan Söderstadion. Och samtidigt då stora bostadshus av Wingårdh på platsen för den gamla förvaltningen. Låter det krångligt? Strunta i geografin det är skalan som är viktig. Och eftersom resten av huvudstaden är för futtig har man nu också presenterat ett stort ombyggnadsprojekt kring Sergels torg, bild ovan White Arkitekter, där en mängd byggnader byggs till ned 2-3 våningar. Kongenialt att just arkitektkontret BIG står för ett annat stort projekt på Gärdet som just nu är kamelen som försöker ta sig genom byråkratins nålsöga.

 

Fredag och fusklappsdags. Denna vecka post-Ilmar-staden, flykten från evenemangsstråket och ett Umeå efter välfärdsstaten.

Post-Ilmar-staden. Malmö har de senaste tjugo åren byggt sin identitet som den perfekta post-industriella staden. Nu kommer man behöva bygga post-Ilmar-staden. Beskedet att den populära arkitekten och politikern Ilmar Reepalu ska avgå sände en chockvåg genom staden. Hans CV för förvandlingen av Malmö tecknades i vad som tycktes som hundratals artiklar. OmMalmö var Sveriges Chicago var Ilmar dess gudfader. Per Svensson sammanfattade hans roll i en text i Sydsvenskan som att han genom en rad "stora, djärva och och väl genomförda stadsbyggnadsprojekt lyckats göra berättelsen om det nya Malmö trovärdig, glamourös och konkret". För det förtjänar han en staty, menar Svensson. Men vad händer sen, Malmö? Efter Ilmar och Eurovision song contest?

Möbelmässigt. Möbelmässan i år är en möbelmässa delvis präglad av krisen. Få nyheter och finansmässig oro ligger över mässhallarna i Älvsjö i södra Stockholm. De som är mest optimistiska är de som arbetar med produkter skapade av återvinning. Det är en växande bransch i en krisande bransch. Möbelmässan är inredningsvärldens melodifestival. Precis som den pågående festivalturnén som fyller hockeylador och platt-tv-apparater varje lördag är den en blandning av högt och lågt i en lokal som gud glömde. Kanske är det ingen slump att fler av de innovativa greppen pågår långtifrån mässhallen, ute på stan. Fyra av de fem tips som Arkitekturs utsända Ingrid Sommar gav återfanns på platser som förorten Örnsberg, parken Björns trädgård och Östasiatiska museet. Flykten från evenemangsstråken har börjat. Lättnaden när man kommer bort och ut i periferin och kan koncentrera sig på musiken igen.

Välfärdigt? I den blivande kulturhuvudstaden Umeå avslutas i dag konferensen Architecture in effect, en konferens om det sociala i arkitekturen. I ljuset av finanskrisen och bankernas kollaps undersöker man arkitekturen och det sociala samhällsbyggandet. En av rubrikerna är "bortom välfärdsstaten". Samtidigt har Folkbladet i Umeå gjort en sammanställning som visar att det pågår en veritabel rivningsvåg i staden. Det senaste exemplet är det så kallade Rosa huset, tidigare har VF-huset och trähus på kajen rivits. Stadsarkitektens svar var att det snarare "handlar om en investeringsvåg". Som inte minst beror på det kommande Kulturhuvudstadsåret. Umeå satsar sig ur krisen, tappar man något på vägen? Hur ser nytänkandet ut när det gamla rivs?

Ingrid Sommar tipsar om vad ni inte får missa

Imorgon, tisdag 5/2, öppnar årets Möbelmässa och Stockholm Design Week, som inte bara pågår på Älvsjömässan utan över hela Stockholm fram till 9/2. Vi bad vår utsända Ingrid Sommar att ge oss fem tips på vad man inte får missa i år, från Östasiatiska museet till Örnsberg, via själva mässan. Till detta kan läggas att Arkitektur som vanligt kommer ha en monter på mässan, kom gärna dit och prata med oss!

1. Woodstockholm, mötesplats à la Milanos Rossana Orlandi. Produkter, installationer av Uglycute, Gora, Bandolin, Theselius, Beckmansstudenter. Arkitekturmuseets After work. Babylon, Björns Trädgård, .

2. Östasiatiska museet, hyser både utställningen Glass Elephant – skirt glas möter hård robotteknologi, scenograferat av Taf arkitekter – och Underverk, bred guerillaplattform.

3. Örnsbergsauktionen, studioproducerade, oberoende designens nya geografi som drivs av Kristoffer Sundin, Simon Klenell och Fredrik Paulsen som också är verksamma designers och
konsthantverkare i Stockholm. Visning alla dagar, auktion fredag. Jakobsdalsvägen 15 A, Örnsberg (bilden, affisch av Bergen)

4. Form Us With Love, håller Market med egna och andras produkter, debatter ihop med nätmagasinet Dezeen. Birger Jarlsgatan 15,

5. Hello & Deadline, ifrågasättande debattforum i Älvsjö. Tisdag om design, fredag om arkitektur. Hur kommunicera design och ska arkitekter egentligen rita eller debattera? Fysisk inramning signerad Wingårdh.

Sidor