Vallastaden

Senaste nytt

Okidoki räddar katter

2015-01-23 16:07

Får bronsmedalj i tävling om katthem.

Tunnelkonst i ny länk

2015-01-22 11:11

Norra länken i Stockholm invigdes innan jul. Över tjugo år efter den första idén är vägbygget klart. En viktig del har varit den konstnärliga utsmycknngen.

Caruso St John rustar upp Stockholms Stadsbibliotek

2014-12-23 15:40

Vann uppdraget genom upphandling. 

Okidoki räddar katter
2015-01-23 16:07
Tunnelkonst i ny länk
2015-01-22 11:11
Caruso St John rustar upp Stockholms Stadsbibliotek
2014-12-23 15:40
Taggar: 
Arkitektur förlag presenterar: unik bok om ett av Sveriges mest omfattande arkitekturprojekt.

ARkitektur förlag ger nu ut en unik bok om Sveriges Naturum. Sedan 1970-talet har Naturvårdsverket byggt besökscentra,  så kallade naturum, i anslutning till några av det svenska landskapets pärlor. Som Abisko, Hemavan, Fulufjället , Höga Kusten,  Tåkern, Hornborgasjön, Kosterhavet, Stenshuvud  och Store Mosse.

Det har blivit en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke i Sverige. Avancerade utställningsbyggnader och det bästa av Sverige i förening. 13 av sammanlagt ett 30-tal naturum presenteras ingående i boken med nära 150 nytagna fotografier av Åke E:son Lindman, ett rikt ritningsmaterial  och texter av Claes Caldenby, Mark Isitt och Tomas Lauri. Parallella texter på svenska och engelska.

Beställ boken här

annons:

Banner Svenska kakel

Veckans fusklapp: Lunds smak för det utstickande, Arkitektur och designcentrums smak för mode och donatorernas smak för arkitektur.

Sticka ut i Lund. Lund fick med sitt nya Domkyrkoforum smak på arkitektur som sticker ut. Nu är det en utbyggnad för Skissernas museum som ska få göra det. I veckan meddelade museets chef Patrick Amsellem att "denna gång söker vi något som medvetet sticker ut". Museitillbyggnader är ett populärt samtida grepp. Odrupgaard i Köpenhamn av Zaha Hadid, stack verkligen ut, på ett förfärligt sätt menade många. Ett mer diskret exempel i Danmark är Lundgaard & Tranbergs tillbyggnad till Sorø Kunstmuseum. Den senare snarast som en spegel av det befintliga huset. Men skisserna vill ha ett helt nytt ansikte. Då duger inte en spegel.

Smälta in på Arkitektur och Designcentrum. Sommarens utställning på det som nu heter Statens Centrum för Arkitektur och Design kommer att få det att koka hos många arkitekter. Museet slår ju till med en utställning med modeskaparen Jean Paul Gaultier, senast känd för klänningen till Petra Mede under Eurovision Song Contest i Malmö, som en sorts modets motsvarighet till Turning torso. Uppmärksamheten i media över Gaultierutställningen har varit stor. Det kommer nog att bli en hyfsad publiksuccé. Men som sagt, det kommer mullras i arkitektleden. Möjligen var det lite dålig tajming att byta namn och slå till med en modeutställning samtidigt. Lena Raoult, museets chef, väljer att se att det i Gaultiers folkliga framtoning finns en "gränsöverskridande skaparglädje ligger ett mycket kraftfullt budskap till samhället där alla kan hävda sin egen identitet utan diskriminering och fördomar". Och motar sura arkitekter i grind genom att slå fast att modeutställningen "är en naturlig del av museets form och designuppdrag". Så om man vill sticka ut i Lund så hoppas man att mode som bokstavligt talat sticker ut ska uppfattas som en naturlig del på Arkitekturmuseet.

