banner Bo2016

Senaste nytt

Chipperfield vann Nobel Center

2014-04-09 16:20

David Chipperfields vinnande förslag kan få hög internationell klass. Men byggnadens storlek är kontroversiell, skriver Arkitekturs kritiker Tomas Lewan. 

Elding Oscarson vann Skissernas museum

2014-04-07 09:40

Ritar nya utbyggnaden i Lund

Erskinemålning funnen på hotell

2014-03-19 08:47

I Hotell Borgafjäll gjorde Ralph Erskine ett konstverk på en vägg. Nu har den restaurerats.

Chipperfield vann Nobel Center
2014-04-09 16:20
Elding Oscarson vann Skissernas museum
2014-04-07 09:40
Erskinemålning funnen på hotell
2014-03-19 08:47

Nytt nummer:

Arkitektur 7/2012

Med två nya rättspsykiatriska anläggningar, en i Flemingsberg och en i Vänersborg, tar sig det nya numret av Arkitektur in i zonen mellan fängelse och psykiatrisk vård. Byggnaderna är arkitektoniska svar på den diskussion om svensk psykvård och kriminalvård som förts under 2000-talet. Arkitektur för vård och straff.

Vi har också intervjuat arkitekten bakom Sveriges första arkitektritade skejtpark i Falun. En park som vill efterlikna gatan men som också blivit ett av småstadens viktigaste offentliga rum.

Dessutom: Politiska promenader – att gå genom staden kan vara att ifrågasätta den, Håkan Forsell hittar en gåendets subversiva proteströrelse i en tid av apolitiskt promenerande. Och: Tre arkitektkontor med social agenda.
Samt: En whiskyby i Gävleskogen, offrade torgförslag och villaförorten som återvändsgränd. 

Här kan du hämta innehållsförteckningen för detta nummer

 

Köp Arkitektur i digital form
via Ztory, Buy And Read, Qiozk eller Readly
Omslag till Arkitektur nr 7 2012
annons:

Banner Svenska kakel

Kategori: 
Kontor: 
År: 
Taggar: 
En kyrka, ett besökscentrum till en kyrka och ett besökscentrum

Nu har de nominerade till årets Kasper Salinpris blivit klara. Det är Årsta kyrka (Johan Celsing Arkitektkontor), Domkyrkoforum (Carmen Izquierdo) och Naturum Tåkern (Wingårdh Arkitekter).

Årets jury tar igen skadorna från förra året genom att nominera Årsta kyrka, som stod klart redan förra året. Man kastar också in en ung debuterande arkitekt i urvalet, mitt emellan två män, båda tillika tidigare pristagare (Gert Wingårdh och Johan Celsing).

Det är också en återgång, efter förra årets utflykt till privata projekt, till det offentligt beställda. Att det i två fall är Svenska Kyrkan som är beställare är intressant. Det offentliga byggandet med hög kvalitet finns kanske numera just där, i en del av samhället dit åtstramningar och privatiseringar inte har nått.

Om man skulle göra en bettinglista på de nominerade skulle den nog de lägsta oddsen finnas på Årsta kyrka (klassisk svensk kvalitet) de näst lägsta på debutanten Carmen Izquierdo och det högsta på Tåkern (Wingårdh har trots allt fått priset fyra gånger).

Saknar man någon i listan? Nya bildmuseet i Umeå (Arkitektur 4/2012). Det hade varit intressant om man hittat ett bostadsprojekt i bostadfrågans tid tid, men kanske är  de inte tillräckligt bra än, en möjlig skulle kunna varit Kjellander Sjöbergs projekt i Annedal (Arkitektur 2/2012)

De nominerade projekten har alla varit presenterade i Arkitektur. Årsta kyrka (7/2011), Domkyrkoforum (8/2011) och Naturum Tåkern (5/2011).

Kategori: 
Project: 
År: 
Plats: 
Taggar: 

Nytt nummer:

Arkitektur 6/2012

Det nya numret av Arkitektur ger sig in i en av samtidens mest brännande frågor: bostäder. Vi har letat upp sex nya bostadsprojekt som ger en bild av de möjliga alternativa vägar som finns för ett annars rätt så likriktat bostadsbyggande. Bland annat ett högt trygghetsboende i Hässleholm, plåthus i Stockholm och postmodern lekfullhet i Vetlanda.

Vi har granskat de fyra stora byggbolagen och hittat en bransch som är på väg in i en arkitektonisk och idémässig återvändsgränd. I Hamburg har vi hittat motsatsen. Ett svensk-tyskt bostadsprojekt som besvarar samtidens frågor om hur man skapar en social miljö mellan det privata och det offentliga.

Dessutom ett besök i Västerås, en stad som ständigt brutit med historien, men som i sitt nya Gå-City letar sig tillbaka till gå igen.

Och längst ut på världens längsta nöjespir i Themsen har White arkitekter ritat ett kulturhus. Vi har trotsat stormarna och varit där.

I nya numret av arkitektur får du också veta varför loftgången är tillbaka.

Här kan du hämta innehållsförteckningen för detta nummer.

Köp Arkitektur i digital form
via Ztory, Buy And Read, Qiozk eller Readly
Omslag till Arkitektur nr 6 2012
Kategori: 
Project: 
År: 
Plats: 
Medan Arkitekturmuseet i Sverige får stryk av statliga promemorior för sitt sätt att sköta uppdraget bygger Danskt Arkitekturcenter en ny byggnad i Köpenhamn signerad OMA. Även Nasjonalmuseet i Oslo, som innefattar arkitekturmuseet, är på gång med ett nytt hus.

Ett av de kreativa förslagen till nytt namn på Arkitekturmuseet i den promemoria som ligger till grund för regeringens budgetproposition var DAC (Design och Arkitekturcenter). Nu finns ju redan DAC i Köpenhamn. Och det är en av de förebilder som lyser starkast i promemorian. DAC Köpenhamn håller just på att bygga sitt nya stora hus. Det nya DAC ligger centralt i ett komplex med kontor, restauranger, lekplatser och en underjordisk parkering.En storsatsande arena/centrum av just det slaget promemorian tycks längta efter. Nya DAC-huset kan skrev juryn som valde OMAs projekt, "sätta en helt ny internationell standard för hur publiken kan bli involverade i presentaioner och utställningar om arkitektur och stadsutveckling" (bild överst).

Också norska Nasjonalmuseet får en ny byggnad (Kleihues + Schuwerk) där arkitekturmuseet ingår (bild ovan).

Sedan Arkitekturmuseet i Stockholm fick sin nya byggnad har ständiga omtag och kritik varit den grundläggande känslan.

Reaktionerna på budgetförslaget med de relativt stränga orden om Arkitekturmuseet har varit milda. Arkitekturmuseet själva, eller dess ledning, är tacksamma. Och meddelar i ett pressmeddelande att "Arkitekturmuseet välkomnar förslagen. Det är positivt om vårt omfattande uppdrag blir tydligare och lättare att kommunicera för den breda publik av både allmänhet och bransch, som vi vill nå."

Arkitekturmuseets samlingar kan flyttas bort och museet byter namn. Det kan bli följden om förslagen i en promemoria till regeringen blir verklighet. Promemorian är kritisk till museets förmåga att uppfylla sitt utökade uppdrag och menar att inriktning i framtiden bör vara på "främjande och kommunikation" istället för "traditionell museiverksamhet".

I år fyller Arkitekturmuseet femtio år. Det kan bli ett år som följs av stora förändringar. I en promemoria från Kulturdepartementet till regeringen (Översyn av form- och designområdet – att synliggöra och skapa insikt) föreslås flera förändringar av Arkitekturmuseets verksamhet. Kraftig kritik framförs mot hur museet har förvaltat det utökade uppdrag om att omfatta också form och design som man haft sedan 2009. Promemorian har som utgångspunkt ett fyrtiotal intervjuer med företrädare för form, design och exportfrågor. Promemorian var klar redan i februari men har först nu förevisats för de berörda parterna. Flera av förslagen kan bli verklighet antingen i morgondagens budgetproposition eller i nästa regleringsbrev.

Följande är de förändringar som föreslås i promemorian:

Museet byter namn till något med ordet center eller arena och det utökade uppdraget förtydligas. Inget nytt hus för form och design är aktuellt.
Arkitekturmuseet ska få stöd från Riksutställningar för att stärkas och utvecklas i sin kommunikation och utställningsarbete.
Lokalt profilerade designcenter skapas i landet i ett nationellt nätverk.