Donationsarkitektur. Nu blir det ett Nobelcenter i Stockholm. Det riggas för kanske den mest prestigefyllda arkitekttävlingen i staden sedan Stadsbiblioteket. Men den här gången vågar man inte köra en öppen tävling utan har bjudit in stjärnor. Det är en uppställning som faktiskt får de svenska deltagarna att se lite ut som svenska finalister skulle göra i en hundrametersfinal i OS. Men vem vet de kanske kan skrälla. Dessa är på startlinjen: Kim Herforth Nielsen (3XN Architects), Bjarke Ingels (BIG Bjarke Ingels Group), David Chipperfield,  Johan Celsing (Johan Celsing Arkitektkontor), Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal (Lacaton & Vassal Architectes), Lene Tranberg, (Lundgaard & Tranberg Arkitekter), Marcel Meili och Markus Peter (Marcel Meili, Markus Peter Architekten) Rem Koolhaas och Reinier de Graaf (OMA), Kazuyo Sejima och Ryue Nishizawa (SANAA), Kjetil Thorsen (Snøhetta) Gert Wingårdh (Wingårdh Arkitektkontor). Arkitekttävlingen inledas nu tack vare en donation på 800 miljoner svenska kronor från Familjen Erling-Perssons Stiftelse samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Ser vi den stora donatorns återkomst? Med det växande antalet förmögna människor i Sverige är det inte omöjligt, den positiva sidan av de större inkomstklyftorna. Om de inte bygger egna konsthallar eller villor kan de donera pengar. En framtida våg av donationsarkitektur, kanske.

Veckans fusklapp inför picknick-konversationerna i helgen: Dämonregissör utan ikonhus, sylten i den arkitektoniska munken och popdrottning med gotisk backdrop.

Dämonarkitektur. I samband med Bergmanveckan som öppnar i juni kommer också det nya Bergmancentret att invigas, som på kärvt bergmanskt vis beskrivs invigs efter "en prövande finansieringsrond". Men det är också historien om en ett hus som inte blev av.  Det var 2008 och stiftelsen för Bergmancentret och Bergmanveckan hade utlyst en arkitekttävling, en tävling som Tham & Videgård arkitekter vann. "Jag gillade deras förslag skarpt. Det var skithäftigt, djärvt och visionärt", säger Jannike Åhlund, projektledare för Bergmanveckan. Prislappen var 40 miljoner. Pengar som inte fanns. Åhlund beskriver läget: "Vi hade inte pengarna, men vi hoppades att arkitekttävlingen skulle skapa den uppmärksamhet som skulle underlätta finansieringen". I fem år sökte man finansiering men det blev inget. Svenska spel hörde komiskt nog till de som drog sig ur. Nu blir det Fårö nya skola som blir det nya Bergmanscentret. Mycket mindre spektakulärt. Ingen ikonbyggnad direkt. Kanske lika bra, det hade ju behövt bli en dämonbyggnad och frågan är om någon svensk arkitekt är redo för det. När byggdes den senaste dämonbyggnaden i Sverige? En byggnad som man blir både lite rädd och fascinerad av. Man vill gå in men törs nästan inte.

Munkarkitektur. Brittiska Architectural Review gav i veckan ut ett litet specialnummer om arkitekterna Hawkins/Brown, inget spektakulärt med det men i en text i inledningen av Aaron Betsky ställer han en arkitektonisk fråga som är lite intressant: "Where is the jam in the donut". "Var finns sylten i munken. Betsky menar att det är en central fråga för Hawkins/Brown, att någonstans deras byggnader finns en idé, en gestalt eller form, som är den där sylten. Betsky skriver: Sylten är alltid något extra, men också något som flyter och erbjuder en uppmjukning av hårdare former". Bilden var så fin, särskilt om man gillar munkar, att man kan nästa gång tänka när man kliver in i ett nytt hus, var finns det där lilla extra, var är sylten i den här munken?