En följd av förslagen i promemorian kan också bli att museets arkiv flyttas.

Namnbyte: Promemorian föreslår att Arkitekturmuseet byter namn eftersom det nuvarande namnet utgör ett hinder "för en inbjudande mötesplats och effektiv främjarverksamhet", man skriver att "beteckningen museum kan signalera kvalitet och hög status, traditionell utställningsverksamhet och vård av samlingar. Andra beteckningar som exempelvis center kan ge signaler om ett öppet och kreativt forum med en tvärsektoriell och interdepartemental framtoning".

Museets samlingar flyttas: Redan 2008 föreslog Rådet för arkitektur form och design att Arkitekturmuseet skulle ge upp sitt samlande och arkiverande uppdrag under namnet Centrum för arkitektur, form och design och gestaltningen av den gemensamma miljön. Det möttes då av stora protester eftersom man ansåg att samlingarna och kunskaperna kring dem var en viktig grund för museets verksamhet. Arkitetekturmuseet skulle i praktiken upplösas menade många. Samlingarna blev kvar i museet och namnet kvar. 2009 kom det utökade uppdraget.

Den nya promemorian hävdar motsatsen:

"De förslag som ges förutsätter inte tillgång till egna samlingar. Tvärtom kan en avsaknad av ansvar för en egen föremålssamling ge utrymme för ett större kreativt tänkande när det gäller tematiska utställningar och projekt". Och i förslaget för den nya arenan sägs att "den ska vara tematisk, inriktad på angelägna samtids- och framtidsfrågor och bygga på inlåning av föremål /../ därmed skapas en större frihet till tematiska utställningar med stor bredd utan en låsning till egna samlingar." Genomgående i promemorian är kritiken mot att museet har ett arkiv och en arkiverande verksamhet.

Kritik mot museet: I promemorian anas en kritik mot museets och dess kompetens. Ett center kräver "en specifik kommunikativ kompetens" och man konstaterar att "en social mötesplats kräver en annan kompetens och innebär en mer komplex verksamhet än ett traditionellt museum med fokus på samlingar och arkiv. Det är skillnad på att tillgängliggöra/främja och samla/bevara. det utgör olika praktiker att arrangera en utåtriktad debatterande verksamhet respektive att hantera värdefulla historiska samlingar".

Man ställer tradition mot förnyelse och målar upp ett avstånd mellan "traditionellt museum" och något annat.

Man målar upp en bild av ett museum som är kluvet mellan att "å ena sidan fungera proaktivt och å andra sidan spegla en historisk utveckling" där den "utåtriktade verksamheten uppfattats som den betydligt mindre framgångsrika", samt att "tyngdpunkten i högre grad bör läggas på det utåtriktade perspektivet".

Kritiken mot Arkitekturmuseet är tydlig: "Även om utgångspunkten för översynen varit att se på området i sin helhet landar mycket av problembilden hos Arkitekturmuseet och det vidgade uppdrag myndigheten fått att inkludera design och form i sitt uppdrag. Museet har sedan några år just det uppdrag som efterlyses i intervjuerna men har inte lyckats synliggöra detta".

Man drar i promemorian slutsatsen att Arkitekturmuseet har haft en oförmåga att "tematiska och ställa frågor så att de väcker intresse och engagerar relevanta målgrupper och slår fast att "därför är en kommunikativ och pedagogisk kompetens nödvändig." Och att "denna kompetens ryms inte självklart inom en traditionell museiverksamhet".

Alla skyller på Arkitekturmuseet. Och trots att man tillsatt två chefer utan arkitektonisk kompetens, omtalade för sin förmåga att kunna samordna och kommunicera form och design, har man, menar promemorian, misslyckats med just det.

Det är dags för ännu ett omtag i Arkitekturmuseets moderna historia.

Den nya arenan ska vara "en nationell stolthet med en förebildlig verksamhet", den ska kunna "omfatta allt från staden till skeden", här ska "kultur, forskning, samhälle och näringsliv samverka". Man ska "utgöra en plattform med kunskap och djup, som kan vissa sammanhang mellan kvalitet och estetiska, funktionella föremål samt synliggöra bakomliggande processer", och vidare ska här "finnas ett medborgarperspektiv och ett uttalat samhällsengagemang".