Gotisk pop. Beyoncés konsert i Globen i veckan inleddes med bilder på gotisk arkitektur bakom den odiskutabla drottningen av pop klädd som ett 1700-tals drottning. En estetik vald kanske för sin storslagenhet, den gotiska arkitekturens mest utmärkande drag är ju dess strävan uppåt. Och får man tillägga dess storslagna och konsekvent genomförda ornamentik. Att ordet gotik först uppstod under renässansen som ett sätt att nedlåtande tala om den stil som man föraktade adderar till gotikens status som romantisk outsiderarkitektur. Så Marie Antoinette, eller vilken drottning Beyoncé nu var, parad med gotiska katedraler är en match made in heaven.

Nytt nummer:

Arkitektur 4/2013

Nya numret av Arkitektur handlar om förändringar, förvandlingar och tidsresor i temat tiden. Ljuset har släppts in i den märkliga kinesisk-inspirerade tobaksbyggnaden Pagoden i Göteborg. En förvandling som nästan övertrumfar originalet. Vid motorvägen i Karlstad har ett stjärnformat hus landat mitt i en rustik militär omgivning, det nyöppnade Brigadmuseet är ett formexperiment.

I Stockholm möter två sextiotalsklassiker olika öden. Vi har klivit in i rivningsdammet på Hotel Continental och kikat in på St Görans Gymnasium som väcks ur törnrosasömnen för att bli studentbostäder. Mer tid: en svart glaskub i en slottsruin, Palmes statsministersvit och fotografierna som förändrade restaureringskonsten.

Dessutom som alltid i nya Arkitektur: kultursidor om arkitektur, de nyaste buzz-orden i jargong, svaret på frågan "vad bör göras" och debatt. Och: en intervju med formekvilibristen Jürgen Mayer H som slog världen med häpnad med sin träbasar i Sevilla.

Här kan du hämta innehållsförteckningen för detta nummer.

Tema Tiden - Tillägg och förändringar som gör skillnad

Pagoden, Göteborg - Ombyggnad av Tobaksmonopolet till kontor

Brigadmuseum, Karlstad - Stjärnformad tillbyggnad till gammalt fordonsförråd

Hållbarheten - Experimenthus i Västra Hamnen i Malmö

- See more at: http://webbshop.arkitektur.se/shop/product/arkitektur-nr-4-2013?tm=kop-a...

Tema Tiden - Tillägg och förändringar som gör skillnad

Pagoden, Göteborg - Ombyggnad av Tobaksmonopolet till kontor

Brigadmuseum, Karlstad - Stjärnformad tillbyggnad till gammalt fordonsförråd

Hållbarheten - Experimenthus i Västra Hamnen i Malmö

- See more at: http://webbshop.arkitektur.se/shop/product/arkitektur-nr-4-2013?tm=kop-a...

Tema Tiden - Tillägg och förändringar som gör skillnad

Pagoden, Göteborg - Ombyggnad av Tobaksmonopolet till kontor

Brigadmuseum, Karlstad - Stjärnformad tillbyggnad till gammalt fordonsförråd

Hållbarheten - Experimenthus i Västra Hamnen i Malmö

- See more at: http://webbshop.arkitektur.se/shop/product/arkitektur-nr-4-2013?tm=kop-a...
Köp Arkitektur i digital form
via Ztory, Buy And Read, Qiozk eller Readly
Omslag till Arkitektur nr 4 2013
Helgens samtalsämnen är här med tre frågor: är spårvagnen den nya domusladan, är upploppen en havererad stadsutvecklingspolitik och är arkitekter dåliga på planlösningar?

Spårvagnsprotester. I Lund protesterar folket mot en ny spårväg, den så kallade Lundalänken (bild ovan). Det är lite grann som att protestera mot en löneförhöjning, med tanke på den status som spårvägen uppnått femtio år efter att i stort sett alla spårvägar togs ur bruk. Aktion för spårvägsfritt Lund heter uppropet som är emot det som alla partier är överens om i Lund. Femtio år efter att man lyckades stoppa en motortrafikled genom centrala Lund vill man stoppa spårvägen. Men spårvägen är en dyr och, när den ska igenom äldre stadsmiljöer, skrymmande kommunikationsform som kanske fått oförtjänt mycket positiv respons tack vara sin mysighet och känslan av att allt blir "Göteborg". Men tänk om spårvägen är den nya Domusladan, det som alla svenska städer vill ha men kommer att ångra? Läs mer utförligt om Lund i senaste numret av Arkitektur (3/2013), där Tomas Lewan skriver om stadens återvändsgränder.

Upplopp. Förorterna brinner. Förklaringsmodellerna är många. Den intressantaste kanske den som handlar om vad som är det gemensamma och vad som är individens roll och ansvar. När skolor och ungdomsgårdar brinner är det just det gemensamma, det offentliga som brinner. Individer sätter eld på det. Och när statsministern talar är det också det lokala ansvaret, inte det gemensamma offentliga, som framhålls. Ove Sernhede sätter i SvD fingret på något som kräver ett långt svar: "En del av den mediala debatten och flera av de politiker som gjort uttalanden stirrar sig blinda på de unga som ligister och förmår inte sätta in händelserna i ett större sammanhang. Man förfasar sig över dessa händelser, men är oförmögen att visa något av samma förfäran inför de klyftor och de ojämlika framtidsutsikter som segregationen och den nuvarande politiken för stadsutveckling skapat. Ansvariga politiker hänvisar till att man gör satsningar i dessa områden. Men orsaken till problemen ligger i inte i dessa stadsdelar. Det är inte Husby eller Backa som är segregerade, det är Stockholm och Göteborg som är segregerade städer." Frågan som kräver svar här är: Vilken är den där "nuvarande politiken för stadsutveckling"? Var förs den just nu? Och vad skapar den idag och i morgon?

Köksregler. Veckans intressantaste juryutlåtande (pdf) kom från tävlingen för ett nytt bostadshus i Stockholm. Samtliga förslag, skrev juryn, hade brister när det gäller bostädernas kvaliteter. Även om man tycker att boverkets byggregler, BBR, är förlegade, som kravet att man ska kunna skilja av köket, så är det väl ändå det här lite förvånande: "Avsteg från BBR motiveras sällan och kompenseras inte heller av andra kvaliteter". Arkitekturkritik i juryformat. Arkitekturens motsvarighet till lappen "Din mamma jobbar inte här".

Taggar: 
Veckans fusklapp för helgens samtalsämnen: Norsk talang och debatt, den sista Malmöbilden och drömarkitektur på Long Island.

Norsk framtid. Det är den 17 maj och det är Norges nationaldag och det finns två saker att tipsa om kring vårt västra grannland. De har just öppnat en utställning i Oslo, på Nasjonalmuseet, som heter Under 40, ung norsk arkitektur 2013. De ställer sig frågan vem som är de mest intressanta unga arkitekterna i Norge, hur de positionerar de sig, vad som intresserar dem? För att få veta det kan man bege sig till Oslo fram till den 29 september. I Norge har det sedan ett par veckor också, liksom i Sverige, pågått en debatt om bostadspolitik och kvalitet. Den debatten började den 6 maj med ett inlägg av Kim Skaara, President i Norske arkitekters landsforbund (NAL), nästan synkroniserat med Sveriges Arkitekters Catherina Foreds debattinlägg i Dagens Nyheter den 5 maj. Tonen i den norska debatten är lite hårdare och försvaret lite spirituellare eftersom NALs ordförande fick veta att han är som "Keiseren som spilte fiolin mens Roma sto i brann. Han trengte plass for å bygge sitt eget palass”.