Lokalt profilerade designcenter: Ett nytt uppdrag för den nya "arenan" blir att fördela medel till designcenter ute i landet och att koordinera ett nybildat nätverk med "tematiskt profilerade noder". En lokal verksamhet som ska "inbjuda till samarbete med näringsliv och annan offentlig verksamhet". Inledningsvis ges uppdraget till tre aktörer runt om i landet.

Bilden från Arkitekturmuseets pågående utställning Livsmedel. Foto: Emma Fredriksson

Kategori: 
Kontor: 
År: 
Plats: 
Taggar: 
Doft av 1960-tal och gyllene lejon-prisat projekt om ockuperat hus på huvudutställningen i Venedig.

Huvudutställning på Venedigbiennalen är curerad av David Chipperfield och sprider sig över nästan hela Arsenale och i huvudbyggnaden på Giardini. Utställningen på Giardini är väl sammanhållen och överraskande.

Den sal som jag personligen tyckte var mest arkitektoniskt övertygande, var intressant nog gestaltat av konstnärer, med fotografier av Thomas Demand under ett svävande innertak av Martin Boyce. Taket är uppbyggd av enstaka vita objekt som reflekterar ljus och skapar olika skuggmönster på pelare och väggar. Associationen leder till arkitektur från 1960-talet men objekten är inte repeterade utan mer komplexa i sin utformning.

På arsenalen har Valerio Olgiati gestaltat ett utställningsrum med ett stort svävande bord och tak ovanför (bild överst, foto Nico Saieh), med titeln Pictograph – Statements of Contemporary Architects. På bordet ligger inramade i små kvadratiska format, 1 till 10 bilder som han hade bett utvalda arkitekter att skicka till honom. Olgiati själv har förklarat att bilderna skulle "referera till sådant som var betydelsefullt för deras arbete som praktiker", och att han valt "arkitekter som jag anser vara de mest unika som är verksamma idag". Bilderna och teckningarna representerar referenser och idéer som inspirerar deras arbete. Intressant är hur mycket dess bilder avslöjar om arkitekternas tankesätt och även om deras karaktär.

Juryns pris, det gyllene lejonet, gick till Urban-Think Tank (Brillembourg, Klumpner, McGuirk). Urban-Think Tank installerar ett provisoriskt café (bild ovan) på Arsenale och ställer ut ett forskningsprojekt de arbetat med om Torre de David i Venezuela, med bilder av Ivan Baan. Det handlar om ett inte färdigställt bankhöghus på 45 våningar från 1990 som ockuperats och används som bostad, en ”vertikal slum”. Byggnaden är en symbol för neonliberalt misslyckande och samtidigt för de fattigas egna initiativ och kamp om medbestämmande. Det spännande är hur positivt överraskad man blir av uppfinningsrikedomen och de sociala banden som har skapats här.

Petra Peterson

not: Olgiatis utvalda arkitekter var: David Adjaye, Francisco & Manuel Aires Mateus, Alejandro Aravena, Mario Botta, Alberto Campo Baeza, Adam Caruso & Peter St John, Preston Scott Cohen, Hermann Czech, Roger Diener, Peter Eisenman, Sou Fujimoto, Anton Garcia Abril, Go Hasegawa, Jacques Herzog & Pierre de Meuron, Steven Holl, Anne Holtrop, Junya Ishigami, Arata Isozaki, Toyo Ito, Bijoy Jain (Studio Mumbai), Momoyo Kaijima & Yoshiharu Tsukamoto (Atelier Bow-Wow), Christian Kerez, Hans Kollhoff, Winy Maas (MVRDV), Peter Märkli, Jürgen Mayer H., Richard Meier, Valerio Olgiati, John Pawson, Cecilia Puga, Smiljan Radic, Richard Rogers, Kazuyo Sejima, Jonathan Sergison & Stephen Bates, Miroslav Sik, Alvaro Siza, Eduardo Souto de Moura, Ben van Berkel, Robert Venturi & Denise Scott Brown, Peter Wilson (Bolles+Wilson) and Peter Zumthor.

Sidor