Malmöfest. Det är eurovisionschlagerfest i Malmö i morgon. Efter det har staden officiellt lovat att aldrig tala om "Malmöbilden" igen. Detta för att de då riskerar att förvandlas till de självupptagna stockholmskrönikörer och författare som sätter upp shower om sig själva på svenska scener. Så, festen är slut, kamerorna avslagna. Det är inte den "skeva Malmöbilden" som politiken ska räta upp, så som det framhölls i en intervju med Ilmar Reepalus efterträdare Katrin Stjerfeldt Jammeh i veckan utan i så fall den skeva Malmöverkligheten.

Drömarkitektur. Det tog scenografen Catherine Martin fjorton veckor att bygga upp scenografin kring det hus som filmen The Great Gatsby utspelar sig i (premiär i Sverige idag). Med den stora balsalen, biblioteket, master bedroom, entréhall, terrass och trädgård. Designen är inspirerad av hus på Long Island som Oheka Castle. Catherine Martin har själv talat om att det handlar om att bygga en fantasi. Och de där husen är fantasier. Det finns kanske bara en svensk motsvarighet, och det i en helt annan stil, Tjolöholms slott. Också plats för en dramatisk film häromåret, Lars von Triers Melancholia. Var samtidens Gatsbys finns? Det kan man fundera över. I en asketisk bostadsrätt i Stockholm eller i ett sommarhus som ser ut som en enkel lada på Gotland.

Bild ovan ur utställningen Under 40. Ung Norsk arkitektur 2013, Fellesskapsprosjektet å Fortette Byen av Meahccetrossa / Matatu, Karasjon. FFB.

Långhelg betyder fusklapps-onsdag. Denna vecka pratar vi om Abbas segertåg på Djurgården, Lola Geisendorfs sparpaket för arkitekter och detaljplanens död.

Vinnaren tar allt. Det så kallade Abba-museet invigdes i veckan (bild ovan). Nu är det ju ett hotell med ett Abba-museum i källaren, kongenialt kanske, för den rätta sjuttiotals/gillestugekänslan. Men förtjusningen är stor inte minst för att det är så nära vi kommer en återförening, alla abbor var är på invigningen utom Agneta. Arkitektur som nostalgi och drömbyggande. Men nu ska, om man pratar nostalgi, man minnas att huset står på platsen för restaurang Lindgården, den sista kvarlevan från Stockholmsutställningen 1930. Att riva hus har verkligen blivit allt vanligare. I Stockholm upptäcks ständigt hus som inte utnyttjar byggrätterna maximalt. Argumenten för den befintliga arkitekturen ställt inför möjligheten att bygga mer är svaga. Som här och här. Det gamla huset är den nya gluggen. Stockholm har scannat staden på gluggar, nu letar man onödiga hus. The winner takes it all. (Andra saker som delar av Abba bygger.)

Lola 99. Arkitektlegenden Léonie Geisendorf fyllde 100 år i april. Hon bor på på Rue du Four i Paris. Som en försenad hyllning kan ni här (pdf) läsa hennes text om sparsamhet ur Arkitektur nummer 12/1963. Där hon, för att återkoppla till en tidigare postning om arkitektur och konst där LOU-juristerna menar att arkitektur inte kan upphandlas som konst, slår fast att "arkitekten är konstnär". UPPDATERAT. Tidskriften betong som vi använde som källa här har fel. Enligt Nationalencyklopedin (som vi tror har rätt) är Lola Geisendorf född 1914, vilket också flera av våra uppmärksamma läsare har påpekat. Men vi firar väl det då. Grattis Lola 99!

Guldgrävarland. I en utredning som presenterades för regeringen i veckan ska större tyngd läggas på kommunernas översiktsplanering och mindre på detaljplaner. I områdesplaner i Översiktsplanen ska kommuner planera på stadsdelsnivå, bygglov ska sedan prövas utifrån områdesplanen. Varken bygglov eller detaljplan ska, enligt utredningen, vara ett krav, det ska räcka med ett av dem. "För att öka bostadsbyggandet krävs stora förändringar i både arbetssätt och kultur. Det kommer inte att fungera med osthyveln, man måste ta bort hela delar", säger regeringens utredare Lars Magnusson. Ska stadsbyggandet befrias från detaljplanen? Och är det i så fall en befrielse? Kommer det nu att kunna uppstå glapp mellan översiktsplan/områdesplan och bygglov som ger utrymme för arkitektonisk kreativitet och förnyelse? Eller blir det bara vinstmaximerande high-chaparall-guldgrävarstad av alltihop?

Den här veckan pratar vi om arkitektur för ett regnigt Göteborg, schlagerfestival som citybranding i Malmö och Le Corbusiers takterrass i Marseille.

Torrskodd arkitektur. I Göteborg har det under decennier funnits ett påbud om att alla hus som har att göra med evenemang ska ligga längs det så kallade evenemangsstråket. Men kanske har evenemangsstråket nu fått sin almstrid. Vi har berättat tidigare här i Fusklappen att staden velat riva Valhallabadet föra att få till den nya aren som ska ersätta Scandinavium ska ligga just vid evenemangsstråket. Stadens tjänstemän slog fast att en rivning skulle vara ofördelaktigt inte minst av sociala skäl. Och protesterna blev många. När frågan kom upp i byggnadsnämnden under Valborgsmässoaftonens möte blev Socialdemokraterna ensamma om att tycka att det var en bra idé att riva Valhallabadet. Och Kjell Björkqvist (FP) vice ordförande i byggnadsnämnden uttalade det onämnbara att "han kan tänka sig en placering även utanför Evenemangsstråket". Byggnadsnämndens ordförande, Mats Arnsmar (S), tar upp Göran Johanssons tappade mantel och evenemangsargumenterar: "Att kunna gå torrskodd från hotellet eller mässan över till en ny arena skulle vara unikt för Göteborg". Unikt att vara torrskodd. "Har inget plats att kalla hem i detta pissiga vårregn", sjunger Håkan Hellström på just låten Valborg, på nya skivan. Kanske beskriver han där en Göteborgsidentitet som inte innefattar ordet torrskodd.

Schlager som citybranding. Att Eurovisionschlagerfestivalen i Malmö handlar om annat än musik framgick med största tydlighet i Svt:s Kulturnyheterna i veckan. Malmö har byggt Turning Torso och Öresundsbron och lyckats vända på sin image. Men samtidigt dras staden med dåligt rykte, fattigdom och problem. ESC kommer som en räddare i citybranding-nöden. Nu har man chansen att visa upp ännu fler bilder av Malmö, säger Malmös projektledare till Kulturnyheterna. Det värsta för bilden av Malmö skulle dock vara om något farligt hände under festivalen. "En skottlossning vore fruktansvärt negativt".
Journalisten Patrik Svensson kritiserar uttalandet i Sydsvenskan: ”Malmö är inte en "bild". Malmö är inte en projektion. Malmö är en stad. Med allt det goda och det onda som det innebär.” Och att något farligt händer, det är inte det värsta som kan hända för bilden av Malmö, det är det värsta som kan hända för den som blir skjuten."
Citybranding i all ära. Men schlagerfebern verkar ha slagit ut förnuftet i södern.

Le Corbusiers gym blir konstgalleri. En annan stad som gärna vill bättra på sitt rykte är franska Marseille. Det kanske lyckas – 2013 är staden Europas kulturhuvudstad, vilket bland annat märks i en stor uppfräschning av den gamla hamnen. I arkitektursammanhang är Marseille kanske mest känt för Le Corbusiers Unité d’habitation – som integrerade allt en människa behöver i en och samma byggnad. Eller, nåja, inte allt. I samband med kulturhuvudstadsinvigningen i juni uppdateras huset för samtiden. Takterrassen, som fram tills nu varit ett gym, får ett konstgalleri (bild ovan). Bakom idén står den Marseillefödde designern Ito Morabito, som blev känd för tio år sedan när han designade en serie fejkprodukter för lyxmärken. Han köpte terrassen när den kom ut på marknaden för tre år sedan. Franska staten och byggnadens ägare har hjälpt honom finansiera ombyggnad och restaurering, som gick lös på 7 miljoner euro. Konstgalleriet har fått namnet Mamo, The Marseille Modulor, efter Le Corbusiers måttsystem. I juni öppnar den första utställningen, med den franske skulptören Xavier Veilhan och en av hans Architectone- installationer. Ito Morabito lovar en invigning utöver det vanliga. Under vintern kommer galleriet att hysa föreläsningar och workshops för arkitekturstudenter. Mamo är naturligtvis ett välkommet tillskott till Marseilles växande konstscen. Men om Unité d’habitations 1600 invånare har mer användning för ett konstgalleri än ett gym återstår att se. 

Veckans fusklapp för era middags- och promenaddiskussioner under vårhelgen. Förortsstrid på gångbroarna, subventionerade hyror på Stureplan och maten som vägen till stadens undergång.

Förortens almstrid. I veckan meddelade Stockholms borgarråd för ytterstaden, Joakim Larsson, att staden lägger ner tankarna på att upphäva trafiksepareringen i Husby. Med projektet, "strukturplanen", som dök upp för två år ville man bland annat riva två gångbroar för att föra trafiken och gatorna mer integrerade, vilket skulle gynna affärer och stadsliv. Upphäva trafiksepareringen. Reaktionerna blev starka, trafiksepareringen upplevde många som en av de stora fördelarna med förorten. På sajten Megafon.nu slog man fast att det var "en viktig seger eftersom den bromsar upp och fuckar upp en viktig del av MAKE-OVER HUSBY/JÄRVA aka Järvalyftet som pågår för att kicka ut oss från våra egna hem…”. Kanske en förortens almstrid, som kan vara upplysande för de stadsbyggare som vill ta reda på hur man förändrar och förvaltar arvet efter modernismen. Goda exempel finns, basarerna i Malmö, möjligen förvandlingen i Sheffields Park Hill, för att nämna två. I veckan kom också Johanna Langhorst bok "Förortshat" ut, där hon gör upp med de hon kallar förortshatarna.

Stureplansurbanismen. En strid dök i förra veckan upp om det 84 år gamla antikvariatet Rönnells på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Antikvariatet kan tvinga stänga eftersom hyrorna ska upp. Yrvaket stod hela Stockholms urbanromantiska kulturelit upp och krävde hårdare tag. Gott så, klart Stockholms innerstad ska ha en boklåda värd namnet. Men det är något med synen på ekonomi och stad, för vad är det som gör att en stadsdel kan frodas och odla nya idéer? Oftast låga hyror och en mängd olika typer av lokaler. Så när urbanromantikerna vågar lämna sin bakgård kan de lägga sitt idémässiga engagemang för den exklusiva boklådan och prova ut tanken på lokaler i andra delar av staden, gamla eller ännu hellre nybyggda. Det kan vi alla göra. Hur skulle det förändra staden och livet i den? Den tredimensionella fastighetsbildningen ligger ju där, oanvänd, och väntar på bra idéer. Boklådor staplade på varandra, kanske.

Matstad. Stockholm fredag: Idag "öppnar" HORNSTULL och "fokus är på mat, sällskap, dryck, möten, shopping och att ha det bra i största allmänhet". Mat är särskilt viktigt när Bonnier Fastigheter omformulerar och leker med idén om Hornstull. Det är det kanske det första genomgripande och tydliga svenska exemplet på en fastighetsägardriven genomgripande gentrifiering. Igår var det pressvisning av det nybyggda Hornhuset i stadsdelen (bilden ovan, arkitekt Wester+Elsner), ett hus som ska präglas av Familjen Ahlboms restaurang, där man bland annat "för större sällskap kommer vi också kunna erbjuda stora serveringar av exempelvis en hel entrecôterad och spädgris". Johan Croneman var något på spåret när han i veckan i Dagens Nyheter skrev om maten, teven och undergången: "ett krisande imperium sjunker allt djupare in i apati, man ägnar sig åt skådespel, förströelse – och matlagning."

Taggar: 
Veckans fusklapp med domen i frågan om arkitektur är konst, 101 frågor om arkitektur och den samtida längtan tillbaka.

1. Arkitektur är inte konst. I veckan avslöjades att Uppland Väsby kommuns upphandling av Zaha Hadids förvandlingsnummer vid pendeltågsstationen kan vara olaglig. Upphandlingen låg nämligen långt över gränsvärdet för offentliga upphandlingar utan konkurrens. Kommunen anför konstnärlig kvalitet som orsak, att Hadid "har en konstnärlig kvalitet som är unikt lämpad för det här projektet och som inte går att få från något annat arkitektkontor", som projektledaren uttryckte det. Det övertygar inga advokater. Till Mitt i Väsby säger Andrea Sundstrand, doktor 
i offentlig upphandlingsrätt att "Det är högst osannolikt att det går att använda det konstnärliga undantaget för att upphandla en arkitekt. Arkitektur kan inte vara konst i lagens mening". Så nu vet ni, arkitekter med konstnärliga ambitioner. Och allt kommundirektören ville var att "göra Väsby lite soligare och mer attraktivt".

2. Arkitektur är inte konstigt. Apropå vad arkitektur kan vara. I veckan satt arkitekten Gert Wingårdh i morgonsofforna och talade om sin, och Rasmus Waerns, nya bok "Vad är arkitektur?" (Langenskiöld). Det är en bok som gjord för en fusklappsdiskussion uppbyggd som den är kring 101 frågor. Bara slänga ut en fråga på bordet och starta diskussionen. Man kan till och med strunta i att titta i Wingårdh/Waerns facit och jämföra efteråt. Frågor som: "Måste det vara dyrt?, ”Hur länge skall huset hålla?” och ”Vad betyder arkitekturen?”, får svar som ibland är i den eleganta Cyrano de Bergerac-stilen, poetiska och underfundiga. Som svaret på frågan: "Alla nya bostadshus ser helt klonade ut. Skulle inte lite variation pigga upp?". Svaret lyder: "Jodå, variation är ett effektivt sätt att maskera en banal verklighet." Ett svar som, om man vill vara lite Bergerac-spetsig, skulle kunna fästa på Wingårdh själv och den byggnad som i veckan fick priset som årets Stockholmsbyggnad, det kritstrecksrandiga huset vid Telefonplan. "Vad är arkitektur?" är den perfekta boken att starta ett mindre krogslagsmål över.

3. Förändringsnostalgi.
En ny säsong av Mad Men har dragit igång på TV9. Det är New York 1967, vintern efter the summer of love. Senare i vår, den 17 maj har Baz Luhrmanns filmatisering av The Great Gatsby premiär. Där är det New York 1922, och "The tempo of the city had changed sharply, the house were higher the parties was bigger". Samma stad, två tider där förändring var själva nyckelordet. Man kan se dem i vår och drabbas av total nostalgi över den där känslan av att vara mitt i något nytt som formuleras. Vad ska man göra för att inte förvandlas till Ulf Lundell och börja gnola "67, 67, var har du tagit vägen nu"? Tillbakablickandet har varit det senaste halvårets starka trend. Sverige har sörjt sitt förlorade folkhem i teveserier och på bio, det har varit Stockholm 1978, 1986 och 1968. Senaste numret av Arkitektur som kom ut i veckan handlar om hur system och konstruktion kan bli en verksam del av arkitekturen. I sann sextiotalsanda. För säkerhets skull handlar vårt nästa nummer om tiden. Men projekten är alltid nya, det lovar vi.

Sidor